Den som lever får te

Igår fick Anna-Karin och jag komma in på en soft-opening på Världsutställningen tillsammans med tusentals kineser. Jag ska hjälpa Springtime att skriva en liten Expoguide så jag tog med mig Anna-Karin och vi gjorde en första koll av utställningen. En handfull paviljonger var redan öppna men som ni ser på bilden var köerna till dessa oändliga. Så vi knallade mest runt i ösregnet och tittade på utsidan på alla dessa otroligt coola byggnader. Vi var dock inne i den svenska paviljongen och i Afrikapaviljongen där ett 40-tal länder har montrar och sist men inte minst den Nordkoreanska paviljongen! Det är första gången de är med i ett sådant sammanhang och även om paviljongen var rätt tråkig, och ingen kö till den, så är det intressant att de är med.

Vi passade också på att provåka bussarna och färjorna och testa nagra av alla restauranger - jag åt strutswrap med pommes frites till lunch i den afrikanska restaurangen Hakuna Matata! Det var trots regnet väldigt roligt att få en förhandsvisning av detta evenemang som redan präglat den här stan i månader. På lördag öppnar världsutställningen på riktigt och på torsdag ska jag dit igen och testa lite mer grejer som jag ska skriva om i guiden.  

Häromdagen var vi hemma hos Dylan och lekte på hans gård. Dylan har inga stödhjul på sin cykel, vilket Nilo hade. Men Nilo blev så inspirerad så han hoppade upp på Dylans cykel och cyklade iväg! Han ramlade förstås några gånger men i princip bara satte han sig på cykeln och körde iväg! Så nu har vi skruvat av hans stödhjul och varje ledig minut ägnas åt cykling på gården. Det är otroligt, han kör som att han aldrig gjort annat och svänger och är hur duktig som helst. Det känns som hans orädda "all or nothing"-attityd hjälpte till!

Jag har världens sötaste ungar. Och jobbigaste. Och ibland sker övergången på en microsekund. Här om morgonen kom Nilo in i badrummet på morgonen och så tittade han på mig och sa,
- Vilket fint leende du har mamma!
Va, vilken sötnos! Och sen tre minuter senare när jag ska ta fram kläder till honom får man ett,
- Du är VÄRLDENS dummaste mamma! Dumma, dumma dig!
Våra morgondiskussioner/gräl handlar som vanligt om byxor. Tidigare var det huruvida man kunde ha fotbollsshorten på sig eller inte, men nu handlar det om huruvida man får ha mjukisbyxor på sig på dagis eller inte. Och den diskussionen har vi VARJE dag. Om man slår ihop alla timmar jag har ägnat åt att prata om benplagg med min son så blir det nog ett hundratal. Jag säger nej och varje dag blir han galen. Och även om vi kvällen innan kommit överens om vad han ska ha på sig så ska det ändå diskuteras. Varje dag! Han använder argument som vädret, vad andra barn har, att han är sjuk och byxorna är varma eller att det är varmt och de är de kallaste byxorna, att alla andra byxor är fula etc. etc.

Det senaste draget i mjukisbyxdiskussionen var att han igår kom hem från dagis i ett annat barns mjukisbyxor. Han sa att han hade fått dem från Dylan för Dylan ville inte ha dem. Nu undrar jag naturligtvis om Dylan har fått gå hem i kalsongerna eller om det var hans extra byxor. Puh! Det är nya tricks varje dag.

Elsa är också en söt filur. Hon håller inte på och trixar lika mycket med kläder men hon har annat att trixa med. Som att bära väskor och dockor och böcker runt i lägenheten. Läsa högt får sig själv eller allra helst, sjunga! Hon är en riktig sångerska och varje vecka hör man nya engelska sånger som hon lärt sig på dagis. The wheels on the bus go round i round, round i round. Eller I love the flowers, I love the dafodils etc. I Vietnam klev hon en kväll upp på en upphöjning i restaurangen, tod en biljardkö som mikrofon och sjöng sedan för hela restaurangen. I en timme! Alla låtar hon kan. Från Beyoncec Singel ladies till Sponge Bob. Om och om igen! Det var fantastiskt. Vi filmade det! 

Men hon har ett sjujäkla humör också. NEJ, jag vill inte! Bu yao! Inte! är nog hennes mest använda ord. Henrik hävdar att allt det kommer från mig. Men jag brukar säga att det inte gör att jag har mer kunskap om hur man ska hantera det för det.

I lördags var Henrik och jag på Europeiska handelskammarens bal här i Shanghai. Temat var Timeless Shanghai - alltså allt dekandent som Shanghai på 20-talet stod för i form av spel, opium och lättklädda kvinnor. Det var uppträdanden och de hade gjort en opiumhåla i ett anslutande rum, dock utan opium (så vitt jag såg). Och alla fick spelmarker att spela för i Casinot. Fast spel är ju förbjudet i Kina så den som vann mest marker under kvällen "hedrades" med en champangeflaska. 

Henrik och jag var som ni ser uppklädda till tänderna med håruppsättning och smoking och the works. Henrik var verkligen urtjusig i skoking och 15 kg lättare. På bilden ser han dessutom ut som en riktig barbershopkille som när som helst ska brista ut i lite stämmsång. 

Balen hade nog egentligen varit rätt trist om det inte hade varit för Martin och Maria. Martin är Henriks Springtime kollega som just flyttat hit med sin flickvän Maria. Vi hade väldigt roligt tillsammans! Och på Lucky Draw vann vi en middag på en italiensk restaurang.

Henrik, jag, Maria och Martin (Springtimekollega).

Äntligen, äntligen börjar det bli lite vår i luften! Och det verkar gälla för såväl Sverige som Shanghai. I onsdags var det 5 grader i Shanghai. Det var den kallaste 14 april så länge man gjort mätningar dvs. på 140 år. Och så regnade det förstår. När det blir så där hopplöst väder är det det enda människor talar om. Helt värdo! Men nu så. I två dagar har det varit regnfritt och varmt! Preis som i Stockholm när den första vårsolen tittar fram så fylls även Shanghais uteserveringarna med solglasögonprydda människor i nya vårkläder som vänder nosen mot solen. Nu får vi bara hoppas att bakslagen inte blir för många och långa.

Något annat som dessvärre också finns i luften, iallafall i Europa är aska. Det är så snurrigt. Att en vulkan på Island kan påverka så många människor och skapa så mycket ekonomisk förlust. Det känns som något man läser i en Bamsetidning eller ser en film om. Men verkligeheten brukar överträffa fiktionen. Det är inte bara Barack Obama som hindras från att delta i begravningen av Polands president, eller Angela Merkel som är strandad i Portugal och styr Tyskland på distans, min mamma skulle ha flugit till Botswana i torsdags där hon skulle/ska arbeta tre månader på ett SIDA projekt. Men istället för att starta upp rehabiliteringscentret på sjukhuset i Gabronne så går hon runt i Bergshamra och tittar på vårblommor och väntar på att askan ska pasera. Som så många andra. Och tänk Island. De har sannerligen inte haft det lätt senaste åren. Det känns inte som att Island är stället där investerarna satsar storkovan för tillfället. Bankrupt OCH pågående vulkaner, nej tack vi fortsätter nog med våra investeringar i Asien istället! Hoppas luften snart lättar så man kan sätta igång och reda ut den röran som verkar råda i Europa.

- Mamma, får man gifta sig med någon som pratar ett annat språk?
- Nej varför skulle man vilja det? Möjligen någon som talar engelska men det viktigaste är att de är blonda, kristna, välutbildade och har rika föräldrar!
Nej, naturligtvis svarade jag inte så på Nilos uppriktiga fråga, jag svarade.
- Visst får man det. Man får gifta sig med vem man vill bara den andra personen vill gifta sig med en. Är det någon särskild du tänker på?
- Ja, Leila på dagis. Jag skulle vilja gifta mig med henne.
- Vad kul. Varför vill du gifta dig med henne?
- Hon är så fin, mamma. Hon har långt hår och såna där stövlar som du har mamma.

Mitt hjärtegryn är kär! Och dessutom med någon som har något som påminner om mig! Oidipus fast på ett hälsosamt sätt, han vill inte gifta sig MED mig, bara med någon som har något som påminner om mig. Andra kanske inte skulle kalla det hälsosamt att vilja gifta sig med någon som påminner om en förälder (även om många gör det) men jag ser inga som helst problem i just detta fall. Och Leila är en jättemysig tjej. Dessutom med uppenbar känsla för vilka skor man ska ha. Nilo och Leila sitter bredvid varandra när de äter. Den enda ormen i paradiset är Aidan, han sitter på andra sidan om Leila och på förra fieldtripen höll de varandra i handen! Vi var bortresta då så Nilo var inte med men jag har sett bilder. Nej, idag är det jag som talar med dagisfröken och ber dem flytta på Aidan. Inget ska få komma ivägen för min sons första kärlek.

 

Första natten i Halong Bay bodde vi på en båt och de följande två nätterna bodde vi i en bungalow på en strand på en nästan öde ö. Det var väldigt mysigt. Förrutom att vattnet inte var riktigt badvänligt, det fanns en stor råtta på ön och det dessutom envisades med att vara mulet precis nästan hela tiden. 

Så vad gör man på en sandstrand med fyra barn när det är påsk? Man hittar naturligtvis på en massa lekar och gömmer påskägg bland klipporna. Barnen hade jätteroligt och sen tvingade de oss vuxna att göra samma tävling. Så även om det inte var exakt som vi hade tänkt oss blev det ändå en fin vistelse på ön. Förrutom råttan, jag hatar råttor och hade lite svårt att stänga av min råttdetektor.  

Om man åker tre timmar från Hanoi till kusten kommer man till Halong Bay. Det är en UNESCO skyddad arkipelag med tusentals höga, branta öar. Öarna är fulla av växtlighet och oftast smalare nedtill vilket gör att man inte kan kliva iland på dem och de därför är helt orörda. Det är ett magiskt ställe. Vi åkte runt i denna skärgård i tre dagar. En natt bodde vi på en båt och de två andra på en bungalow på en strand. Barnen tyckte det var så spännande. Och vi vuxna också faktiskt. Tyvärr var vädret mest mulet och inte så soligt som i turistbroschyrerna, men det var ändå härligt att komma ut på havet och se detta coola ställe.

Vi har varit på resande fot igen! Eftersom hemflytten närmar sig så vill vi hinna se så mycket som möjligt innan vi flyttar. Så för en vecka sedan åkte vi till Hanoi, Vietnam, tillsammans med familjen Olsson från Göteborg. Niclas och Maria bor ganska nära oss här i Shanghai och genom vänner, och genom att deras barn John och Alva går i Svenska skolan, har vi blivit kompisar. Det var roligt att resa med nya vänner. Och det var spännande att åka till Hanoi. Jag var där för drygt 8 år sedan och jag måste säga att det var sig likt. Om man jämnför med en stad som Shanghai som ändras by the minute så verka utvecklingen där vara mer saktfärdig.

Hanoi är en vacker stad med sjöar, gamla tempel och, framförallt i gamla stan, massor med gamla vackra kolonialhus med stora balkonger. Jag inbillar mig att fransmännen byggde dessa stenhus innan de drog/blev utslängda på 50-talet. Många hus ser ut som att de inte renoverats sedan dess, men det skapar en charm och genium känsla när man går runt i staden. Människor går runt med kärror och korgar och säljer frukter och även om det finns många moderna bilar så finns det lika många cykeltaxis - cyclos. Fast det är klart, mest av allt finns det mopeder och varje gång man ska gå äver en gata känns det som om det är med livet som insats. Så de första dagarna i Hanoi så promenerade vi runt och tittade på alla vackra hus, tittade in i tempel, rack kaffe på vackra innergårdar, åt fantastisk mat och försökte undvika att bi överkörda.   

Om en månad öppnar portarna till världens största världsutställning i Shanghai. Shanghaineserna är mycket stolta över detta evenemang. Ända sedan vi flyttade hit för ett och ett halvt år sedan så har man märkt av förberedelserna. Dels för att stan har varit tapetserad med banderoller av denna typ, dels för att den ljusblåa maskotten Haibao som man ser en bit bort finns på varenda mjölkpaket och i varje taxi och i varje gatuhörn. Men framförallt på allt byggande och fejande. Det senaste året har inga byggprojekt fått påbörjas som inte kommer att vara avslutat innan världsutställningen, eller Expo som det kallas, börjar den 1 maj. Expo har fört med sig många bra saker för Shanghai. Tunnelbanenätet har byggts ut enormt mycket, det dyker upp nya tunnelbanestationer över hela stan. Man har arbetat mycket med stadsplanering och långsiktiga miljösatsningar. Min tyska kompis Christiane som varit journalist här i 10 år, och som dessutom bodde i Peking inför OS förra året, och som läst på mycket om detta menar att de verkligen gör mycket bra. Och mer långsiktigt än de gjorde i Peking. Det är toppen, man vet ju annars aldrig riktigt hur det är med den saken i detta land. Att en hel del människor säkert tvångsförflyttas för att bereda mark för nysatsningar finns det helt säkert många exempel på.

Nu när det bara är några veckor kvar håller förberedelserna på dag och natt. Det målas och och byggs och planteras ut blommor i varenda hörn. Det senaste exemplet på Exporelaterad utveckling är en hel armada av splitternya, stora taxibilar MED säkerhetsbälten som har börjat köra runt i stan! Och för samma pris som de vanliga skitiga Santanabilarna. Henrik och hans kollegor som håller på med svenska paviljongen säger att det är en galen verksamhet ute på Expoområdet. Folk sliter sitt hår och undrar hur i hela friden allt ska hinna bli klart till första maj då alla länder skickar ministrar och höga potentater för att inviga alla dessa paviljonger. Det ska hursomhelst bli mycket roligt att åka se utställningen när allt är klart!