Den som lever får te

Från dag ett har Elsa varit världens gladaste och lättaste unge. Ja, just dag ett var kanske inte så lätt men efter den dagen har hon varit glad och enkel. Sover på nätterna, äter den mesta maten och ler mot alla. De första veckorna i Shanghai fick vi dock se en nya sida av fröken Elsie, en bestämd och arg tjej. När Nilo försökte rycka en leksaksbil ur händerna på henne, om han alltid gör så fort hon leker med något, höll hon ett stenhårt grepp och röt sitt argaste tillbaka. Aaarrgggg! När jag försökte mata henne kunde hon sitta och vifta argt med händerna framför munnen så maten for all världens väg om hon fick in en träff. Ett tag började varje måltig med en halv minuts skrik rakt ut. Aaaaaaaaagggggrrrrrrrrr! Och när det var avklarat öppnade hon munnen och åt allt. På ett restaurangbesök härom kvällen ville hon absolut inte sitta i barnstolen och verkligen inte i famnen och inte äta och inte något alls. Medan Nilo satt lungt och tittade på film. Vi är så vana att det är Nilo man måste hantera och parera och Elsa bara hänger snällt med men nu börjar strukturen förändras. Vi är lite ovana vid det, men jag tror de är hälsosamt för oss alla att bryta invanda roller. Förutom att hon har flyttat kors och tvärs över Sverige och jorden i princip sedan hon föddes har hon dessutom fått tre nya tänder på två veckor och börjat gå. Så det är klart hon måste ventilera sina känslor lite. Nu är hon uppe i 20-30 steg. Med och utan skor. Inne eller utomhus. Hon ser ut som en sömngångare när hon går, med armarna utsträckta rakt framåt. Eller som sömngångare går på film iallafall, jag har aldrig sett en sömngångare på riktigt.