Den som lever får te

Elsa ligger och sover i sin lånebarnsäng på hjul med ett stadigt tag om Snorkfrökens svans. Henrik ligger platt på rygg i vår en meter höga säng med det senaste nummret av tidningen Filter bredvid sig och Nilo ligger i sin extrasäng med katten Findus under armen och sover. Det är lunchvila i rum 8022 på hotell Soluxe Resort Sanya. Sanya ligger längst ut på Hainans södra udde och är så långt söder ut man kan komma i Kina. Vi åkte till detta semesterparadis på juldagen och har inte sett solen sen vi kom. Första dagen var det lite småmulet men igår och idag har det varit kompakt med moln och lite regn av och till. Men det är varmt och skönt och vi trotsar regnet och badar i poolen ändå. Särskilt Nilo som med sina nya chockrosa armpuffar och sitt aldrig sinande självförtroende nu meddelat oss att han KAN simma och ingen får simma framför honom, han ska simma först! Även Elsa börjar ta sig ton både verbalt och humörsmässigt. Hon har lärt sig säga NO! och då menar jag NO! med ett utropstecken. Vill hon inte något så säger hon ett högt och argt NO! Jag vill absolut inte ha banan - NO! Och hon försöker också säga Elsa - E-sa låter det som.

Eftersom vädret är som det är fördriver vi tiden med att äta, läsa, slappa, bada. Igår hade Sjöbergarna pingisturnering. Jag har aldrig spelat särskilt mycket pingis men det har dem uppenbarligen. Alla var grymma. Jag fick stryck av alla, inklusive Ann-Marie! Arne var riktigt vass och smashade stenhårt för allt vad tygen höll. Och Henrik och Johan var också grymma och spelade så svetten lackade. I första omgången vann Henrik men sen tappade jag kollen när Elsa ville in på gymmet bredvid och testa de fria vikterna. 

Jag har däremot läst massor. Först avslutade jag boken White Tiger av den indiske killen Aravind Adiga. Den låg som nummer 1 på boktoppen i Singapore och det var den värd. Det var en jättebra bok om en indisk man och hans äventyr. Allt formulerat som ett brev till Kinas premiärminister Wen Jiabao. Rolig, annorlunda och kul att läsa om dagens Indien på ett lättillgängligt sätt. Sen plöjde jag en av Henriks julklappsböcker - Medmänniskor av Stefan Einhorn. Den var tankevärd. Olika små berättelser om moral, medmänsklighet och vad man kan och bör göra för andra. Och att man måste ta ansvar för sitt eget liv. Kanske inte så fantastiskt skriven men bra, och jag är glad att jag läste den. I skarp kontrast mot medmänsklighet håller jag nu på med Svensk maffia av Lasse Wierup och Matti Larsson. Jisses vilka osympatiska människor som beskrivs där. Egoistiska, korkade och farliga. Det är en läskig bok men välskriven och intressant. Tänk att vissa människor gör allt för att vara hyggliga, sköta sig, vara goda medmänniskor och försöka göra tillvaron bra för sig själv och andra och så finns de där människorna som pratar om att det viktigaste i livet är att vara modig och stå upp för varandra - men bara för sitt eget gäng. Vilka som helst andra som råkar komma i deras väg kan de misshandla eller ha ihjäl. Allt för att de ska bli rika och få respekt hos de sina. Motorcykelgängen har tydligen märken med "1%" på vilket syftar på att det räcker med att 1% är jävliga för att övriga 99% ska får ett helvete. Och det är det de vill. Ja det är mycket att uppröra sig över i den boken.

Men för att tänka på något trevligare kan jag rapportera att julafton avlöpte fint även i Shanghai. På julbordet stod julskinka, sill, lax, Janssons frestelse, köttbullar och prinskorvar. Och cheddarost! Och Aladdinask. Vi såg på Kalle Ankas julafton - 2006-års sändning med Ingvar Oldsbverg som värd och Nilo som aldrig sett det tidigare (eller haft koncentration nog att titta) tittade storögt på hela programmet. Julklappar var det som vanlit för mycket av. Alla fick fina grejer och mest av allt fick barnen. Vi sparande några julklappar till dagen efter och även några till efter vi kommer hem eftersom de sista julklapparna sällan får samma uppmärksamhet som de första. Men Nilo är smartare än så. På morgonen på juldagen hörde vi från vardagsrummet innan vi kommit upp - det här paketet står det Nilo på - det är till mig! Och ratch for det upp. Och det här också! Han kan både läsa och skriva sitt namn så den enkla gick han inte på! Så det har varit en fin om än annorlunda jul. I övermorgon åker vi tillbaka tiull Shanghai och ska komma på något sätt att fira nyår på. Tills dess kurar vi i regnet i Sanya.