Den som lever får te

Pappa har kommit hem. Yipiee! - Har du några kapet till mig? Är naturligtvis nästa fråga och får man inga kapet direkt är det bara att ta saken i egna händer och leta dem själv. Tack och lov hade pappa med sig inte bara en utan TVÅ böcker om sjörövare så nu är det mycket prat om sablar och papegojor och döskallar.

Även om jag inte fick en enda sjörövarbok så är jag också väldigt glad att Henrik är tillbaka. Efter strömavbrott, dödliga barnsjukdomar och som pricken över i en stor brand i ett hus hundra meter härifrån i går morse kände jag att det här familjeföretaget även behöver sin vice VD på plats ett tag. När jag såg röken bolma upp utanför herr Nilssons fönster höll jag på att få panik. Men jag såg sen att människorna runt omkring på gatan såg rätt lugna ut och brandkåren var där så jag struntade i att få panik med klädde iallafall snabbt på barnen, packade skötväskan med nödvändigheter och gick sedan ut en sväng, åt det andra hållet. Att vara på 22:a våningen med två barn när det brinner några hus bort kändes inge vidare kul. Men branden stoppades och vi gick hem efter en stund.

Men nu är hela verkställande utskottet samlat så vi åkte på en liten utflykt idag till antikmarknaden Panjiayuan. Dessvärre är det kallt och regnigt men det var iallafall kul att se. Det var fantastiska saker - vaser, möbler, smycken, leksaker, tyger, lådor, tavlor, keramik, statyer och massa annat krimskrams. Vi köpte bara en leksaksmotorcykel med sidovagn till herr Nilsson men vi kommer definitivt åka tillbaka och köpa massa fina saker när vädret är bättre och helst utan barn. Efter marknaden ville vi fika lite men i ösregn i okända kvarter var det svårt att hitta något. Jag såg dock en skylt där det stog Coffee och Western style. Normalt känns ju inte ett ställe som skyltar med Western style som det man helst går till men nu regnade det och vi tänkte att de kanske kunde ha lite pannkakor och vi kunde göra det hela till en söndagsbrunch. Stället var... ja, hur ska man beskriva det ... som en blandning mellan en amerikansk diner, en bordell och en kass jazzklubb. De hade en ambition att vara västerländska men deras bild av vad det är kom nog från typ Twin Peaks. Det var bås med kuddar, massa skitfula jazzstatyer (Henriks jazztavla hade passat perfekt) och neddragna röda gardiner. Det var... intressant. Men de hade kaffe, club sandwich och våfflor så vi fick vår brunch!