Den som lever får te

Tio veckors ledighet och icke-bloggande. Nu förstår jag att ni törstar efter lite fina bilder, intressanta berättelser och skarpsinniga reflektioner. Jag ska inte göra er besvikna. Jag har haft en lång och innehållsrik sommar i Sverige och Finland. Vi har träffat massor med kompisar och släktingar. Ätit massor med kantareller och glass. Fångat krabbor i stora lass och kört bil i timmar. Och bytt boplats gång efter annan. Nu är vi inne på det 8:e stället och har ytterligare en flytt kvar innan i åker hem till vår alldeles egna hyrda lägenhet i Shanghai. Det är toppen att vara i Sverige men nu börjar jag längta efter att packa upp på riktigt, få lite vardag och rutiner. Men det kommer. Snart.

Sommaren! Till skillnad från många andra har vi haft rätt bra väder. Några dagar med jämngrått väder och ösregn men annars mest sol eller sol och moln eller mest bara moln. Eller så är det bara jag som skönskriver i efterhand, men iallafall. När vi kom till Göteborg i mitten av juni i våra sommarkläder och med bagaget kvar i Peking var det dock 12 grader, blåsigt och ösregn. Efter några månader av runt 25 grader i Shanghai hade vi glömt eller snarare förträngt hur svensk sommar kan vara. Så där stod vi i våra sommarkläder och frös och blev snabbt påminda om hur det kan, och ofta är, i Sverige på sommaren. Men bagaget kom efter några dagar. Och som sagt även solen och värmen.

Det var såklart väldigt roligt att komma hem. Jag hade längtat efter att åka och träffa alla människor jag ville träffa, äta alla grejer jag ville äta och befinna mig i en kontext där jag förstår det mesta. Och så har det varit. Vi har föralldel åkt från ett ställe till ett annat och haft mycket packande och resande men det har det varit värt. Just nu på sluttampen känns det lite segt men det är bra. För då längtar jag att åka tillbaka till Shanghai. Och om en vecka åker vi tillbaka.