Landssorg
Igår klockan 14.28, precis en vecka efter jordbävningen, hölls en tyst minut i hela Kina. Eller rättare sagt, människorna var tysta men alla bilar stod still och tutade. Efter det inleddes en tre dagars landssorg. Jag vet inte riktigt vad riktlinjerna för denna landssorg är men det jag märkt är att många är svartklädda. På TV visas inga underhållningsprogram utan bara program om jorbävningen. Vårt lokala gym och inomhuslekplatsen i vårt område är stängda. Och insamlingarna fortsätter överallt. Jag känner mig väldigt berörd av denna jordbävning och det känns att Kina och kineserna är otroligt tagna av detta. Ungefär som det var i Sverige efter Estonia och efter Tsunamin. Alla tidningar skrev bara om det och alla pratade bara om det. Då riktade man ju mycket ilska mot regringens hantering av dessa katastrofer (jo tack, jag var med) som blev någonsorts ventil för all frustration. Jag vet inte hur de gör här. Här ska det generellt rätt mycket till innan man ska kritisera regeringen, om man alls gör det, men nu vekar det som att de ändå agerat rätt snabbt och omfattande. Tydligen har också China Daily varit ovanligt bra i sin raportering. Inte bara - Det har rapporterats x dödsoffer i X pågrund av en jordbärvning. Utan att man faktiskt skrivit om människors öden. Att man inte vet hur många som dödats osv. Jag lägger pengar i varje bössa jag ser. På vårt dagis har de dock en insamling där man på en lista vid varje barns namn ska skriva hur mycket man vill ge. Det kändes lite amerikanskt charity style. Kolla var rik och generös jag är. Jag gillar inte det. Jag tror jag fortsätter med bössorna.
Idag är det 26 dagar tills ni kommer hem. INTE EN DAG FÖR TIDIGT! Här hemma övar jag mig i den ädla konsten att hantera motgångar. Det finns ingen som vill ta i mitt döden-boks-projekt med tång. Men tulpanerna växer fint i rabatten. På vägen till Konsum blommar en kaprifol helt hysteriskt. Jag har köpt en ny höver-tröst-Marimekko-klänning. Man får glädjas åt det lilla, man får glädjas åt det lilla, man får glädjas åt det lilla,man får glädjas åt det lilla,man får glädjas åt det lilla,man får glädjas åt det lilla. Så sant. Så trist. Så viktigt. Så 40 +.
Trist att det bara finns fega förlag. De har väl fullt upp att ge ut livsavgörande böcker som Norens dagbok och sånt. Tänk att vi är hemma om 26 dagar. Det ska bli väldigt roligt, även om jag fasar för att flyga hem ensam med båda barnen. Jag får öva på det imorgon när jag ska flyga till Shanghai. Ny Marimekkoklänning låter toppen! Den ser jag framemot att se. Den första har ju använts en del. Imorgon ska Mym och jag hämta up uppsydda skjortor. Hoppas e blir snygga. Puss
