Den som lever får te

Idag är en helt vanlig dag i Shanghai. Jag har inget särskilt att skriva om så jag skriver om det. Daily life, no more no less. Det har blivit försommar i Shanghai. Det är mellan 15 och 25 grader! Alldeles underbart och alla träd som står längs med alla gator här i French Concession, vårt område i Shanghai, har slagit ut. Så stan är full av gröna träd och man cyklar runt som i alléer. På eftermiddagarna är vår gård full av ungar som cyklar runt och spelar fotboll. Väldigt trevligt!

Jag och min kurskompis Anna-Karin fortsätter med våra kinesiska studier. Just nu håller vi på att göra en snabb genomgång av vår kursbok och i varje kapitel säger vi - Nej det här känner jag inte igen. Har vi verkligen lärt oss det här! Det är svårt! Men fortfarande väldigt roligt. Just nu håller vï på att repetera grammatiken hur man säger vad man inte gjort i förfluten tid. Det kanske låter meningslöst men nej då. Det är en viktig del av grammatiken. Jag såg inte filmen eller jag åt inte glassen. Om vi får tänka i fem minuter kan vi det, men det är sällan i en dialog på gatan som personen orkar vänta så länge. Särskilt med tanke på att vi med vår nivå av kinesiska sällan har något särskilt intressant att berätta.
- Jag åt inte dumplings igår
- Det menar du inte! Gud så intressant! Vad åt du då?
Att lära sig ett språk från grunden är verkligen som att bli ett barn på nytt. Det man kan säga är på en treåringsnivå. Elsa kan snart föra en mer intressant dialog på kineiska än jag. 
  
Nilo och Elsa är som vanligt. Elsa snackar och styr och ställer. Hon är bestämd och väldigt söt. Hon börjar få lite hår och lockar bakom öronen som ni ser på bilden så hon ser större ut. Nilo är rolig. Hans favoritlek just nu är när han låtsas vara pappa och Henrik låtsas vara Nilo. Henrik krånglar och vill inte äta eller sova och bråkar med Elsa. Då säger Nilo med sin vuxen röst - Nilo du måste gå och sova, klockan är mycket så jag läser bara EN bok för dig. Sluta bråka med Elsa, hon är liten osv. Det är verkligen roligt att lyssna på honom, och man blir varse hur han uppfattar oss.

Henrik mår fint. Han har ett par nya helcrazy sneakers som han glider runt i. Förra veckan var hektisk eftersom det var massa folk från Sverige här med anledning av att det första spadtaget togs där Sveriges paviljong i Världsutställningen ska byggas och han håller på rätt mycket med detta.  

Annars har vi besök igen. Min kompis Annabel kom från Holland i lördags och ska var här i 10 dagar. Nu håller hon på att lära känna våra kvarter och Shanghai. På söndag ska vi, alltså Annabel och jag och inga barn, åka tillsammans till Qian i tre dagar och se Terracottaarmen. Det ska bli mycket spännande! Det var det för idag. Få se om det händer något bloggmässigt imorgon att berätta.

En av de saker jag tycker mest om att göra i Shanghai är att cykla. Det är en jättebra cykelstad, iallafall så till vida att det är platt, det är vackert med alla träd längs gatorna och massor med människor cyklar. Vi är ju gudbevars i Kina. Det negativa är naturligtvis att trafiken är rätt galen, även om det ser värre ut när man står vid sidan och tittar på än när man faktiskt kör själv. Det finns såklart inga cykelbanor och på vissa gator får man inte cykla. Då är den kreativa lösningen att man cyklar och kör moppe på trottoaren.

Jag och Nilo har tillskillnad från alla andra cykelhjälm. Kineserna har inte ens hjälm när de kör moppe och i enstaka fall har någon en oknäppt hjälm när de kör motorcykel. Men när man cyklar, varför det? Jag frågade min kinesiska lärare vad cykelhjälm hette men hon visste inte, det fanns ett ord för motorcykelhjälm men cykelhjälm, ingen aning. Hon sa att man kanske kunde säga säkerhetsmössa. Säkerhetsmössa?!!

Häromdagen var jag inne i min lokala pappersaffär och bar på min säkerhetsmössa. Kvinnan i kassan som jag alltid småsnackar med skrattade och pekade på min säkerhetsmössa och berättade något för den andra kvinnan i affären. Typ, där är hon som har hjälm fast hon bara cyklar. De ville kolla lite på den och tyckte den var lätt men sen började de prata om hår, så mycket förstod jag, och förmodligen att det plattar till frisyren. När de tittade i hjälmen satt prislappen kvar, 298 yuan! (ungefär samma svenska!) Man kan få en cykel för 300 yuan här. Hur i hela friden kan man lägga så mycket pengar på en säkerhetsmössa?! De blev nästan uprörda på mig och undrade hur i hela friden jag kunde betala en halv förmögenhet för något så löjligt som en säkerhetsmössa som inte bara är löjlig utan dessutom plattar till håret? Utlänningar alltså! Helt obegripliga!

Precis när vi hade kommit till Kina för ett år sedan så bröt hand-, foot and mouth sjukan ut. Om jag inte minns fel så dog ett 20-tal barn i Kina och det var rätt jobbigt att vara nykommen hit då utan kunskap, erfarenhet eller kontakter. Och dessutom med två små barn.

Nu har sjukdomen kommit igen, eller rättare sagt, den har pågått hela året men det är en ny topp nu vilket är ovanligt tidigt på året. I år har kineiska regeringen beslutat att ta till hårdhandskarna för att stoppa smittan. Det är för all del ett bra initiativ men på Nilos dagis blev de skitjobbiga. När vi kom dit i torsdags tittade skolsköterskan på alla barns händer när de kom och när Nilo visade händerna kunde man ana en prick. Alltså typ som att man hållit i styret på en cykel och det därför är lite rödare där man brukar greppa saker. Oj, oj, ni måste åka raka vägen till akuten! var budskapet. Tur att man inte har ett jobb att åka till utan kan ta en taxi direkt. Doktorn tittade på pricken och sa, nja det där ser ju inte ut som foot and mouth direkt men jag kan ju inte ge en garanti på att han INTE har det. Suck. Dokton tog ett test och sa att det tar 2-3 dagar att få svar.
 
Nåväl, 2-3 dagar får jag väl klara utan dagis, trots att han bara gått på dagis en dag sedan vi kom tillbaka från Yunnan. Så i början på denna vecka ringde jag för att få besked om testet och då sa de, oj då sa vi 3 dagar, det tar 7-10 dagar att få svar! Amen vadå! Han hade en prick stor som ett knappnålshuvud på handen som man knappt ser och i övrigt är han frisk som en nötkärna. Ingen feber, ingen diarre, inga blåsor i munnen. Nada! Jag fattar att man ska vara försiktig men jesus - jag har fler prickar i min hand.

Om jag verkligen trodde att han kunde vara smittad skulle jag inte säga något men han studsar på väggarna och vill ut! Så jag ringde dagis igen och undrade över läget och tyckte det kändes lite mycket med 10 dagar hemma. Nja, de var ju tveksamma och så men sa att han möjligen får komma tillbaka om jag åker tillbaka till doktorn igen och han kontrollerar pricken igen (om han hittar den) och han sägr att det är ok. Sagt och gjort. In i taxin, tillbaka till sjukhuset och titta på samma osynliga prick. Doktorn sa igen att han inte har ett enda symptom så äntligen, efter att ha varit borta från dagis i nästan två veckor (med Yunnanresan) fick han äntligen komma tillbaka! Det var skönt för både honom och mig kan jag säga. När testresultatet väl kommer om en vecka och om det mot alla förmodan visar sig att att faktiskt varit sjuk får jag väl äta upp min hatt och krypa till dagis och be om ursäkt. Tills dess är jag glad för att återfå lite vardag igen!    

Innan vi åkte till Yunnan var min kompis Stina och hennes man Richard här. Jajamensan, MAN. Det var de som hade smyggift sig efter 14 år och två barn tillsammans och som annonserade det för alla sina släktingar och vänner på festen de "råkade" ha samma kväll hemma. Det missade vi men honeymoonen fick vi vara med på eftersom de varit intelligenta nog att lägga den i Asiens coolaste stad.

Det var roligt att ha dem här. De är matmänniskor båda två, Richard kock och Stina krögarbarn, så de gillar att gå ut och äta. Vi var på några av Shanghais fantastiska restauranger med dem och de gillade vårt favoritställe South Beauty som har stans godaste Sichuanmat. Allt är gott där, och ganska starkt. Stina är som jag tokig i tyger så även där gick hon bananas som alla gör. Nejmen vilka snygga tyger, och där också, och där. Kostar det bara 90 kronor att sy upp en skjorta med tyg OCH arbete? Men då gör jag fyra till. Alla blir lika köptokiga när de kommer dit. Och alla mina stamskräddare blir lika lyckiga när jag dyker upp med nya gäster. Som alla åkte de hem med fyllastade väskor.  

Okej, okej, snart ska jag sluta tjata om Yunnan men bara några bilder till. Sen lovar jag att återgå till de mer avgastätabilderna som jag kan erbjuda från Shanghai.

Men Yunnan är bara ett sånt coolt ställe. Det ligger ungefär på mitten av Kina fast längst söder ut och gränsar till Burma, Vietnam, Laos och Tibet. Förrutom att dessa kulturer märks där finns dessutom 25 av Kinas 55 minoritetsgrupper i Yunnan. Man märker det när man är där, det talas olika språk, maten är annorlunda och framförallt kvinnorna har så vackra kläder, dessutom ser de annorlunda ut. I alla böcker och på alla siter jag kollade innan vi åkte dit stod det - ska du bara besöka en provins i Kina är Yunnan stället för dig! Naturen är ju som ni redan sett storslagen med höga berg och djupa dalar och vädret är skönt.

En annan spännande grej i Yunnan är att flera av minoritetsfolken har ett stark matriarkalt system. Det är kvinnorna som styr, har arvsrätten och är familjeöverhuvuden. Man håller inte på med sådant trams som att gifta sig utan när man har en relation med en man får han komma över på kvällen (om man har lust) men får sedan gå hem till sin mamma och sova och bo. Även när man får barn stannar mannen hos sin mamma och kvinnan har rätten till barnet. Om relationen tar slut behöver inte mannen ta något ansvar för barnet. Det märks också i språket, orden för sten och kvinna blir stenbumling och orden för sten och man blir småsten! Mycket intressant. Jag håller precis på att läsa en bok om en kvinna från Mosofolket som växte upp i bergen men sedan begv sig till Shanghai och blev sångerska, och författare -Döttrarnas rike av Yang Erche Namu. Det är spännande beskriving av hur man lever i dessa trakter, och hur man ger sig av!    

Vår sista dag i Yunnan, när våra resekompisar rest hem, åkte vi till Yangtseflodens första krök (se kartan på bilden ovan, den bredvid Mao) och där tog vi oss en båttur på floden. Det var väldigt vackert med de höga bergen runt omkring och vattnet var verkligen rent. Hade vi inte sett ett kokadaver som låg på rygg i floden några kilometer tidigare med benen ovanför vattenytan kanske vi hade tagit oss en klunk. Men vi var i Kina, och här gör man inte sånt! Vi åt lunch på ett fantastiskt ställe i en riktigt gammal by. Man satt vid ett bord på trottoaren och och tvätta händerna fick man göra i slangen vid vägen. Någon meny var inte att tala om - man gick fram till hyllan i bakre delen av restaurangen och pekade på det man ville ha - grönsaker, fisk och kött - allt uppslängt på en metallhylla. Vi körde vegetariskt! Men jisses vad gott. De snodde ihop den ena goda rätten efter den andra och varje rätt kostade 10 kronor. 

Det enda negativa man kan säga om Yunnan och vår resa är väl att en hel del människor var rätt jobbiga och svåra att ha att göra med. Man inser att ju längre bort från storstan man kommer dessto lägre utbildningsnivå och fler människor som inte kan tänka själv. Det är liksom krångligt och bökigt att förhandla med folk och det finns ingen flexibilitet alls. Nåväl, det jobbigaste hände dock på flyget tillbaka och var helt vårt eget fel. Första flighten mellan Lijiang och Kunming var rätt skakig där mellan bergen så precis innan landning kräks Elsa en jättespya över hela sig och hela mig! Jag kastar mig till toaletten och hinner precis byta kläder på henne, tvätta mig hjälpligt och sätta oss igen innan nästa omgång kommer! Vi bara stank spya! På Kunmings flygplats fick vi därför gå till den enda affären som sålde kläder och ekipera oss. Och Jesus vad snygga vi blev! Jag såg ut som värsta hippiemorsan som rökt hasch i bergen i några veckor och med hull och hår anamat Yunnans minoritetskultur och bara vill klä mig och min dotter som dem. Fast i fula kopior av deras vackra kläder. Så där gick vi i vår hippiemundering och stank spya medan Henrik och Nilo gick runt i beiga chinos och blå tenniströjor och såg propra ut. Folk hade inte heller någon förstålse för att Elsa var dålig utan sneglade på oss och tyckte vi luktade illa! Jag kan säga att det var verkligen skönt att komma hem sen och ta en dusch och sova i sin egen säng.       

Jag vet det kanske börjar bli tjatigt, men det var så vackert och vi gjorde så mycket kul att jag bara måste fortsätta att publicera bilder från Yunnan och skriva om allt vi såg och gjorde. Den tredje dagen så åkte vi till ett tempel och bestämde oss för att vandra i skogen på berget bakom templet. Det var spännande och barnen kämpade tappert.

När vi kom till denna vackra sjö så kunde man köpa kött och grönsaker som man kunde grilla själv vid ett grillbord. Det var väldigt trevligt och gott. Det enda som förstörde denna vackra vy var allt skräp som alla kineser slängt runt omkring sig. Det finns säkert naturälskande och oskräpiga kineser men vi träffade inte dem. De vi såg i de områden vi rörde oss under vår Yunnanvistelse var dessvärre rökande, skräpande, gå endast på breda stigar och ständigt SMS-ande och pratande i mobilen. Det är klart, saker som miljötänkande och friluftsliv är ju inte det första man börjar ägna sig åt när ett land utvecklas. Först vill man ha lite bekvämligheter och i vissa fall demokrati. Men jag hoppas det kommer. Yunnan var till stora delar oförstört men det verkar ju som man annars i ganska rask takt förstör naturen i Kina.    

Den andra dagen i Yunnan gav vi oss på att bestiga berget. Det höga berget norr om Lijiang som man ser vart man än är befinner sig nere i stan. Berget har två namn - Jade Dragon Snow Montain (Yulong Xueshan) eller Mount Satseto och högsta toppen är 5500 meter. Det är en början på Himalaya även om det inte räknas till Himalaya. Men det är liksom där det börjar krypa uppåt och Yunnan gränsar till Tibet. 

Först åkte man buss en bit upp på berget sen fanns det tre olika linbanor att välja till olika höjder. Den till 4500 meter där snön är var stängd denna dag, och vi ville ändå inte åka upp så högt med Elsa, så vi åkte till stationen som hette Yak Meadow på 3500 meter. När man kom upp så gick man en kilometer eller två genom en skog och sedan kom man fram till denna äng precis nedanför den högsta delen av berget. Det var så frisk luft och det doftade så mycket skog och man hörde fåglarna kvittra så vackert så någon sådan naturupplevelse har jag inte ens varit i närheten av i Kina. Ens om man skulle samla alla naturupplevelser tillsammans kan det mäta sig med detta. Efter månader i Shanghai hade vi nästan glömt hur det känns att andas frisk luft och hur natur kan dofta. 

På Yak Meadow fanns det naturligtvis yakar. Det är ett litet kodjur med långt hår som gillar att bo i bergen. Så där kunde vi nästan klappa dem. Och såklart är allt med yak en specialité i Yunnan. Så förrutom at nästan klappa dem drack vi varje dag yakyoghurt, och åt yakost och yakkött i alla dess former. Väldigt gott! 

Med på vår Yunnanresa var förrutom Lif-Sjöbegarna även våra vänner från Shanghai - Anna-Karin, Jakob, Alice och Sofia Torén och deras vänner från Hongkong - Dan, Mia, Oskar och Emil Tullberg. Så vi var ett stortgäng som for runt på utflykter tillsammans. På yakängen hängde vi rätt länge eftersom det var så skönt väder och de små benen behövde vila och ägnade oss åt matsäcksätning, jak- och bergsbeskådning, frisbeekastning och den nya leken kliva-på-yak-bajs-leken.   

Jag har fått det jag ville och mer därtill! Yunnan är ofattbart vackert. 

Vi flög i torsdags och bara flygresan var otrolig. Eller iallafall slutet av resan. Lijiang, där vi befinner oss, ligger på 2500 meter över havet så sista halvtimmen i flyget blev det högre och högre berg omkring oss. Sedan svänger man runt ett berg och flyger rakt in i en dal med höga gröna berg på båda sidor. Bara det var otroligt. 

Lijiang är en väldigt gammal stad och alla möjliga dynastier har passerat och hållit hus här. Den gamla stan är med på Unescos världsarvslista och även om den är rätt kommersialiserad och turistig så är det fantastiskt fint och mysigt. Första dagen gick vi runt där på korsen och tvärsen och åt lunch på en balkong med utsikt över gränderna och det välplanerade vattensystemet som går överallt över stan. Och middag på en annan. Som fond till staden ligger förrutom de gröna bergen också ett jättehögt berg på 5500 meter med snö på toppen, som skymtar i bakgrunden.  

Vi har redan tagit hundratals bilder på allt vackert och varit med om massor av spännande saker. Men det har jag inte tid att berätta om just nu för nu ska vi ut på nya äventyr. Men jag lovar, snart kommer det målande beskrivningar och fler vackra bilder från Yunnan. Håll ut! Tills dess - Glad Påsk!

Från att vara världens enklaste och sötaste bebis har vi nu i familjen fått en ett och ett halvt årigt dynamitpaket. Hon är fortfarande väldigt enkel att ha att göra med i det mesta och dessutom världens sötaste men jädrar vilken liten vilja. Hennes mest använda ord är NO! Och då menar jag NO! Med handflatan emot en och tittar bort som om man vore en paparazzi. När jag ibland ska fråga henne något  - Elsa vill du.... - NO! Ja men hallå jag hann inte ens säga vad det var. 

Om hon vill ha något tar hon en i handen och drar, sliter, skriker tills man går dit hon vill. Oftast till garderoben. Där pekar hon på sin jacka som hon vill ha på sig. Ibland vill hon ut, ibland vill hon bara ha den på sig. Oavsett så är det hon som bestämmer. På lekplatsen kan hon putta av ett barn från dens cykel, sätta sig på den och när barnet vill ha den tillbaka levereras det karaktäristiska Elsa-NOet. Sådär ja. Det är särskilt en fransk pojke som heter Anatole som brukar få sina saker bestulna av Elsa. Han är äldre en henne men har inte en chans. Och när jag ibland säger åt Nilo lite argt så springer hon fram och ställer sig bredvid mig och markerar med fingret mot Nilo samtidigt som hon skäller på honom på sitt jiddrishprat.

Eftersom hon spenderar flera timmar med Liu Mei varje dag så pratar hon lika mycket kinesiska som svenska. När Liu Mei frågar henne på kinesiska var näsan är så pekar hon på näsan. Och hon frågar ofta Hao bu hao? (Hur är det?). Och kan saker som hej, hej då och räknar till 3 på kinesiska hela tiden. Man hör ett litet yi, er, san när hon är ute och går. Det är väldigt fascinerande. Hon kommer definitivt snacka bäst kinesiska av oss alla efter ett år till här.

Imorgon ska hon och resten av oss åka på vår första resa in i Kina. Vi har ju varit i Peking och på semeterön Hainan och på lite ställen i närheten av Peking och Shanghai men nu ska vi sätta oss på planet och flyga 5 timmar rakt västerut, inåt  landet till Lijiang i Yunnan. Det ska bli väldigt spännande. Jag längtar efter natur, berg, risfält, skitiga kineskrogar och gatuskyltar med bara kinesiska tecken. Bring it on! Here we come! Eller Gei women na! Women lai! som man skulle kunna säga på kinesiska.    

Våra grannar och nya bästisar en trappa ned, Björn och Catharina, har en karaokemaskin. Den är tydligen inköpt på fyllan och villan en sen kväll på Filippinerna. Men det var inget korkat fylleköp, som ju snarare är regel än undantag när man tycker att man ska ut och shoppa sent på kvällen och lite på lyset. Den här karaokemaskinen har verkligen fått bekänna färg och går varm allt som oftast. Eftersom vi bor rakt ovanför dem så vet vi när den används. Och skulle de mot allt sans och vett ha fest utan att bjuda oss skulle vi definitivt få reda på det. Vi brukar också tänka "if you cant beat them join them" så vi är ofta med.

För ett tag sen hade de tagit det to the next level genom att bjuda in till en Sing-A-Long Sound of Music kväll. Det var naturligtvis jätteroligt. Det var några tyskar, en österrikare, en schweizare där som gav den rätta alpkänslan sen den sedvanliga blandningen av nationaliteter - svenskar, australiensiskor, en kinesiska och lite blandat. Catharina som jobbar på konsulatet har i Shanghai kom dessutom med den brillianta idéen att hon skulle låna hem några av konsulatets (kopiesydda) Sverigedräkter så kunde vi låtsas att de var österikiska folkdräkter med edelweiss på och inte alls Sverigedräkter med prästkragar på. Ja ni ser ju själva vad fina vi är. Henrik körde på prästtemat och min syster som också var här just då, och som ju faktiskt är präst, klädde ut sig till sträng lärarinna (dock fick vi ingen bild på henne tyvärr).

Österikaren var, förutom att vara österikare vilket bara det var jättebra en kväll som denna, kock och lagade apfelstrudel till hela gänget. Gemytlish eller vad det kan tänkas heta. Så helt oväntat blev det en alpfest här i Kina. Vi såg hela filmen och sjöng alla sånger. Och det är ju en fantastisk film. Och dessutom baserad på en alldeles sann historia. Tydligen har dock Christoffer Plummer som spelar Georg von Trapp ångrat att han var med. Han ville vara en riktig skådis, inte en sjungande fjant. Ironiskt nog är han väl nästan mest känd för sin roll som von Trapp. Nåväl, när de andra gick över till den vanliga karaoken så gick vi hem. Och somnade to the sound of (other) music, fast en trappa upp. 

Kina är ett sekulariserat land och under kommunismens hårda dagar var det förbjudet med tempel och kyrkor i Kina. Nu när man börjar modernisera sig så smått så har man tillåtit kyrkor och tempel och synagogor, men allt är kontrollerat och man vill inte ha för stora grupper av människor som tycker samma sak om något som inte regeringen har full koll på. Svenska kyrkan får inte heller ha någon representant i fastlandsKina så istället har vi en präst i Hongkong som kommer till Peking och Shanghai några gånger om året och firar gudstjänst.

Idag firade vi därför påskgudstjänst i Shanghai i en lokal, typ ett konferensrum, med prästen från Hongkong. Det var speciellt. Vi var ungefär 20 vuxna och 15 barn. Prästen fokuserade mycket på barnen som fick vara med och bära palmblad och spela lärjungarna och så. De tyckte det var mycket spännande. Nilo som ju inte hör till den blyga sorten hölls sig framme och fick dela ut gudtjänstordningen och sen avbröt han prästen flera gånger med kluriga frågor. När prästen sa att det fanns ett tempel inne i ett berg sa Nilo

- A, men vet du, att inne i berg finns det eld och det kallas vulkaner.
Och efter ännu en stund sprang Nilo fram till mig och frågade
 - Mamma, vad heter han som är som Pyttan.
- Du menar prästen, han heter Lennart.
Då sprang han fram till honom igen och drog i hans vita röcklin och sa
- Du Lennart, du Lennart, du Lennart. Vet du var elden i vulkanerna kommer ifrån? Det kommer från DRAKAR! 

Och så där fortsatte han. Han ställe dock relevanta teologiska frågor också som varför de dödade Jesus, och hans bästis Alice 4 år undrade vad makt var och varför översteprästerna ville ha makten så mycket att de dödade Jesus. Prästen fick slita hårt för att svar på alla frågor. Men det är klart, kommer han bara hit fyra gånger om året gäller det ju att utnyttja honom till max.

På torsdagar efter dagis brukar vi träffa några mammor med barn för kaffedrickande respektive lek. Så istället för att cykla och hämta Nilo ensam som jag annars gör så gick jag med Elsa i vagnen längs vår gata Wulumuqilu för att hon också ska få vara med och leka med torsdagsgänget. På en del av vår gata är det en helt galen marknad och där får man kryssa mellan fruktstånden, plastsandalerna och dumlingsköerna. Det finns också en fiskaffär där som säljer levande krabbor, fiskar, ålar, musslor och annat. Och jag kan ju säga att det inte direkt ser ut som Melanders fisk.

Idag när jag gick förbi där hade de som vanligt plastbackar med några centimeter vatten i med ålar och fiskar i stående på trottoaren. Precis när jag passerat en av lådorna ser jag i ögonvrån hur en av fiskarna, en silverfärgad fisk typ 40 centimeter lång, tog sats och hoppade ur lådan och landade precis på min stövel. Sen gled den ned en bit och låg och sprattlade mellan mina skor. Det kändes, ja lmärkligt och lite obehagligt att bli attackerad så där på öppen gata och allt. Jag ropade till dem i affären att jag inte ville ha den fisken och att de borde plocka upp den innan den simmade iväg i rännstenen (det sa jag inte alls för det vet jag inte hur man säger på kinesiska, men det var det jag menade när jag sa, - Hörrni, kolla där! Inte bra! och pekade på fisken). Såhär i efterhand känner jag att jag kanske borde köpt den där fisken, det var ju så tydligt att den ville komma till mig, men just då kände jag mig mer attackerad än uppvaktad.