Ni hao Beijing!
Nu är vi här. Vi landade igår mitt på dagen lokal tid efter ett kaotiskt sista dygn i Sverige. Vi hade tusen saker kvar att göra: Folk kom förbi för att säga hej då och det var hel rörigt. Vi la oss vid 2-tiden, gick upp klockan 8 och fixade in i det sista till taxin kom kvart i fyra. Tack och lov att bästis A kom med sushilunch och dessutom tog hand om barnen större delen av förmiddagen. Utan henne hade vi inte varit klara i tid och dessutom vrålhungriga. Tack hjärtat för det!
Flygresan gick över förväntan. Vi fick med allt bagage, vagnen, bilbarnstol, fyra astunga resväskor och typ fem tunga handbagage. Det var varken snyggt eller smidigt men nu är det här. Sånär som på en av resväskorna med Elsas kläder, vällingen, min nessesär och en del annat som tydligen blev kvar i Köpenhamn och som vi ännu inte sett röken av trots att They plomised it will come tomorro! Mina föräldrar blev av med alla flyttlådor när vi flyttade till Zambia på 70-talet och de dök upp ett halvår senare, i grannlandet, och upptäcktes av en slump av en annan svensk som var där och letade efter sina försvunna lådor och kände igen vårt namn som stod skrivet åp en av lådorna! Så en väska mindre är kanske något man får räkna med. Vi får väl se, eller jag menar den som lever får te.
Elsefjun sov i en såndär låda på väggen på flyget och det gick jättebra. Förrutom att när jag just satt på henne pyjamasen kom tre sköna kaskadspyor av den större sorten och fullkomligt blötte ned hela henne och halva toaletten som jag han kasta mig in på mellan 2:an och 3:an. Så hon fick sova i en halvsmutsig Nilsson t-pajta. Herr Nilsson sov ganska bra bredvid Henrik. Henrik och jag satt och sov någon timme nu och då sådär snyggt med halvöppna munnar som man brukar göra på flyg. Men några timmars sömn fick vi iallafall vilket är helt ok.
Från flygplatsen åkte vi en förbeställd minibuss för att få plats med allt. Inte ens den hade bilbälten så det var bara att acceptera läget. Tack och lov är trafiken faktiskt inte så hysterisk som jag trodde. Det är inte som när man åker taxi från flygplatsen i Bryssel där de kör som om man låg i baksätet med krystvärkar. Sen kom vi iallfall till Estoril Court, Henriks jobbs lägenhet här i Peking, där vi ska bo de tre första veckorna. Den är jättefin. Stort vardagsrum, som även fungerar som kontor (när inte vi bor här). Oj nu tryckte jag konstigt så typsnittet ändrades. Här gick vi runt ett tag och kikade på allt. Det var en lite förvirrad känsla - lite jetlagade och jahaja, här är vårt nya tillfälliga hem. Ja, säger ni det så är det väl bara att packa upp. Och herr Nilsson som undrar - Är det här Kina, mamma? Ja okej bor vi här nu? Han är så avslappnad med sånt. Fast han har för all del varit ett monster av och till också under dessa dagar, men det förstår jag verkligen. På kvällen gick vi runt lite i kvarteren och det kändes väldigt spännande och kul. ALLA stirrar på vår dubbelvagn som är en såndär där barnen sitter över och under varandra. Det tycker de ser helmärkligt ut. Men alla ser vänliga ut och pratar mycket med barnen. På kvällen åt vi middag på ett Sichuanställe. Henrik lyckades beställa in fyra fantastiska rätter - det var otroligt gott! Sen gick vi hem och la oss. I stenhårda sängar. Vi sov rätt halvdåligt allihop. Vid tvåtiden i natt gick Henrik upp och jag hoppades så att det skulle vara morgon så jag skulle få gå upp och blev grymt besviken att klockan bara var 2! Så vi strulade runt ett slag allihopa - det skulle drickas välling, bytas sängar och täcken, drickas vatten och lite så i någon timme eller så. Sen "sov" vi igen till klockan 10. Nu ska Elsefjun få mat. Mer om dag 2 snart! (Detta är kanske inte den bästa cliff hanger som gjorts, jag får jobba på det)!
Flygresan gick över förväntan. Vi fick med allt bagage, vagnen, bilbarnstol, fyra astunga resväskor och typ fem tunga handbagage. Det var varken snyggt eller smidigt men nu är det här. Sånär som på en av resväskorna med Elsas kläder, vällingen, min nessesär och en del annat som tydligen blev kvar i Köpenhamn och som vi ännu inte sett röken av trots att They plomised it will come tomorro! Mina föräldrar blev av med alla flyttlådor när vi flyttade till Zambia på 70-talet och de dök upp ett halvår senare, i grannlandet, och upptäcktes av en slump av en annan svensk som var där och letade efter sina försvunna lådor och kände igen vårt namn som stod skrivet åp en av lådorna! Så en väska mindre är kanske något man får räkna med. Vi får väl se, eller jag menar den som lever får te.
Elsefjun sov i en såndär låda på väggen på flyget och det gick jättebra. Förrutom att när jag just satt på henne pyjamasen kom tre sköna kaskadspyor av den större sorten och fullkomligt blötte ned hela henne och halva toaletten som jag han kasta mig in på mellan 2:an och 3:an. Så hon fick sova i en halvsmutsig Nilsson t-pajta. Herr Nilsson sov ganska bra bredvid Henrik. Henrik och jag satt och sov någon timme nu och då sådär snyggt med halvöppna munnar som man brukar göra på flyg. Men några timmars sömn fick vi iallafall vilket är helt ok.
Från flygplatsen åkte vi en förbeställd minibuss för att få plats med allt. Inte ens den hade bilbälten så det var bara att acceptera läget. Tack och lov är trafiken faktiskt inte så hysterisk som jag trodde. Det är inte som när man åker taxi från flygplatsen i Bryssel där de kör som om man låg i baksätet med krystvärkar. Sen kom vi iallfall till Estoril Court, Henriks jobbs lägenhet här i Peking, där vi ska bo de tre första veckorna. Den är jättefin. Stort vardagsrum, som även fungerar som kontor (när inte vi bor här). Oj nu tryckte jag konstigt så typsnittet ändrades. Här gick vi runt ett tag och kikade på allt. Det var en lite förvirrad känsla - lite jetlagade och jahaja, här är vårt nya tillfälliga hem. Ja, säger ni det så är det väl bara att packa upp. Och herr Nilsson som undrar - Är det här Kina, mamma? Ja okej bor vi här nu? Han är så avslappnad med sånt. Fast han har för all del varit ett monster av och till också under dessa dagar, men det förstår jag verkligen. På kvällen gick vi runt lite i kvarteren och det kändes väldigt spännande och kul. ALLA stirrar på vår dubbelvagn som är en såndär där barnen sitter över och under varandra. Det tycker de ser helmärkligt ut. Men alla ser vänliga ut och pratar mycket med barnen. På kvällen åt vi middag på ett Sichuanställe. Henrik lyckades beställa in fyra fantastiska rätter - det var otroligt gott! Sen gick vi hem och la oss. I stenhårda sängar. Vi sov rätt halvdåligt allihop. Vid tvåtiden i natt gick Henrik upp och jag hoppades så att det skulle vara morgon så jag skulle få gå upp och blev grymt besviken att klockan bara var 2! Så vi strulade runt ett slag allihopa - det skulle drickas välling, bytas sängar och täcken, drickas vatten och lite så i någon timme eller så. Sen "sov" vi igen till klockan 10. Nu ska Elsefjun få mat. Mer om dag 2 snart! (Detta är kanske inte den bästa cliff hanger som gjorts, jag får jobba på det)!
Kommentarer
Postat av: Pyttan
Vilken fin blogg -se till att hålla igång den!
Jag kommer att titta in varje dag!
Trackback
