... katastrofer
Det börjar räcka nu. Efter sjukdomsutbrott, elavbrott och brand kände jag att det räckte med katastrofer på en vecka men icke. En jordbävning också. Jag kände knappt av jordbävningen alls eftersom jag var ute och gick men när jag kom till dagis strax efteråt var det en del människor på gården som hade gått ut eftersom det hade märkts i husen. På Henriks jobb kändes skalven tydligt och de fick evakuera direkt. Han kastade sig i en taxi hem oich glömde mobil och plånbok och kom hem med andan i halsen. Då blev jag skärrad. Men förrutom det mår vi fint och jag är glad att vi är tillsammans alla idag. Men om skalvet kändes så tydligt här så långt från epicentrum kan man ju bara tänka sig hur läget är i Chengdu. Fy sjutton. Och skolorna som har kollapsat. Usch vad hemskt. Kinas premiärministern Wen Jiabao är påväg till området och det verkar vara rätt allvarligt. Eftersom man inte vet om man får all information här så ringde Henrik till vår isländske riksseismologen Reimyr Bödvarsson på Uppsala Universitet för att få information direkt och han sa att skalven hade sitt epicentrum under några berg men naturligtvis är områdena närmast runt allvarligt drabbade. Han sa också att man inte behövde vara orolig för efterskalv i Peking iallafall.
När jag gick B-kursen i litteraturvetenskap och läste barn- och ungdomslitteratur skrev jag min B-uppsats om Tove Janssons novell Filifjonkan som trodde på katastrofer. Jag börjar känna mig lite som henne. I novellen så är hon rädd för allt och när katastrofen verkligen kommer i form av en tromb blir hon överlycklig. Äntligen något konkret att fokusera all rädsla på. Jag vill sannerligen inte ha en katastrof på riktigt. Det räcker alldeles utmärkt som det är. Men jag börjar känna mig på helspänn av alla dessa nästan-katastrofer.
hmm, vad ska jag äta ikväll?? Jag vet! http://matakuten.blogg.se
Hörde i nyheterna om jordbävningen och skyndade mej att läsa bloggen för att kolla hur ni har det. TACKOCHLOV for blogg!!! Det måste vara skrämmande att sitta i ett höghus och inte veta hur illa det blir. När jag var i Taskent upplevde jag två små skak, men bara så att man undrade vad det var.
Stackars alla mänskor som drabbats där och i Burma.
Kinesiska staten har väl åtminstone resurser och möjlighet att hjälpa.
Du får väl hålla vice vd hemma ett tag, för det verka hända saker när han vänder ryggen till.
Det värsta som hänt på hemmafronten är att högsommarvärmen övergått till normal vår - och det är inte heller illa.
Jag såg i föregående bloggkommentar att du rekommenderas att göra vit chokladmousse till middag. Jag förstår att du är tacksam över förslaget.
Huh.
Jag vet inte om jag vill veta om alla katastrofer eller ej och undrar likt en blandning av filifjonkan och muminmamman vad jag ska lägga i handväskan inför eventuella katasrofvarningar.
Pyttan är på Korpo och jag vet inte om hon har koll på Era katastrofer, men hon verkar ha nog med sin oro över hus och stockar så jag har inte sagt något om jorbävningar.
