Hotbild
Det finns en konspiration riktad mot min person. Åh nej, tänker ni, hon har fått förföljelsemani och blivit konspirationsteoretiker. Nästa gång vi ser henne kanske hon går runt i en sån där rymddräkt som elallergiker har och hävdar att telemasterna skickar ut strålning mot mig. Men som ni ser ovan har jag bildbevis. Jag har anledning att tro att Svenska Kyrkan ligger bakom denna konspiration. Ja just det, institutionen som säger sig stå för kärlek och förlåtelse. Ser ni någon kärlek och förlåtelse i blicken hos personen till vänster. Nej just det. Staten är också inblandad. Staten är altid inblandad i konspirationer. Kvinnan i mitten av bilden har arbetat med att gömma personer. Så om jag försvinner så är det nog hon som är hjärnan bakom det. Jag har anledning att tro att det är en internationell cell. Mannen på mitten av bilden har direkta kopplingar till Spanien och kanske till och med ETA, vad vet jag. Kanske ännu värre, mannen till vänster om honom är amerikan. USA är inblandad. De kanske till och med finanserar det hela. Det kanske värsta av allt är att rättsväsendet inte bara känner till detta utan i allra högsta grad är inblandad själv. Det är själva basen i varje god konspiraionsteori att polisen låter det ske. Ja, här är de aktiva. Kofoten säger mer än 1000 ord. Men det allra, allra värsta är att de här terroristerna inte drar sig för att dra in sina barn i detta. Sätter vapen i händerna på dem och uppmanar dem att slåss. Herregud. Jag har dessutom blivit lurad. Föremålet på bilden är en fantastisk tekanna från Gefleporslin i den unika serien Blå Hyacint. Designad av formgivaren Arthur Percy. En raritet. Jag hittade den på Tradera och min storasyster sa - Du kan skicka hem den till mig. Jag lovar att ta hand om den när du är borta. Jag borde anat oråd redan då men jag var godtrogen. Naiv. Jag litade på henne. Jag inser nu att det var en komplott och något hon planerat länge. Vad ska jag ta mig till?
Master of time, space and dimension
Det här är Carl Henrik Sjöberg. Han är 36 år gammal, född på Hisingen och är min man. Alltså inte att förväxla med Henrik Sjöberg Sveriges första olympier som var det enda svensk som deltog vid OS i Aten 1896. Den Henrik Sjöberg detog i fem grenar (enligt Wikipedia, men jag trodde det var fyra grenar. Eftersom jag har Sveriges bästa OS-historiker i familjen så kan du väl klargöra detta Ove om du läser detta). OS-Henrik Sjöberg blev som bäst fyra i Aten, i längd. Min Henrik Sjöberg har inte fått så många medaljer i idrott. Det är jag som står för idrottsmedaljerna i vår familj. Men han har många andra strängar på sin lyra. Det är många som efterlyst mer information om, och kanske ännu mer av, denna Henrik Sjöberg. Var lugna. Det kommer. Tills han själv tar till orda så får ni hålla till godo med information om honom.
Alla som känner Henrik vet att han gillar musik. Gärna jazz. Eller pop, R´n´B, musikaler, shlager, klassiskt, ja det mesta faktiskt. Men allra helst västkustmusik, alltså inte musik från den svenska västkusten som man kanske skulle kunna tro från denna Göteborgare utan amerikansk slick-pop från slutet av 70-talet och början av 80-talet. Eftersom jag vet att flera av mina trogna läsare också är tävlingsinriktade besserwissrar så måste jag ju länka till en Quiz om just westcoast musik. Med risk för att direkt få en skilsmässoansökan så måste jag avslöja att jag bara hade två av sex rätt. Och de två chansade jag på http://www.vetgirig.nu/quiz-1998/Westcoast-Music/.
Henrik är en stor fan av popkultur generellt och av TV-serier specifikt. Vi ser en hel del serier tillsammans. För tillfället kollar vi på tredje säsongen av Dexter och andra säsongen av Mad Men. Mycket bra båda två. Men Henrik ser en hel del själv också. I smyg. Så när jag säger - Har du hört om den här nya serien, Flight of the Conchord eller Little Britain eller 30 Rock eller vad det kan vara så kommer det fram att den har han redan sett hela säsongen, för ett år sedan.
Vad Henrik jobbar med här i Kina får han berätta själv. Annars kanske jag avslöjar några värsta hemliga business informationen och då måste han äta upp mig. Fast jag vet ingen hemlig businessinformation, bara vilka han jobbar med och så. Men vad gäller livet i Kina tror jag hans tre i topp är: Sichuanmat, parklivet på helgerna och massage på Dragonfly. Vi får se vad han säger själv. Han är på tjänsteresa i Peking för tillfället så jag kan inte fråga honom.
Men hans tre-i-topp rent generellt i livet tror jag är:
3. Kaffe.
2. Mig.
1. Nilo och Elsa!
Vi får väl se vad han svarar själv när denna skuggperson kliver fram ur ridåerna. Det kan ju vara så att han är jättesugen på kaffe just när han skriver och jag har sagt något dumt till honom och då kanske jag åker ned till en tredjeplats och kaffet upp en placering. Sånt kan ju hända. Och kaffe är ju jättegott, det kan man ju inte förneka!
Family man
Caring father
Tha man, the myth
H-dog
Saker jag tänker på denna vecka
Om John McCain säger "I have been fighting for this country since I was seventeen, and I have the scars to prove it" en gång till kastar jag ut min TV genom fönstret. Och det skulle vara jättesvårt för vår TV är skitstor och vi de enda fönster som går att öppna är sådana där små vädringsfönster. Jag ser framemot att det amerikanska valet snart är över så de kan visa något annat på TV. Trots att Obama leder tror inte jag att han vinner. Tyvärr. På valdagen tror jag de osäkra väljarna kommer tänka - vill vi verkligen ha en president som är svart och heter Hussein i mellannamn och som gått på en muslims sola i Indonesien eller ska vi ta något vi känner till - en vit, konservativ, tråkig förutsägbar typ. Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Plus alla mörkermän som kryper fram under olika stenar och röstar repbublikanskt. Jag hoppas jag har fel.
Fast det är klart då blir det väl BARA finanskrisen istället. Jag är inte ekonom. Jag förstår inte så mycket av allt som händer annat än att allt känns väldigt osäkert och att den svenska kronan har försvagats med typ 20% den senaste tiden. Man har liten klump i magen men har ingen aning om hur man ska hantera den.
I Kina har de 1500 hundar dött av melaminsmittat foder på en hundfarm. 1. Det finns foretfarande melamin i mat och foder i detta land - jobbigt! 2. De föder upp hundar för pälsen. När jag jobbade på Jordbruksdepartementet höll vi på med frågan om huruvida våra pälskragar på våra dunjackor var hund eller inte. Nu vet vi.
Sen kan jag inte låta bli att tycka att det är jätteroligt att Jörg Haider var bisexuell. Jag vet inte vad han sagt om homo- och bisexuella men det känns som om det inte skulle passa så bra i hans extremhögerkretsar. Att en sån machokille med många fördömmande åsikter om andra människor lever dubbelliv och har en pojkvän vid sidan av frugan. Det är ironi. RIP Jörg.
Hairy crab
En del av vägen till Nilos dagis är en galen marknadsgata. Där är varje dörröppning i husen en affär som antingen säljer plastgrejer, paraplyer, kopierade DVD:er, ångade frukostbullar, blommor, säkert trettio fruktafärer, cigaretter, nötter allt man kan tänka sig. Och på trottoaren står folk med cykelkärror fullastade med ingefära, morötter, apelsiner varvat med cykelreparatörer och en gubbe sitter på en pall med en medicinlåda och en pall framför sig. Jag tror han är någon ambulerande kvartersdoktor för jag har sett patenter sitta på hans pall och bli omplåstrade. Men det bästa på gatan, enligt Nilo, är krabbaffären. Den säljer levande krabbor, ålar, grodor (men de ser mer döda än levande ut), kräftor och ibland fiskar. Allt placerat i olika hinkar med lite vatten i botten på trottoaren i perfekt höjd för Nilo att spana in från vagnen. Jag tycker det ser rätt läbbigt ut men jag låter Nilos entusiasm få råda så varje morgon kollar vi in dagens leverans.
Under hösten är det krabbsäsong och i Shanghai finns en specialite som kallas Shanghai hairy crab. Låter gott va! Helst ska den vara fångad i Yangcheng Lake. Eftersom det är så populärt så är det inte ovanligt att krabborna odlas någon annanstans och sedan får bada en stund i Yangcheng Lake innan de fångas och kallas sedan Yangcheng krabbor. Vi har fått prova denna delikatess hos våra vänner Per och Tina. Tina är uppvuxen i trakterna krig denna sjö så hon gav oss vägledning om hur man skulle äta krabborna. Som med kräftor får man jobba mycket för lite kött men vi fick tillbehör i form av någon vattenpotatis som man doppade i socker, ingefära, köttgryta och risvin. Det var väldigt roligt att få testa denna lokala tradition. I kinesisk medicin handlar det mycket om att balansera varmt och kallt. Trots att krabborna är varma när man äter dem anses de tillhöra den kalla gruppen mat och därför måste man äta ingefära till som kategoriseras som varmt och därmed får man balans. Intressant! Kanske därför det är så gott med kaffe och choklad - kaffe varmt choklad kallt. Jag ska studera det där lite mer, kineserna brukar ha koll på sådana där saker.
Per och Tina
Krabbtillbehör
Fuxing Park
Liksom i Peking är parklivet något av det mest fantastiska i Shanghai. På helgerna är parkerna smockfyllda med folk som gör olika saker. Dansar, sjunger allsång, spelar mahjong, gör tai chi, flyger drake, dricker te, snackar skit, spelar kort, umgås helt enkelt. Det känns som de finns lite färre parker i Shanghai än i Peking men så är de dessto fullare. Det är aktivitet från tidig morgon till sen kväll. Vi har tyvärr ingen park direkt i närheten, förrutom vår gård då framför huset, som framförallt vid 4-5 tiden på eftermiddagarna är ganska full av barn, några föräldrar och många ayis. Men vår favorit är Fuxing Park som ligger 5-10 minuter bort med taxi och dit brukar vi åka varje helg och titta på folklivet. Och åka lite radiobil eller tåg i det obligatoriska lilla tivolit som verkar finnas i alla parker i Kina, där varje åkattraktion kostar ungefär 5 kronor. Om man ska jämföra Peking och Shanghai och det ska man ju så börjar jag nu tycka att Shanghai är en mysigare stad än Peking. Det är mer träd här och lättare att promenera runt. och lättare att vara västerlänning Men vad gäller parker så är fortfarande min all-time-high Ritanparken i Peking. Det är nog min bästa Kinagrej hitills (förrutom maten, och muren, och shoppingen och ja en massa grejer). Men skulle jag tipsa folk om EN sak man ska göra när man är i Peking skulle det vara att efter frukost åka förbi Starbucks och köpa en kaffe enligt tycke och smak (för min del en grande Capuccino om det är svalt ute och en venti Frapuccino espresso utan grädde om det är varmt ute) och sedan åka till Ritanparken och strosa runt. Och Fuxingprak om man är i Shanghai. Med barn är ju parker extra bra. De springer av sig springet i benen och är förhoppningsvis lugna till lunchtid.
Styrdans
Om man sitter längst bak går det snabbast nedför
Spela spel
La cuisine chinoise
Man blir inte smal av att bo i Kina. Vissa kanske tror att maten är hälsosam här men där blandar man nog ihop kinesisk och japansk mat. Eller kanske kinesisk medicin. I kinesisk matlagning använder man förvisso mycket grönsaker och färska kryddor och andra goa grejer men den tillagas med mycket olja och mycket socker. Men det är såååå gott. Jag äter fantastiska middagar här ett par gånger i veckan, både på restaurang ochnär vi beställer hem. Alltså såna där middagar man bara sitter och kan inte sluta för att det är så gott. Vi beställer för all del oftast maträtter vi antingen provat tidigare eller fattar ungefär vad det innehåller. Man vill ju inte gärna äta hundlever eller grodhjärna eller kattnjure eller vad det kan vara. Men lite konstigheter måste vi nog testa tids nog. Denna vecka har Henrik ett gäng kollegor från Sverige här som är ute och äter på fantastiska ställen varje dag så jag har följt med dem några gånger och jösses vad gott. Jag måste nog ta och utnyttja vårt gym lite mer regelbundet framöver. Man vill ju inte komma hem och se ut som en dumpling.
Farmor och farfar
Nilo och Elsa har världens bästa farmor och farfar. De tröttnar aldrig på att leka med sina barnbarn och de älskar att vara med dem och höra Nilos filosoferande och följa Elsas utveckling. De har varit här i två och en halv vecka och åkte hem igår. Det har varit jättekul. Nilo har sm vanligt börjat varje morgon med - Får jag gå in nu? Får jag gå in nu då? Jag men nu då? och när han fått ett ok sprungit in och väckt dem och Elsa har under denna tid gått från att gå ett tiotal steg åt gången till att sluta krypa helt och går nu helt och hållet! Vi har fått mycket avlastning under den här tiden. Flera kvällar har Henrik och jag eller någon av oss varit på restaurang eller en bar eller massage. Och på morgnarna har de ofta lämnat Nilo på dagis. Och varenda dag har de gett sig iväg på utflykter över hela stan, de har gått och gått, åkt tunnelbana kors och tvärs och sett allt man ska se. De kvällar vi varit hemma har de gått ut på någon bar i närheten. De ha sett betydligt mycket mer av Shanghai än jag har. Idag åkte de hem med väskorna fulla av nysydda kläder, tekoppar och halsdukar. Till jul kommer de tillbaka, det ser vi framemot.
Rita
- Hur har du haft det på dagis idag?
- Bra.
- Vad gjorde ni?
- Jag kommer inte ihåg.
- Ritade ni något?
- Ja. Vi skulle rita regnbågar, det heter Räin Båou på engelska. Men jag ritade oväder och knivar.
- Va?????!!!!! Varför det?
- Jag ville det.
Det är ju sådant barn ritar på BUP när de varit med om traumatiska händelser och hellre vill rita än berätta vad de varit med om. Knivar och oväder. Vad har vi gjort för fel. Men på kvällen påminde mig Henrik. Det är ju det älgbrorsorna ritar i "Gittan och älgbrorsorna". Älgbrorsorna har svårt att få fast kritorna i klövarna när de ska rita så det blir mest knivar och oväder. Han är inte traumatiserad, han gör litterära referenser i sitt konstutövande. Jag visste att han skulle outsmart me för eller senare, jag tycker bara det kommer lite snabbt.
Sy upp kläder
Shanghai är en fantastisk shoppingstad. Till och med bättre än Peking. Det finns massor av stora och små butiker med miljarder väskor, skor, kläder och tingeltangel. Jag blir alldeles yr i huvudet. Fina kvarter och skabbga kvarter allt om vartannat. Jag gör små utflykter till olika gator och rekar och ibland köper jag något. Den stora shoppinghysterin har inte slagit till ännu för mig men den kommer nog. Det mest underbara stället av alla är dock tygmarknaden. Tänk er ett varuhus med fyra våningar ungefär lika stort som Pub, där varje våning är fyllt av små affärer med tyger och skräddare. Det finns alla tyger man kan drömma om linne, bomull, ylle, strech, skjorttyger, kostymtyger, sidentyger i hela världens kombinationer och färger. Jag blir helt yr men samtidigt taggad. I will do good here. Och det är superbilligt. En kostym kostar 600 kronor, en skjorta 100 kronor, ett par byxor 100 kronor och klänningen på bilden i linne kostade 180 kronor. Och då fick de ändå rätt till och sy om lite tre gånger! Igår var jag där och beställde en skjorta, 6 kuddöverdrag och en specialbeställd datorväska allt för 400 kronor. Det är fantastiskt och jag tycker det är så roligt att gå där och känna på alla tyger och fundera på vad jag ska hitta på härnäst.
Det bidde en tummetott
Men en lyxig tummetott! Henrik och jag har längre drömt om att få åka till Tibet. Vi tänkte att det skulle passa bra att göra det medan farmor och farfar är på besök så vi kunde lämna barnen med dem. En långhelg på 3650 meters höjd är inget för småbarn. Tydligen blir alla som åker till Lhasa trötta och illamående det första dygnet så dels är det dumt att ta med barn dels behöver man ett par dagar där. Det visade sig vara ganska dyrt att åka dit. Sedan var Henrik tvungen att åka till Sverige förra veckan och jag blev förkyld så vi insåg att det fick bli en kortare resa denna gång. Vi försökte boka olika ställen i närheten men antingen var tågen fulla eler hotellen. Det slutade med att vi åkte taxi till She Shan en timme utanför Shanghai och bodde på lyxhotell. Det blev en tummetott. Men det var väldigt mysigt. Hotellet var jättestort och fint och hade en konstgjord sjö och ett bröllopskapell a lá amerikansk film oh restauranger och dubbel espresso för 53 kronor. Vård badrum var lika stort som hela min lägenhet på Stora Nygatan och dessutom med en helt rundad vägg! Och en frukostbuffe som hade tagit timmar att ta sig igenom om man skulle prova allt. She Shans stolthet är 9 kullar som är typ 100 meter höga och på ett av dessa ligger en katedral. Med tanke på att vi inte ens orkade gå upp för den kullen utan mest stannade på hotellet var det kanske inte rätt läge att åka till Himalaya. När min storasyster helt överraskande ringde mig i fredags och vi snickisnackade om ditt och datt påminnde hon mig om den gången hon och hennes familj planerade en resa till Rom men som av olika skäl slutade i en bilutflykt till Kolmården. Ibland är ambitionerna högre än det man klarar att genomföra för tillfället. Allt har sin tid. De har dock varit i Italien efter det. Och vi ska till Tibet innan vi lämnar Kina.
Konstgjord sjö
Konstgjord sandstrand
Liu Mei
Låt mig få presentera Liu Mei. Hon är vår nya ayi. Hon är 35 år, som jag. Hon kommer från en by i Anhui och bor med sin man som är skräddare i Shanghai. De har en son som är 12 år men som många migrantarbetare bor han kvar ed sina farföräldrar i deras hemby. Jag tycker det är så sorgligt att så många här inte får bo med sina barn utan måste lämna sina hembyar och åka dit där det finns jobb. Och banen kan inte följa med eftersom de inte skulle få gå i skolan om de kom med eftersom ens rättigheter är kopplade till där man är skriven. Hon träffar honom på loven. Hon pratar lite engelska vilket är skönt eftersom jag inte satt fart med kinesiskan ännu. Elsa tycker jättemycket om henne och de är tillsammans några timmar varje dag. Och då får jag tid att göra något annat. Det har jag verkligen sett framemot efter denna sommar som faktiskt var rätt kämpig. Tre månader utan barnomsorg när man dessutom byter boendeplats varanann vecka var kämpigt. Tänk att man ska behöva ta hand om sina egna barn. Så lite fritid utan barn är fantastiskt. Jag får tid att kolla in Shanghai lite mer och de är verkligen roligt. Shanghai är spännande, stort och det finns miljarder coola affärer, kaféer och restauranger. Så det är fantastiskt att ha Liu Mei här.
Ett inlägg om ingenting
Denna bild kanske skulle passat bättre till gårdagens inlägg. Men idag är jag förkyld. Ont i halsen, det känns som om huvudet vore fyllt av bomull och en gnutta feber. Inge kul. Jag kan inte tänka heller så den enda associationen jag gjorde när jag tittade på mina nedladdade bilder var att jag har samma kläder på mig idag som jag hade när denna bild togs så den fick det bli. Genialt va!
Jag har egentligen inget att skriva heller. Det står stilla i huvudet. Så jag beskriver helt enkelt hur det är just nu där jag sitter. Ja ni vet ju redan hur jag mår och vad jag har på mig (en rödblårandig blus och en jeanskjol om man inte ser det på bilden). Jag sitter i vår gigantiska beigevita soffa med datorn i knät. Arne sitter i fåtöljen bredvid och sudokar och väntar på att Ann-Marie ska bli klar med att skriva sina vykort. De ska gå iväg en sväng sen och titta på ett museum och sen äta lunch på stan. Eftersom jag är hängig lämnade Ann-Marie Nilo på dagis idag. Han var lite ledsen, det brukar han vara när man lämnar honom men sedan går det över så fort man har gått. Det säger både fröknarna och han själv - Mamma, när du går är jag ledsen en stund men sen blir jag glad. Det säger hann nästan varje dag när vi går till dagis så det är som en inövad rutin. Och det var samma visa när farmor lämnade. Elsa ligger i sovrummet och sover sin förmiddagsvila. Hon har nog också fått en liten släng av förkylningen för hon har varit lite gnällig och klängig de två senaste dagarna. Henrik kommer i eftermiddag. Har varit på en blixtvisit i Sverige. Jag tror inte han ens hann vara där två hela dagar och så tillbaka hit. Galet! Han hann inte ens ställa om sin jetlag utan lyckades snurra till det så mycket att han gick upp mitt i natten och duschade och gjorde sig klar att gå när han insåg att klockan var två på natten. Han har förhoppningvis med sig dyrgripar som välling, kaffe och tidningar hemifrån.
Jag har inte varit ute idag men det ser ut som det är 16-17 grader och lite molnigt. När vi kom var det skitvarmt. Och fuktigt. Jag brukar inte vara känslig för sådant men det var jättejobbigt. Man blev svettig direkt när man kom ut och air conditionern stod alltid på när man var nne. Sedan slog det om och blev höst från en dag till en annan. Men en jätteskön sorts höst där det alltid är mellan 15-19 grader. Man behöver ingen kofta knappt ens på kvällen. Verkligen behagligt. Tydligen slår det om och blir kallt i november-december. Vi ska se till att köpa hem extra element från Carrefour innan det händer för så fort det blir kallt köper alla element. Det är som första snön i november hemma, alla verkar helt oförberedda trots att det händer varje år. Vi bor på 8:e våningen så man hör lite trafik men inte så det stör. Bara en behaglig ljudfond som gör att man känner att det händer saker där nere, fast man inte själv deltar. För mig som är uppvuxen 200 meter från E4:an är det en behaglig känsla. Men halsen gör ont och det är inte alls någon behaglig känsla. Jag ska nog ta och göra mig en tredje kopp te för dagen. Detta får bli dagens inlägg. Ungefär som sången "En sång som handlar om sig själv" på Hasse och Tages Spader Madamskiva om det nu är någon utanför familjen Lif som brukar lyssna på den skivan. Den skivan och Abba var det ena vi i vår familj kunde enas om att lyssna på i bilen när vi åkte till farfar i Jämtland eller till farmor i Göteborg när vi var små. Allt annat som sattes på i kassettbandspelaren (!) fick alltid protester från något håll. Så vi lyssnade mest bara på Spader Madam och Abba.
Äntligen!
När Horace först läste upp motiveringen "uppbrottets, det poetiska äventyrets och den sinnliga extasens författare, utforskare av en mänsklighet utanför och nedanför den härskande civilisationen" tänkte jag precis som ni. Va, har jag fått nobelpriset i litteratur! Tänk att de är så framåt i akademien att de ger den till en bloggare i år. Det hade man inte kunnat tro. Men så var det ju inte heller utan det var Jean-Marie Gustave Le Clézio som vann. Jag hade aldrig hört talas om honom. Trots att jag är en bokmal och trots att jag även i detta ämne har en del högskolepoäng har jag nästan aldrig hört talas om nobelpristagarna innan de vunnit. Det verkar som jag ägnat mina universitetsår åt annat än att lära mig det jag faktiskt studerade - litteratur och utrikespolitik. Men jag har ju ett jobb iallafall. Tror jag ialafall, jag har ju inte varit där på rätt länge. Men sen när de blivit nobelpristagare brukar jag iallafall läsa något av dem. Jag har en Doris Lessing stående i bokhyllan här nu när våra kartonger från Peking har kommit som jag snart ska ta mig ann.
Apropå böcker har jag just börjat på Peter Hoegs Den tysta flickan. Jag var en stor Peter Hoeg-fan när han kom med sina tidigare sex böcker i rask takt och läste alla så fort de kom. Sen var det tyst från honom i 10 år och nu, förra året, kom denna bok. Jag har bara läst ett kapitel men den verka bra och skruvad. Innan läste jag En annorlunda barndom av Iris Johansson. Jag hade läst om den boken när den kom, om en kvinna som är autistisk och hur det var att växa upp med det och leva med det. Intressant person men boken var rätt tjatig. Och dessutom passade den inte alls i min sinnesstämning när jag kom hit till Shanghai. För mig måste de böcker jag läser passa in i den sinnesstämning eller situation jag befinner mig i. Inte så att jag just måste ha begått ett mord för för att läsa en deckare. Men vissa böcker passar i vissa perioder. På sommrarna t.ex. läser jag alltid någon skönlitterär tegelsten varvat med ett gäng deckare. Det är perfekt. Men nu, när vi flyttade och allt var snurrigt passade det inte alls att läsa om en autistisk barndom och hennes pappa som bar runt henne i stallet. Det är ju föralldel skönt med lite verklighetsflykt men denna passade inte mig nu. Men eftersom jag inte kan sluta läsa en bok i mitten utan måste läsa klart den om den inte är ofantligt dålig så läste jag klart den och nu fick jag äntligen börja på en ny. Annars var två av de bästa böckerna jag läste i somras Åsa Linderborgs Mig äger ingen och Linda Olssons Sonat till Miriam. Två fina böcker som båda råkar handla om två fina ensamstående pappor som efter bästa förmåga försöker ta hand om sina döttrar. Och nu slår det mig att även En annorlunda barndom handlade om en dotter och hennes omhändertagande pappa. Hmm, undra vad detta betyder? Är det en ny gengre? Det kanske inte är försent att bli litteraturkritiker trots allt.
Kineser
I Kina finns mer än 1,3 miljarder människor. Det är skitmycket folk. Galet mycket folk! I Shanghai bor det typ 16 miljoner. Rätt mycket det också. Och det märks. Överallt är det mycket människor, bilar och cyklar. Vi känner några kineser litegrann. Jag hoppas vi kommer lära känna några fler kineser innan vi åker härifrån. Det är så mycket jag vill fråga dem och förstå med Kina och kineser. De har varit rätt tvära kast i detta landet de senaste 100 åren. Först är det massa kejsare och grymt hierarkiskt. Sen försvinner de 1912 och det är lite stökigt fram till 1949 när Mao tar över. Då ska alla bli bönder och alla ska ut på landet. Att studera är fult och böckerna ska brännas. Efter Mao kommer Deng Xiaoping och säger att vi för all del ska fortsätta vara kommunister men det är ärofyllt att bli rik. Så folk börjar jobba som tusan, starta företag och tjäna pengar. Så från kulturrevolutionen i slutet på 60-tale, där till och med människor som bar glasögon avrättades, till mammons inståg 20 år senare. Hur ställer man om sig så totalt till sin omvärld. Och dessutom med ett fortsatt förtroende för sin regering som man ändå verkar ha här. Och nu är det sannerligen inte fult att studera. Tvärtom så piskas barn att studera superhårt för att lyckas i den konkurrens det innebär att vara 1,3 miljarder människor i ett land. Det gäller att jobba hårt för att märkas när det finns ett sådant urval. Det finns kanske en och annan sinolog som kanske tycker min historiebeskrivning är något, ska jag säga ... svepande. Men oavsett så har det varit tvära kast och det måste vara tufft att ha levt under kulturrevolutionen och inte fått någon skolning till att nu ha barn som det viktigaste av allt är att de får bra betyg. Jag blir så nyfiken på att prata med folk och fråga hur de har vuxit upp här. Särskilt vill jag fråga gamla människor hur det har varit att bo i Kina under alla dessa svängningar. Jag får helt enket lära känna lite fler kineser och ta och anmäla mig till en kinesiska kurs som jag har haft för avsikt att göra sedan jag kom. Så jag kan ha djupare diskussioner än - Vad kostar den? Hon är ett år gammal. Jag vill ha en kaffe med mjölk. Tack. Hej då.
Humörig tjej
Från dag ett har Elsa varit världens gladaste och lättaste unge. Ja, just dag ett var kanske inte så lätt men efter den dagen har hon varit glad och enkel. Sover på nätterna, äter den mesta maten och ler mot alla. De första veckorna i Shanghai fick vi dock se en nya sida av fröken Elsie, en bestämd och arg tjej. När Nilo försökte rycka en leksaksbil ur händerna på henne, om han alltid gör så fort hon leker med något, höll hon ett stenhårt grepp och röt sitt argaste tillbaka. Aaarrgggg! När jag försökte mata henne kunde hon sitta och vifta argt med händerna framför munnen så maten for all världens väg om hon fick in en träff. Ett tag började varje måltig med en halv minuts skrik rakt ut. Aaaaaaaaagggggrrrrrrrrr! Och när det var avklarat öppnade hon munnen och åt allt. På ett restaurangbesök härom kvällen ville hon absolut inte sitta i barnstolen och verkligen inte i famnen och inte äta och inte något alls. Medan Nilo satt lungt och tittade på film. Vi är så vana att det är Nilo man måste hantera och parera och Elsa bara hänger snällt med men nu börjar strukturen förändras. Vi är lite ovana vid det, men jag tror de är hälsosamt för oss alla att bryta invanda roller. Förutom att hon har flyttat kors och tvärs över Sverige och jorden i princip sedan hon föddes har hon dessutom fått tre nya tänder på två veckor och börjat gå. Så det är klart hon måste ventilera sina känslor lite. Nu är hon uppe i 20-30 steg. Med och utan skor. Inne eller utomhus. Hon ser ut som en sömngångare när hon går, med armarna utsträckta rakt framåt. Eller som sömngångare går på film iallafall, jag har aldrig sett en sömngångare på riktigt.
Min man är bäst!
Den första veckan vi var här i Shanghai jobbade Henrik dygnet runt. Vissa människor tacklar jetlag med att hålla sig vakna lite längre och anpassa nattsömnen efter den lokala tiden. Henrik tacklade sin jetlag med att inte sova alls. Han jobbade nästan dygnet runt hela veckan. Det kunde lätt ringa på hans mobil halv 4 på morgonen från Sverige och han var direkt inne i någon förhandling eller diskussion. Helt galet! Men det var intei onödan. Han jobbade på en offert för att hans förtetag ska få göra den svenska paviljongen på världsutställningen som ska vara här i Shanghai 2010. Och de vann! Så vi firade med en middag på South Beauty, stans bästa Sichuankrog (som om jag skulle veta det, men iallafall en fantastisk restaurang). Han är inte bara stilig, han är duktig också min fina man!
Gratisätare och en liten en som tittar på film
Obama
Alltså, som svensk är det klart man är demokrat. Om man nu skulle få rösta i det amerikanska presidentvalet vilket man såklart inte får men man kan ju ha en åsikt för det. Även om man som svensk hör till de långt ut till höger, och det är ju kanske inte direkt är någon statshemlighet att jag inte hör dit, så sympatiserar nog många svenskar mest med Obama. Igår såg jag delar av den andra tv-debatten mellan McCain och Obama och ser man bara till sättet att tilltala folk, att argumentera, att röra sig, att klä sig. Milda Matilda vilken skillnad. Obama dominerar fullständigt. Han är vältalig, engagerad och SNYGG! Jag vet jag har en magister i internationella relationer och kanske borde ge mig på en mer politiskt djup analys av läget. Men icke. Han är snygg! Punkt. McCain ser ut som en dvärg med huvudet direkt på kroppen och armbågarna pekar rakt åt sidan så han både ser ut och pratar lite som en arg lilla My. Politiskt känns ju förstås också demokraterna mer ansvarstagande för människors situation och mindre intresserade av att bomba länder på andra sidan jorden. Den enda lilla stenen i skon när det gäller demokraterna gäller handelspolitiken. Där är de helsnurriga och vill stänga USA mer och är rätt protektionistiska medan republikanerna här är the good guys som ser fördelen med frihandel. Irriterande att världen inte är helt svart eller vit, det blir så mycket lättare då.
Klädkod
För Nilo 3 år har kläder blivit en viktig sak. Så fort han kommer hem kastar han av sig skorna i hallen, springer in på sitt rum och kommer ut 30 sekunder senare med sina blå-gula fotbollsshorts på sig och bar överkropp. Till nöds duger de blåa mjukisshortsen på bilden där han ligger i våran oversized soffa. Men han vill ABSOLUT inte ha på sig långbyxor eller långärmat. NNNNEEEEEJJJJ MAAMMMAAA! Det är inte sköööönt! Och varje morgon är en kamp för att få honom att sätta på sig något annat än mjukisshorts. Här om dagen när han hade ritat med färgpenna över hela magen och armarna och sa att han hade en tatuering såg jag för min inre syn Nilo om 14 år i Firman Boys. Jösses amalia! Ska jag låta honom gå klädd som en fotbollshuligan nu så kanske han kommer ur det snabbare eler ska jag sätta P direkt och hoppashan fokuserar på något annat snart. Hur skulle Anna Wahlgren ha gjort? Han kollar också alltid in vad andra ska ha på sig. - Farfar ska du ha shorts på dig? Nehe. Farmor måste du ha långärmat? På gatorna ser man ofta gubbar med bar överkropp och då skriker Nilo från undervåningen i vagnen - Men mamma han där borta måste inte ha tröja på sig! Imorse kom han på det smartaste. Jag hade ett krusifixhalsband på mig - Mamma, Jesus har shorts och ingen tröja på sig, så det så!
Nutidsorientering
Jag älskar DN:s nutidsorientering. Jag går in och testar mig själv nästan varje vecka. Nu har jag gjort deras årstest fast det är för högstadieelever så egetligen är jag väl för gammal. Jag är ett geni, eller näst intill iallafall. Eller hade varit om jag var 17 år. Jag hade 33 av 35. Jag missade att 1968-upproret startade i Sorbonne, jag chansade på Aristotelesuniversitetet. Jag vet inte ens om det finns ett sådant universitet men jag trodde det var i Tyskland. Sen skäms jag lite för att jag missat att det var Norge och inte Danmark som lagstiftat om samkönade äktenskap både statligt och i kyrkan. Men annars är jag ett geni. Även de frågor jag chansade på som vilken aptyp man hittat ett stor grupp av i Kongos djungel. Jag valde mellan orangutang och gorilla och chansade turligt nog på gorilla och det var rätt! Eftersom lemur inte är någon stor apa kunde jag lätt som plätt utesluta den.
Utflykt till Suzhou
Det finns ett talesätt i Kina som säger att "paradiset finns i himmlen, på jorden finns Hangzhou och Suzhou". Marco Polo var tydligen och reste runt här och blev också mycket imponerad. I guideböckerna skriver man dock ned det lite och säger att det för all del är värt en utflykt men paradiset på jorden kanske är att ta i. Så det var med blandade förväntningar vi satte oss på tåget till Suzhou. Vi hade planerat at åka till Hangzhou men dit fanns det inga tågbiljetter eftersom det var storhelg här, men till Suzhou lyckades vi få biljetter. Det ser inte så speciellt ut när man kommer men här och var i stan gömmer sig vackra trädgårdar och kanaler. Vi skaffade en minibuss med chaufför som körde runt oss till olika trädgårdar och till en båttur på kanalerna. När regnet började ösa ned styrde vi av sista trädgårdsturen och åkte till sidenmuseet istället. Man har länge gjort siden i staden och det var faktiskt ett jättebra museum. Man fick titta på maskar och klämma på sidenkokongerna och dra i sidentrådar och såklart, köpa sidensjalar. Efter denna utflykt ägnade vi en långstund åt hotellets lyxiga poolavdelning. Inomhus- och utomhuspool och bubbelpool och vi hade hur roligt som helst. Nilo är totalt orädd och tyckte det var en toppenidé att bada i utomhuspoolen trots att det var mörkt ute och regnade. Why not!
På morgonen åt vi så mycket frukost från den lyxiga frukostbuffén vi bara orkade innan killarna tog en vända till i poolen och vi tjejer hann med en trädgård till. Det var en fin utflykt och första gången jag var i en stad i Kina som hade mindre än 10 miljoner invånare.
Banan till frukost
Farmor i trädgården
I en av trädgårdarna
I hotellträdgården
Kanaltur i Suzhou
Båttur på kanalerna
Raringar
Fiskdamm
Lill Nagu eller Stor Nagu?
I lördags tog vi tåget till den lilla staden Suzhou en knapp timme utanför Shanghai. Det bor bara 6 miljoer människor där så det är bara en liten håla. Vi bodde på ett fantastiskt hotell. Våra vänner brukar åka till Suzhou bara för att vara på hotellet och lyxa till det och struntar i att gå runt i staden. Hotellet har jättefina trädgårdar och dammar och en fantastisk poolavdelning och en lyxig restaurang.
Efter att ha checkat in gick vi till restaurtangen för att äta lunch. Den långa blonda servitören sa på klingande finlandssvenska - Är ni klara att beställa? - Ursäkta? Vad sa du? Vi blev helt paff. - Jo, jag är finlandsvensk och kommer från Åbo. Vilket sammanträffande. Jag sa att min mamma var finlandsvensk och var från Åbo och att vi har landställe på Korpo. - Sidu bara, vi har stuga på Nagu. Det är grannön till Korpo med typ 1000 invånare. Vilken liten värld. Han gick en hotel skola i Schweiz och gjorde ett halvårs praktik på hotellet. Henrik undrade om han hade hört min morbror Gustavs favorithistoria om mannen från Nagu som vunnit på Lotto och som ville ut och se världen. Han gick till busstationen på kyrkbackan i Nagu och bad att få en biljett till Peking. Det hade de aldrig hört talas om så han fick en biljett till Pargas. Samma visa där, de visste inte var Peking låg men fick en biljett till Åbo och sedan vidare till Helsigfors. Där visste de nog var Peking låg och tillslut kom han fram till Peking. När han varit i Peking en vecka ville han åka hem och gick in på busstationen i Peking och bad om en biljett till Nagu. Stor Nagu eler Lill Nagu undrade de?
Jag vet inte riktigt om denna historia är till för att visa vilka bönder som bor i Finland och hur världsvana de är i Peking. I verkligenheten tror jag de är tvärtom. Att man i Nagu vet var Peking ligger men att de flesta i Peking knappt vet var Finland ligger. Men det är ju en rolig historia, iallafall för oss som varit på Lill Nagu och Stor Nagu. Knappt någon vet dock var Suzhou ligger trots att det har en lika stor befolkning som hela Finland.
Riihimäkis vänort
Imorgon ska vi åka på en helgutflykt till Suzhou. Det är en liten stad, eller vad vet jag, i en liten stad i Kina kan det ju bo 4 miljoner människor. Den ligger bara en dryg halvtimme bort med tåg från Shanghai. Suzhou är känt för sina vackra trädgårdar och kanaler. Det finns ett kinesiskt uyttryck som säger att paradiset finns i himmlen men på jorden finns Hangzhou och Suzhou. Det är tydligen en överdrift. Såå fint är det inte, men det ska vara fint och väl värt ett besök. Vi får väl se. Enligt Wikipedia är Suzhou vänort med bl.a. Riihimäki i Finland, Vina del Mar i Chile och Riga i Lettland. Och med inte mindre än 15 orter i Japan. Men ingen i Sverige. Innan jag lämnar Suzhou ska Norra Ängby stå på den listan.
Första besöket
Igår kom Nilos farmor och farfar hit. Det är jätteroligt! De inviger vårt gästrum och de nya Ikealakanen och de nya Ikeahanddukarna. Nilo är eld och lågor och springer in till oss klockan 7 och frågar får jag väcka farmor och farfar nu. Nehej, men nu då? Men nu då? Men nu då? Varje minut tills han får gå in. Snart kommer han hoppa över denna hindrande mellaninstans och springa rakt in.
Jag har spenderat dagen på tre galna ställen. Först åkte vi till The Bund. Shanghais turistmål nummer ett. Standpromenaden vid floden fär man ser övertill Pudongsidan och massa skyskrapor och TV-tornet som ser ut som en tändsticka med en köttbulle på. Eftersom det är stor helg var det vansinigt mycket människor och solen gassade. Jobbigt! På eftermiddagen tog jag t-banan till tågstationen där jag skulle köpa biljetter till imorgon när vi tänkte göra en utflykt. Enorm hall helt i sten, 30 kassor, 1000 kineser och inte ett ljuddämpande tygstycke. Madness! Jag tror att vi nu har biljetter tur och retur Suzhou men det kan lika gärna vara biljetter till en fotbollsmatch i Anhui, vi får väl se. Jag avslutade med att åka förbi tygmarknaden för att hämta några grejer jag sytt upp. Ett tredje galet ställe med massa hysteriska människor som ska göra KAP! Mina grejer var för stora så de ska sy om dem så då måste jag åka tillbaka. Fas det är det minst dåliga stället av dessa tre så det är ok.
Nu ska vi ut på gården och cykla i det sköna eftermiddagsvädret.
Farmor
Saker jag funderar på
Just nu sovs det i lägenhet 801 på Wulumuqilu 99 i Shanghai. Arne och Ann-Marie kom imorse och är naturligtvis trötta och jetlagade så de tar en lunchvila. Nilo och Elsa sover sin mitt-på-dagen-vila. Elsa sover faktiskt i sin säng och inte på golvet som hon gjorde här. Jag sitter i soffan och äter Ahlgrens bilar och försöker läsa svenska tidningar på nätet. DN och SvD går bra, Aftonbladet är urlångsam och Expressen går jag aldrig in på.
Saker jag funderar på. Alltså jag har ju följt den här mjölkskandalen här i Kina och ju mer jag tänker på den dessto argare blir jag. Det var ju folk som tog ett medvetet beslut att hälla gift i barnmaten. Man får ju hoppas att de trodde att det skulle vara så liten mängd att det inte skulle skada barnen men ändå, gift + barn = bra idé? Eller tjänade de så otroligt mycket pengar på det att det var värt att chansa. Och att de vetat om det länge men ville vänta med det till efter OS att gå ut med det och under tiden fortsätter man att sälja denna mjölk. När man tänker på det vill man ju bara packa väskan och åka härifrån. Några skambockar har man satt i fängelset så att folket ska vara nöjda. Rättvisa har skipats. Jo just det.
En annan sak jag funderar på är Sarah Palin. Vi tittar en del på CNN här och det är ju en del bevakning av det amerikanska valet kan man lungt påstå. Jag har inte stenkoll på Palin utan tyckte väl först - cool, parant kvinna. Hon ser ut att ha skinn på näsan. Men det höll i 3 sekunder. Tills hon öppnade munnen. Hon är emot abort och för allas rätt att ha vapen (´the right to protect yourself dravlet de kör med där borta) men det är ju vanliga åsikter i USA. Men sen tror hon inte på evolutionsläran eller den globala uppvärmningen. Det tror hon är påhittat. Jösses, tänk om hon hamnar i Vita huset, eller var nu vice presidenterna sitter. I West Wing sitter de väl tvärs över gatan och eftersom West Wing är min främsta informationskälla till amerikansk politik måste de vara så. Jag blir mörkrädd.
Och Horace är ute och sågar amerikanskitteratur vid fotknölarna. Dumt tycker jag. Jag gillar amerikansk litteratur och för alla som varit inne på en Barnes & Noble vet ju att det skrivs massor av amerikansk litteratur. Det ligger jämt massor av böcker på det där bordet med nyutgiven litteratur som står längst fram i butiken och läser man på baksidan vill man läsa alla. Fast de är föralldel bra på marknadsföring också. Hursomhest är ju inte USA ett direkt fattigt land vad gäller litteratur varken vad gäller kvalite eller kvantitet. Men det passar ju hans von oben stil att dissa jänkarna.
Sen är det ju roligt att kyrkan i Ume skickar ut informationsblad om sin söndagsskoleverksamhet mer cannabisblad på.
Kinas nationaldag
Igår den 1 oktober var det Kinas nationaldag. Mao grundade republiken Kina den 1 oktober 1949 sådet är det man firar. Nästa år på 60-årsdagen lär det bli firande. I år hände inte så mycket mer än att staden var lite lugnare än vanligt eftersom många är lediga och många affärer är stängda. Nere i centrum var det kanske mer firande men när vi frågade innan hur man firar nationaldagen sa man att det folk brukar göra är att åka och äta middag med sina föräldrar. Det får vi göra idag istället när Henriks föräldrar kommer.
Jag firade nationaldagen med att åka till Carrefour. Björn och Catharina skulle dit med sin stora bil och jag fick följa med. Jag handlade MASSOR. Det är så många små saker man behöver i ett nytt hem och det är sannerligen inte lätt att hitta allt i de lokala småaffärerna. Så på Carrefour som är som ett gigantisk Coop Forum eller Ica Mamon körde jag loss. Konservöppnare, blöjor i rätt storlek (inga barn som väger 20 kg har blöja i Kina. Dels blir de torra när de är 1 år och dels är de väl 6 år innan de väger 20 kg. Till Nilos försvar ska tilläggas att han bara har blöja på natten), mjölk utan dödligt gift i, pesto, soppåsar, toaborste, hårtork, skinka och det mest fantastiska av allt - en cykel till Nilo! Den kommer snart på bild. Cykel med stödhjul, korg och vatenflaska för 300 kronor! Nilo kastade sig på cykeln och bara körde iväg. Han har i och för sig haft en trehjuling men jag vet inte var han lärt sig cykla på en vanlig cykel. Det såg ut som han aldrig gjort annat. På bilden ovan är vi på vår gård utanför vår hus så dessa breda gångar där inga bilar kör är perfekta för cykling!
De virtuella blommorna på bilden är till min söta storasyster Mymlan som fyller år idag! Massor av grattis, pussar och kramar från alla oss!
Y ahora en espanol
When I was 19 years old and had just left school I went to Granada, Spain for half a year. Just like many other Swedish girls. I wanted to have an adventure, learn some Spanish and to meet Spanish boys, of course. I did all of that and had a fantastic time. One of the best of my life actually. I lived in an apartment in the middle of the town with two Spanish girls, one Canadian and one Dutch. Or, the Dutch girl did not really live there but she was there all the time. What stayed with me from this experience, besides speaking Spanish, was the friendship with three of those girls. Laura, Annabel and Nicole! They live in Seville, Amsterdam and London but we see each other every once in a while and we stay in contact. It is wonderful to have a Spanish posse spread out over Europe. They follow my blog to see the pictures of Nilo and Elsa and their handsome parents but every once in a while I get annoyed comments that it is only in Swedish. Annabel knows the word "köper" in Swedish because she has been to my summerhouse where we always play a card game where you are supposed to buy cards all the time and everybody screams "köper" like crazy. Not very civilized, but that's how we do it. Laura knows how to sing "Är du vaken Lars, är du vaken Lars. Har du borstat tänderna, borstat tänderna?" I cannot really remember why she learnt it, but I am sure Gullan Bornemark would have been proud that here song got so widely spread. I cannot recall what Nicole can say in Swedish but since she where at both our 30-yearsparty and our wedding at least she knows how to say "skål". So clearly, their level of Swedish is not enough to understand all interesting things I write about. So to maintain my friendship with these girls and please my Spanish speaking audience, which also includes most of my friends in Sweden (they also had their adolescence latino experiences) today's blog will be in Spanish.
Bueno, donde empiezo. He estado en Shanghai tres semanas ahora y los dos primeros eran bastante duros y ahora la vida esta un poco mas ... que palabra ... normal, no ....tranquila, tanpoco, pero mas ... estable. Tampoco la palabra exacta pero bueno. Cuando venimos no tuvimos casa asi que estuvimos en un apartamento/hotel durante una semana. Despues de un verano viviendo en ocho diferentes sitios etuve harta de vivir en la maleta. Ademas Henrik tuvo un proyecto importante esta semana asi que empezo su estancia aqui con trabajar como loco. Y claro jetlag y no saber donde encontrar comida y pasta de diente y miles de cosas. Total - era regular venir. Como si eso fuera poco empezo el rollo de la leche mala. Que mala leche (ha, ha)! Nilo habia bebido este mala leche en Pekin y en Shanghai asi que me daba miedo. Pero despues de leer todo y mandar mail a Suecia y tal era bien, Nilo esta bien.
Menos mal que hubieramos estado en China antes asi que entendemos como funciona o no funciona aqui y hablamos algo de chino, osea 50 palabras pero esto ayuda mucho. Si hubiese sido mi primera vez en China seguro que me daria un susto todo esto pero ahora sabia que se iba a areglar y que cuando habiamos encontrado una casa la vida aqui seria bien. Asi que todo el tiempo libre que Henrik tuvo la primera semana fuimos pos arriba y por abajo buscando un piso. Cuando habiamos decidido podiamos mudarnos muy rapido. Asi que ahora estamos en un piso bueno. Es un piso nuevo asi que no es muy agojedor pero es bueno, grande y practico. Ademas hay un jardin grande fuera, sitio para ninos de jugar y una piscina y un gimnacio y cosas asi, asi que total bien. Tenemos un cuarto de visita asi que cualquier que quieren venir aqui esten muy bienvenidos! Ademas conocemos una pareja que viven aqui y es muy bien tener vecinos simpaticos.
Nilo empezo su kindergarten dos dias despues de venir. Es un kindergarten internacional pero las profesoras hablan ingles y chino. Nilo habla un poco ingles y entiendo bastante, pero habla poco chino. Al principio no queria ir pero ahora es mejor. Tiene una profesora de Brasil, Robbie, que le gusta mucho y creo que le pasa bien alli. Pero tambien me dice - Yo no hablo ingles asi que es dificil para mi en el kindergarten. Que le puede decir. Lleva razon, es dificil. Pero sera bien al final. Elsa sigue carinosa y linda y ha andado sus primeros 7 pasos. La semana pasada cumpi 1 ano y como podeis ver tuvimos una fiestesita aqui por ella. No conocimos mucha gente aqui pero los que conocemos invirtabamos a una tarta. Era divertido.
De Shanghai todavia no he visto mucho. China es un pais super guay y a la vez te cansa. Por todos sitios hay tanta gente y tanta ruido. Se hacen comida por la calle. Se venden de todo por todos lados. Gente vienen por bici or por moto y siempre hay tanta movimento y ruido. Me gusta el follon pero con los ninos aveces es un poco demasiado. En Pekin estudie chino y voy a continuar con esto aqui tambien, cuando las cosas estan un poco mas estables.
Manana vienen los padres de Henrik y se van a quedar casi tres semanas. Sera divertido. Nilo les adora y como estoy un poco harta de estar con los ninos todo el tiempo me parece estupendo que ellos van a estar mucho con Nilo. Bueno queridos hispanohablantes, es tarde en China y voy a dormir! Besos y buenas noches.
