Den som lever får te

Herr Nilsson har också haft en toppensommar. Han är helt fantastisk. Han pratar hela tiden. HELA tiden och med alla. I hissar, på tunnelbanan, i affärer, på toaletter. Han är totalt oblyg och vill veta vad folk är för enna. Vad heter du? Var ska du åka? Vad har du i påsen? Hur många tänder har du? Vet du att jag är en pirat som har tjuvat pengar! Är du en jobbare (dvs. snickare. Snickare, polis och brandman är riktiga och intressanta jobb. Resten av yrkena han stöter på är inte så jätteintressanta. Eller iallafall inga riktiga jobbare jobb)? Osv. På ett 90-årskalas där jubilaren hade en krycka ville han veta vad han hade gjort. Mannen svarade - Jag ramlade och bröt benet. Det gjorde jag också, svarade herr Nilsson, (vilket ju också är helt sant). Får jag se var du bröt benet? Men den 90-åriga farbrorn hade ingen lust att dra ned byxorna och visa sin skada på sitt kalas. Men det fanns ju kakor så det var ju kul iallafall.

Han funderar också mycket. - Mamma om det är oväder regnar det och åskar och blixtrar då? - Ja. - Då är det bäst att man har ett paraply. Eller står under ett träd. Eller är inne. Eller ...... Munnen går i ett och oftast är det väldigt intressanta resonemang. Om inte klockan är 7 och det börjar närma sig läggdags, då är det inte så mycket resonerande utan mest bara högljutt.
 
Att ständigt flytta runt från ett ställe till ett annat i två veckors intervaller är tack och lov inget som bekommer honom alls. Tvärtom. På varje nytt ställe vi kommer till frågar han. Bor vi här nu? Är det min säng? Var ska Elsie sova? Bara det är utrett är han nöjd och kan sova var som helst. Bara han har en napp och en flaska välling i rätt temperatur. Där går det inte att kollra bort honom. Redan innan man kommer med flaskan frågar han strängt - Är vällingen varm mamma? En flaska kall välling åker lätt i golvet med ett förorättat - Men vällingen är ju alldeles KALL! Det får inte heller vara för varm. Det är jättevarm, du måste hälla i kallt vatten annars kan ju jag inte dricka den (med en anklagande röst)! Och gud bevare mig om flaskan är nydiskad och lite blöt på utsidan. - Flaskan är ju HELT blöt! På flyg vet han att jag ibland försöker mig på tjuvtricket att servera kall välling. Så redan på flygplatsen deklarerar han att han inte tänker dricka någon kall välling. Och då har jag inte ens nämnt välling och dess eventuella brist på uppvärmning under resan. Han kommer säkert bli en sån som skickar ut en flaska vin på restauranger om den inte har exakt rätt temperatur. Han hör helt enkelt till den lite okända minoritetsgruppen zigenar-vällingtaliban!

Så här skönt har jag haft det i sommar! Ja, möjligen inte varje dag eller i själva verket bara några gånger men min känsla av sommaren är så här. Det har helt enkelt varit en lång och skön sommar där vi hunnit träffa alla släktingar och kompisar och rest hit och dit. Det enda jobbiga har just varit att hela tiden resa hit och dit och bo i en kappsäck. Men vi börjar bli proffsnomader. En stor del av sommaren har jag ägnat åt packning. Och det är något jag gör med stor omsorg (av ren överlevnadsinstinkt) och med alltmer, om jag får säga det själv, skicklighet. Det där med att alla personer i familjen får varsin väska är passé. Det fungerar inte. Mitt nya sätt att packa är efter angelägenhetsgrad. I den första väskan packas allt det man kan behöva inom 30 sekunder. Saker som blöjor i passande storlekar, majskrokar att tugga på, en liten samling leksaksbilar och motorcyklar, bubbelvatten, mobil, nappar i olika storlekar osv. I väska nummer två packas det man behöver varje dag och kan behövas gnska snabbt lejongosefilten, boken jag läser för tillfället, vällingpulver får olika storlekar på barn, rena Niloshorts, en tjock tröja till alla och envar osv. Sedan i fallande ordning till den sista väskan där flytvästar, cykelhjälmar, puzzel, Henriks kläder osv hamnar. Jag har blivit en sån expert att man kan fråga mig nästan närsomhelst var vadsomhelst är - utom min mobil, den går aldrig att hitta. Nåväl. 

Eftersom jag totalt förummat min blogg under sommaren på grund av en kombination av lättja och radioskugga så smygstartar jag nu igen på detta sätt inför hösten. Vi är nu fortfarande kvar i Sverige men drar om en vecka till Shanghai. Vi har fortfarande ingen lägenhet, vi känner i princip inga människor där och har ingen ayi (vi har ingen Tien!). Men vi har en dagisplats till herr Nilsson och vi har en tillfällig lägenhet och kommer så att säga take it from there. Så håll i hatten - om en vecka sparkar vi igång del två i äventyret The Sjoberg-Lifs hits the far East!