Den som lever får te

Det betyder Hej då Shanghai på kineiska. Imorgon kl 9.40 tar vi Finnair raka vägen till Helsingfors där mamma möter oss och några timmar senare är vi på Korpo. Det känns som att kontrasterna kunde inte vara större. 20 miljoner människor i Shanghai, 20 personer i Västervik. Men jag tror det är det bästa.

Just nu känns det bra att åka. De senaste veckorna har Shanghai haft ett sådant där galet tropiskt klimat med mellan 35 och 40 grader varje dag, och dessutom helt galna åsk- och regnoväder varje eftermiddag och natt. Det är ett jobbigt och påfrestande väder. Vårt hem är dessutom fyllt av packlådor, inplastade möbler, väskor och saker huller om buller.

Det allra jobbigaste har dock varit den känslomässiga berg- och dalbanan dessa sista veckor. Varje dag har jag sagt hej då till någon. Alla är naturligtvis inte lika nära vänner, men det är ändå otroligt påfrestande och känslosamt. När till och med sekreteraren på dagis börjar gråta när man säger hej då, då är det klart att jag också börjar gråta. För sjätte gången den veckan. För att då inte tala om när jag sagt hej då till min lärare Crystal och alla vänner. Men allra, allra värst det var att säga hej då till vår fina, omtänksamma, roliga, smarta Liu Mei. Jag börjar gråta bara jag skriver om det. Jag kommer att sakna henne så otroligt mycket. Hon har verkligen berikat vår tid i Kina otroligt mycket. Hon var också jätteledsen när vi sa hej då idag. Nej, jag kan inte skriva mer om det.  

Detta är verkligen en baksida av att flytta utomlands, att man förr eller senare måste säga hej då till människor man tycker mycket om och som betytt mycket för en under en period i sitt liv. Det blir så definitivt när man har ett klockslag man åker. Talking of which ..... nu ska jag packa de sista grejerna. Gå och sova och sedan bär det av. Hej då Kina! Hej då alla fina människor! Hej då Wulumuqilu! 

Jag ska inte ge mig på att summera vår tid i Kina. Denna blogg är dokumentet över denna tid. Man kan bara säga hej då och vi ses snart igen. Vad gäller denna blogg får jag se var det blir av den. Kanske går den i graven i och med detta, kanske får den nytt liv i ny form när jag kommer hem. Vi får se. Men från radioskuggan på Korpo kommer inga inlägg. Så ha en skön sommar! Zai jian!

Jag brukar normalt inte dra mig för att ordna fest. Men på något sätt blev det inte av att ordna någon avskedsfest här. Dels åkte många av våra vänner redan för en månad sedan, sen har man så mycket att göra men framförallt tror jag faktiskt också det kändes så ledsamt. När våra bästa vänner Björn och Catharina föreslog att vi skulle göra något tillsammans lördagen innan vi åkte, men att de skulle stå för planerna, tyckte vi att det kändes som ett bra avslut på denna tid. 

Vi trodde att det bara skulle vara vi fyra men icke, Björn och Catharina hade gjort mer avancerade planer än så. Så klockan ett överaskade Catharina mig och sa,
- Häng med. Vi ska iväg på en grej.
Och sen åkte vi till ett nagelställe där två kompisar till dök upp, Cecilia och Kerstin. Där fixade vi naglarna och sedan gick vi till en restaurang där Henrik och barnen samt Johanna med barn och Fredrik med barn anslöt. Så himla mysigt. Så där satt vi och pratade och fikade medan barnen sprang runt och gapade och hade kul.

Sedan fick vi informationen att vi skulle hem, lämna barn, svida om för att sedan gå på fördrink hos Björn och Catharina. Efter det bar det av till en Hunanrestaurang (Hunanmat är ännu starkare än Sichuanmat!) då ännu fler kompisar kom - Maria, Alicia, Magnus, Marie. Så tillslut var vi ett riktigt stort gäng. Det var så otroligt gulligt av Björn och Catharina att ordna den här kvällen åt oss. Jag blev så rörd och det kunde inte blivit en bättre avslutning - roligt, uppslupet, avslappnat och mysig. Jag pendlade mellan att vara ledsen och lycklig men det var en sån fin kväll. 

Naturligtvis fanns det bara ett sätt att avsluta denna kväll - karaoke en trappa ned! Så som så många gånger tidigare drack vi för starka drinkar och sjöng till småtimmarna! Det blev en minnesvärd och perfekt avslutning på vår tid i Shanghai! Dessutom var det Henriks och min bröllopsdag så det blir verkligen en bröllopsdag att minnas. Vilka fina vänner vi har fått här.

 

Igår hade vi hejdåbrunch med våra indiska vänner Indira och Shridar och deras barn Andal och Ravij. De har bott i samma område som vi hela tiden och jag och Indira har blivit kompisar. Indira är också statsvetare och vi har haft en del roliga diskussioner om politik.

De var sena till brunchen så Henrik och jag tänkte att vi skulle beställa in maten tills att de kom. Vi vet ju att de är vegetarianer och tog typ allt på meny som var vegetariskt. Men sen insåg vi att det måste vara rätt komplicerat att vara vegetarian i ett annat land. Det var ägg i den mesta. Och till och med i den vegetariska salladen hade de lyckats klämma in lite räkskal i dressingen. Nästa gång ska vi nog låta dem beställa själva. Precis som våra enda andra indiska vänner Ramantans så kommer Indira och Shridar från Chennai. Så nästa gång vi åker till Indien måste vi se till att tajma det med att de också är hemma. 

Nilo fyller inte år förrän om tre veckor men det är ju här han har sina kompisar nu, och dessutom ville vi ha en liten avskedsfest för honom också. Hans klasskompis Marie-Lou som också fyller år när alla redan lämnat stan ville också ha kalas så vi körde tillsammans. På så sätt får man ju 10 ljus i tårtan istället för 5 och det är ju mycket coolare!

Så det var 10 barn från Lions class där - Leila, Filippo, Zac, Tim, Rebecka, Vincente, Mats, Marie-Lou, Nilo och så klart Elsa. Eftersom det var typ 37 grader varmt ute så fick det bli ihomhuslekar som maskmålning och ritning och inte minst höjdpunkten Sponge Bob pinata! Det var mycket uppskattat. För att inte tala om den enorma Sponge Bob tårtan! Nilo var mycket glad efteråt och tyckte det var roligt att dela sitt kalas med Marie-Lou. Kalaset på den riktiga födelsedagen den 23:e kommer att bli på Korpo! Det skulle förvåna mig mycket om det var 37 grader där då.