Den som lever får te

En av de verkliga fördelarna med att vara expatfru är att man får ett näst intill oändligt sommarlov hemma i Sverige. Vi åkte hem redan i mitten av juni och var i Sverige och Finland i nästan 10 veckor. Det är ett helt skolsommarlov det.

Vi har naturligtvis hunnit med massor av saker men en av höjdpunkterna var att kliva in i vårt nyrenoverade kök på Korpo. För alla som har varit där kanske ni minns ett gammalt kök med de äldsta delarna från 50-talet och sedan nya delar som plockats in efterhand och tillslut blivit ett ofräscht, mörkt och ofunktionellt rum som man spenderade så lite tid i som möjligt. Men nu, oj, oj, oj. Vi har haft en snickare där under vintern som har öppnat väggar, dörrar och fönster, stängt andra och byggt upp ett fantastiskt kök. Det var otroligt att kliva in där efter att bara ha följt utvecklingen via e-post. Det blev så himla fint! Det blev landets centralpunkt denna sommar och det verkade som om vår kaffebryggare var hemligt programmerad att skicka ut SMS till släkten så fort den sattes på dök ett gäng kaffesugna släktingar upp som inte tackade nej till en kopp. 

Efter att under några år hållit på att dela vårt landställe i familjen i olika hus, tomträtter, byggt ut och råddat så var detta första sommaren som vi fick möjlighet att ta över vår del och dealen satt sig lite och det gjorde det hela mer harmoniskt också. Om man nu kan tala om harmoni med två vildbattingar som aldrig är stilla en minut och Elsa som varje gång hon lyckats ta sig ut ur huset sprang som ett jehu mot Pyttans och senare Mymlans hus. Man såg bara ett blonthuvud i full fart upp-och-ned i höjd med gräset.     

Så var vi tillbaka. Som vanligt var sista tiden innan vi reste som att vara i en torktumlare. Man äter middag med kompisar. Och säger hej då. Man packar. Man äter middag med föräldrar. Och säger hej då. Man handlar saker som inte finns i Kina - torrjäst, saffran (snart är det jul), blöjor (för barn över 12 kg), buljong (utan gift), välling (utan gift) och senaste nummret av Bamse. Man äter middag med systrar. Och säger hej då. Man packar. Och man packar ännu mer. Man fikar med kompisar. Och säger hej då. Man gråter en liten skvätt för att det blir förmånga hej dås på en gång. Man packar det sista och hoppar in i taxin. Och så var man påväg.

Resan hem gick över bra. På flighten mellan Köpenhamn och Peking fick vi 6 säten så barnen kunde ligga helt utsträckta och sov gott och Henrik och jag sov någon timme med halvöppen mun och kroppen i någon typ av ostbågeposition. Nåväl, det går det med. På Pekings flygplats var det rätt jobbigt. Allt bagage ska tas ut och checkas in igen och alla var trötta och hungriga och båda barnen var jobbiga. Men sen var det bara sista flighten och sedan framme, hemma i Shanghai.

Att komma tillbaka var över förväntan. Jag mindes vår lägenhet som stor och lite omysig men faktum är att den är rätt mysig. Och vi har massa fina saker här. Och egna sängar med egna lakan. Och Nilo tyckte det var så kul med alla sina leksaker. Och vår fina kaffemaskinen. När jag gick ut på kvällen för att handla lite mat träffade jag några jag känner och andra jag kände igen. Det kändes hemtrevligt. Det är varmt här, runt 30 grader och lite svettigt hela tiden. Men inte den outhärdliga värme jag mindes från förra året. Så summa av kardemumma är det skönt att vara hemma igen. Om jag känner efter så längtar jag redan efter familj och vänner men just nu känner jag inte efter utan försöker fokusera på att komma igång med vårt liv här. Det kommer att bra.      

Tio veckors ledighet och icke-bloggande. Nu förstår jag att ni törstar efter lite fina bilder, intressanta berättelser och skarpsinniga reflektioner. Jag ska inte göra er besvikna. Jag har haft en lång och innehållsrik sommar i Sverige och Finland. Vi har träffat massor med kompisar och släktingar. Ätit massor med kantareller och glass. Fångat krabbor i stora lass och kört bil i timmar. Och bytt boplats gång efter annan. Nu är vi inne på det 8:e stället och har ytterligare en flytt kvar innan i åker hem till vår alldeles egna hyrda lägenhet i Shanghai. Det är toppen att vara i Sverige men nu börjar jag längta efter att packa upp på riktigt, få lite vardag och rutiner. Men det kommer. Snart.

Sommaren! Till skillnad från många andra har vi haft rätt bra väder. Några dagar med jämngrått väder och ösregn men annars mest sol eller sol och moln eller mest bara moln. Eller så är det bara jag som skönskriver i efterhand, men iallafall. När vi kom till Göteborg i mitten av juni i våra sommarkläder och med bagaget kvar i Peking var det dock 12 grader, blåsigt och ösregn. Efter några månader av runt 25 grader i Shanghai hade vi glömt eller snarare förträngt hur svensk sommar kan vara. Så där stod vi i våra sommarkläder och frös och blev snabbt påminda om hur det kan, och ofta är, i Sverige på sommaren. Men bagaget kom efter några dagar. Och som sagt även solen och värmen.

Det var såklart väldigt roligt att komma hem. Jag hade längtat efter att åka och träffa alla människor jag ville träffa, äta alla grejer jag ville äta och befinna mig i en kontext där jag förstår det mesta. Och så har det varit. Vi har föralldel åkt från ett ställe till ett annat och haft mycket packande och resande men det har det varit värt. Just nu på sluttampen känns det lite segt men det är bra. För då längtar jag att åka tillbaka till Shanghai. Och om en vecka åker vi tillbaka.