Den som lever får te

Igår var det Sveriges nationaldag och alla svenskar som bor i och runt Peking var inbjudna till ambassadörens residens. Som de ny svensk-kineser vi är hängde vi på låset. Barnen var med Tien hemma hos min ambassadkollega som också bor på ambassadområdet. Tien är bästis med deras ayi (det var genom dem vi fick tag på henne) så de hängde tillsammans och tog hand om områdets alla barn som sprang in och ut där. Inga barn fick vara med på mottagningen så det var lite olika ungar som hade dumpats där. Herr Nilsson var överlycklig. Massa barn, massa coola leksaker och framförallt idolen Carl-Vilhelm! Han är en hjälte för herr Nilsson. Vi minglade hos ambassadören och hade det trevligt. Vin, snittar och tårta och lite snickisnack med svensk-kineser, kines-svenskar, ambassadfolk, kinesiska tjänstemän och vad det nu var för människor. Precis när vi var påväg dit började det regna vilket inte var så bra eftersom jag hört från mina ambassadkollegor att de inte hade fått tag på ett enda partytält i Peking. Alla tält i hela Kina har skickat till Sichuan. Inte det minsta tanke på att diplomater kan få regn i sina champangeglas! Skämt å sido. Det var bara en kort skur och sedan kunde diplomaterna mingla utomhus igen. Så det var en trevlig kväll.