Singapore
Nu är vi nyss hemkommna från fyra dagar i Singapore. Det var spännande. Och varmt! Jösses. Det var 30 grader hela tiden. Dag som natt. Och det är det HELA tiden i Singapore. Dag ut och dag in, året runt. Jag hörde att det kallaste de haft i Singapore är 19 grader, jag vet inte om det stämmer men efter ett par dagar där känns det inte omöjligt. Förrutom värmen så slås man genast av hur välorganiserat landet är. Det blir naturligtvis extra tydligt när man kommer från röran i Shanghai. Men jag har aldrig varit i ett land där allt är så städat, snyggt, välordnat. Inte en oklippt buske i hela landet, inte ett omålat hus eller en ödetomt. Helt otroligt, och lite märkligt. Det är föralldel ett pyttelitet land. Det tar mindre än en timme att åka från norr till söder och möjligen lite längre öst till väst. Det var en annan sak som kändes lite märklig när man kom direkt från en av världens storsta länder. När man åkt 20 minuter från flygplatsen in till stan har man redan passera halva landet. Hanterbart helt enkelt. En annan sak som verkar vara viktigt i Singapore är brott och straff. Jag vet inte om myten stämmer att man hamnar i fängelse om man spottar på gatan men man säljer iallafall inte tuggummin i landet och det står mycket om det i tidningarna om brott och på taxibilarna står "Low crime does not mean NO crime, be alert, report!". Och man rapporterar gärna om vilka straff man gett för vilka brott och vilka som fått det med namn och bild. Spöstraffet finns kvar, dock bara för män, och max är tydligen 24 stycken men de kommer i kombination med fängelsestraff. Det är väl inte ovanligt med stränga straff men det var verkligen en tydlig issue där.
Vi varken spottade på gatan eller tuggade tuggummi så vi klarade oss ifrån klameri med rättvisan och hade tre sköna dagar där hos våra kompisar Daniel, Sara och Gabriel. De bodde i ett liknande bostadsområde där som vi gör här men med en stor skillnad - den gigantiska utomhus poolen. Den var magnifik! Nilo och Gabriel spenderade många timmar där. Och tillochmed Elsa gjorde sitt premiärbad i en pool där med sina fräcka Madagakarbadbyxor (eftersom jag vägrade köpa en bikini med överdel till henne på barnklädsmarkden! Hon är ett år!). Vi åt mat från världens alla hörn och åkte runt och såg olika grejer. Och spenderade några timmar på kinesiska ambassaden. Vi åkte dock hem med en liten förkylning så hemresan igår var lite seg.
Ovan ser ni den drifftiga engelsmannen Raffel som klev iland i Singapore i början av 1800-talet och tyckte att det här blir et finfint ställe att skapa ett litet land som ska bli ett globalt finansiell centrum med många golfbanor och lyxiga restauranger. Driftig typ, han lyckades!
Valda delar av Singaporegänget
Högläsning av höglitteratur
Killar i badet
Tjejer i badet
Sötnosar i Singapore
Jul i tropikerna
Singapore view
Zhongguohua
Hanyu, zhongguahua, putonghua, mandarin, kinesiska. Som med det mesta här i världen som man beslutar sig för att ge sig i kast med brukar det gå upp och ned. Svårt till en början, sedan en smekmånadnär man tycker att det här går ju strålande och sedan - huvudet rakt in i väggen. Idag hade jag en sådan lektion. Precis som i Peking så har jag en jättebra och trevlig lärare. Hon heter Huang och är ungefär 25 år. Eller så ser hon bara ut som hon är det och är egentligen 37. Första lektionen hade jag en annan lärare men sedan ändrade jag mina tider lite och fick byta lärare och då visade det sig att jag skulle ha receptionisten. Vilket bottennapp tänkte jag! Men jag bedrog mig tackochlov. Hon är bättre än den första. Till exempel så rättar hon mina uttalsfel direkt och HELA tiden. Och eftersom jag gör i snitt 5 uttalsfel i minuten så blir det ett par stycken på 90 minuter.
Det finns många problem med det kinesiska språket, förrutom skriftspråket som jag inte ens har börjat med ännu. Dels är det de fyra tonerna, alla stavelser kan uttalas på fyra olika sätt. Och bara att få till dessa uttal är skitsvårt. Omöjligt skulle jag säga om det inte vore för att det finns 1,3 miljarder människor i detta land som upenbarligen kommunicerar med varandra på detta sätt och det verkar som att de förstår varandra. Sen verkar det bara finnas ett begränsat antal stavelsekombinationer; zhi, jiao, shu, hua, jie, tien, xiang, chang osv. kan med olika uttal och olika kombinationer betyda allt från vatten, platt karta, juice, språk, syster, banan eller vad sjutton som helst. Och förrutom tonerna så uttalas zhi naturligtvis inte si som vi svenskar kanske skulle tycka utan ett lite stumt djör typ. Men just det problemet har man ju med ganska många främmande språk.
Iallafall. Idag hade jag eftermiddagslektion och bara det är alltid dumt. Man har redan slöat till i hjärnan. Sen har vi kommit så långt i boken att jag inte längre kan segla på gamla meriter utan nu är alt nytt. Dessutom handlade det om räkneord, alltså inte siffrorna utan den ändelse man ger siffran beroende på vad man räknar. En penna, en bok, en karta eller en apelsin är inte bara en utan typ enga, enzhong, enben eller enfen. Men vad tusan, jag börjar ju just kunna siffrorna rätt bra. Krångligt. Jag försökte verkligen vara uppmärksam men när hon sa en mening som bara lät som en lång rad dji-djö-dja-djo-dja-djong-dji och tittade frågande på mig och jag verkligen inte fattade någonting trots att jag egentligen kunde iallafall hälften av orden kände jag att det nog räckte för idag. När jag dessutom frågade om hon inte hade sagt samma ord i början och i slutet av meningen svarade hon - Ja, men det ena betyder endast och det andra är räkneordet för platta saker och eftersom jag sa en siffra före det andra och inte det första så skulle du kunna räkna ut att det var räkneordet. - Tänkte inte på det!
Men det är bara att spotta i nävarna och försöka vidare. Vissa ord fastnar och andra inte. Imorgon åker vi fyra dagar till Singapore som uttalas Zin Gåa Pååår på kinesiska. Där talar alla engelska. Tror jag.
Att köpa sig lycka
Att man inte skulle kunna köpa lycka? Klart man kan. Det är en alldeles fantastisk lyckoboost. Ja kanske inte på grunden och för evigt, men visst kan man känna sig lycklig för saker man köper. Så kombinationen av att jag haft två rätt låga veckor, Henrik jobade som sjutton ett par veckor och min mobil la ned helt och hållet ledde till att Henrik snip-snap-snorum köpte väldens coolaste apparat till mig - en iPhone! Det är inte bara en telefon utan ett helt litet paket fullt med all teknik en person på 2000-talet möjligen kan behöva. Telefon, internet, podcastning, musik, jättebrakamera. Det enda den inte kan göra är att koka kaffe, måla naglarna eller byta blöja. För det behövs den så kallade mänskliga faktorn. Jag är lycklig över min nya maskin!
Vi frågade Nilo vad han önskar sig i julklapp och lite förvånande var hans första önskan en Barbie. Vi frågade hur hon ska se ut och ha på sig. - I Sverige har man gult hår och i Kina har man svart hår så eftersom vi är i Kina vill jag ha en Barbie med svart hår. Wow, vilken politiskt korrekt önskning. Men sen kom den vanliga listan med saker man kunde förvänta sig att han ville ha - bilar, lego brandstation och sånt.
Igår hade vi vår första middag här. Eller vi har väl haft lite fikor och några drinkar och någon spontan middag tidigare men igår hade vi bjudit Nilos dagiskompis Mats och hans familj hit. Det var trevligt. De är tyskar men har bott 10 år i Kina. Mats mamma och pappa är journalister och de var väldigt trevliga. Vi bjöd på svensk mat - köttbullar, potatis, lingonsylt och gräddsås från Ikea och inlagd gurka från utlänningsaffären som tyvärr var salt. Det blev ok. Men vi hade väldigt trevligt de gick hem vid tolvtiden, efter tre flaskor vin och att barnen som var uppe låååångt efter läggdags.
Idag är det söndag och det är regnigt i Shanghai. Idag tänkte vi köpa oss lycka i form av chokladbakelser på något fikaställe med Björn och Catharina. Björn blir nästan lite tårögd när han pratar om dessa bakelser så jag har höga förväntningar.
Shanghai Daily
Saker som är konstiga i Shanghai.
Att alla kineser går runt och bär på en flaska/termos/burk med grönt te.
Att ALLA hänger sina kläder och framförallt underkläder på tork varsomhelst. Det finns inte ett enda hus i hela Shanghai som inte har underkläder hängande på tork utanför.
Att man tycker trottoaren är ett bra ställe att stycka höns på.
Att gubben som säljer vattendunkar antingen satt in en kamera i vårt kök eller räknar ut exakt hur mycket vatten vi konsumerar för han dyker alltid upp när vattnet börjar ta slut. Ett proffs!
Att bussarna kör med dörrarna öppna.
Att vädret i Shanghai inte har några övergångar utan går från skitvarmt och svettigt till skön sommar dagen efter och två månader senare från en dag till en annan blir höst/vinter och kallt. Ingen förvarning alls!
Att vissa flingr kostar 15 kronor paketet och andra med precis samma innehåll kostar 85 kronor.
Att man inte kan komma in på Amnestys hemsida från Kina.
Att man får in riset sist av allt när man äter på restaurang.
Att Kina låtsas vara ett kommunistiskt land trots att det är kapitalistiskt i alla avseenden.
Att svart te heter rött te på kinesiska.
Att klockan är halv nio och Nilo fortfarande är uppe och springer fast det är dagis imorgon.
Six-word stories
När jag var tonåring var jag ett stort Hemingwayfan. Jag läste många av hans böcker och min favorit var då Edens lustgård. Jag försökte läsa om den långt senare men fick inte alls samma känsla så jag slutade läsa halvvägs och valde att bevara min positiva känsla från den första läsningen. Hemingway fick vid något tillfälle frågan av en tidining om han kunde skriva världens kortaste berättelse. Resultatet blev
"For sale: baby shoes, never worn".
När Henrik fyllde år fick han boken "Not quite what I expected" som är författare och amatörers six-word memoirs. Några av mina favoriter i boken är:
Bad brakes discovered at high speed.
Painful nerd kid, happy nerd adult.
I tried. I failed. I smiled.
Catholic school backfired. Sin is in.
Followed white rabbit, became black sheep.
I still make coffee for two.
Det finns fler på www.sixwordmemoir.com
Så, har ni några sex-ords-historier (och då menar jag siffran 6, de andra får ni skicka till andra sajter)?
Frukost i Shanghai
Just precis som det är på denna bild är det hemma hos oss nu. Jag letade bland våra nedladdade bilder i arkivet och hittade denna som nästan är identisk med läget i vårt vardagsrum just nu, så den fick det bli. Jag är lite oinspirerad och tom i huvudet så det får bli ytterligre ett inlägg om ingenting. Jag vet, jag lovade storstilat fantastiska inlägg om Kina, populärkultur och politik men det blir en annan dag.
Det är lördag morgon. Mina föräldrar åkte hem i förrgår. Som alltid när man har haft gäster är det lite skönt när de åker så man får lite vanlig vardag igen. Men det blir också lite tomt. Och man påminns om hur långt bort man bor och att man inte kan ses igen när man har lust utan att det kommer dröja ett tag till nästa gång. Så nu är det bara vi fyra igen. Eller dessvärre rätt mycket bara tre eftersom Henrik har jobbat jättemycket de senaste veckorna.
På Wulumuqiroad har det ätits frukost i olika omgångar. Elsa gröt vid 7 tiden, Nilo flingor och smörgås vid samma tid, Henrik gröt och smörgås och hemmagjord juice och kaffe och så i olika omgångar mellan 7 och 9 och jag musli och te och juice och nu kaffe i olika omgångar mellan 8 och 9. Det är alltid så, barnen är hungriga och får mat när de vaknar och sedan äts det och duschas i omgångar hela morgonen. Det är alltid två personer vid frukostbordet men sällan alla fyra. Henrik har precis stuckit iväg för att jobba några timmar trots att det är lördag. Utbildningminister Jan Björklund är i stan och han ska i någon typ av ceremoni för Sveriges räkning skriva på Sveriges deltagande vid Världsutställningen i Shanghai år 2010. Och Henriks företag ska ju göra paviljongen tillsammans medett arkitektföretag så de är med och hejar på och ser till att ministern gör som han ska. Eller nej föresten det är Catharina på konsulatet som får se till det.
Igår kväll var första gången vi testade Liu Mei som barnvakt på kvällen. Det gick jättebra och barnen sov gott när vi kom hem. Och de verkade inte traumatiserade när de vaknade imorse. Henrik och jag var ute och åt med hans jobbgäng på en jättehäftig restaurang som heter Lost Heaven och som har mat från Hunanprovinsen. Det finns så många coola restauranger i denna stad. Det är inte alltid de är så snajdiga utanpå men sen kliver man in och det ena mer fantastiska stället än det andra döljer sig. Och maten är ju ljuvlig. I Shanghai finns massor av restauranger från hela världen, mycket mer än i Peking. Men jag är fortfarande helt såld på det kinesiska köket. Det är så gott! Och varierat! Så det var kul att få komma ut på restaurang och äta god mat och träffa vuxna människor och dricka TVÅ Cosmopolitan!
Men nu är det lördagmorgon, klockan är 10, och kidsen börjar bli rastlösa. De har redan dansat till "Är du vaken Lars" och "Det var så roligt, jag måste skratta, det kom en trekantig gubbe in". Och sett två avsnitt av Charlie och Lola ett på engelska och ett på kinsiska eftersom Elsa råkade trycka på en av knapparna på fjärrkontrollen. Fjärrkontrollen är på kinesiska så hamnar man fel så kan det vara svårt att komma rätt igen. Och Elsa vägrar svara när man frågar vilken knapp hon tryckte på. Så nu har vi kommit till stadiet att Nilo slänger alla tidningar på golvet och Elsa klättrar upp på TV-bänken och sätter sig bakom TV:n på något kreativt sätt. Det är ett tydligt tecken på att det är dags att - wrap it up - och gå ut! Innan Elsa välter TV:n och innan Nilo börjar riva ut sidorna ur tidningen och kasta dem på golvet. Dags för avfärd mot nya rastplatser för barnl!
Hemlängtan
Idag längtar jag hem. Jag vill inte vara i nått himla Shanghai. Jag vill vara hemma med mina systrar och mina kompisar. Och med Signe och Anders. Jag vill ha ett jobb att gå till. Jag vill ha en kontext och en vardag där jag inte måste göra reklam för vem jag är inför varje ny människa jag träffar. Jag vill se på tv och förstå allt som sägs och förstå alla referenser till personer och tidigare nyheter. Jag vill handla i mataffärer där jag vet vad alting är och vet ungefär vad de kan användas till. Jag vill tjuvlyssna på vad andra pratar om på bussen och jag vill veta var bussarna går någonstans. Ibland är det övermäktigt med ALLT nytt.
Yoga för nybörjare
Nej det är inte jag som färgat håret brunt, åkt till en strand och vikt mig dubbelt. Men jag har börjat med Yoga. Jag är dubbel inför detta. Jag tycker träningsformen verkar bra och hälsosam - en blandning mellan styrketräning och meditation. Men allt det här indiska gurun, linnegardiner och talesätt som - Slow is the new fast eller Every journey starts within yourself - skrivet på väggen är bara lite för präktigt. Killen som efter mitt provpass ville sälja ett svindyrt medlemskap till mig hette Leo och är Lifestyle Consultant. Han hade vida vita linnebyxor och gick barfota. När jag sa att det var första gången jag testat yoga sa han med en mild röst och med huvudet på sned - I do it every day and it is such a rewarding feeling. I hope you get to experience it some day! Jag hade lust att svara att det finns människor utanför yogastudion som har jobb och liv och där måste man oftast ha skor på sig och där har man deadlines att möta, barn att hämta på dagis, köttbullar att steka, bloggar att skriva osv. men eftersom jag är expat-hemmafru med hemhjälp som dessutom ville ha rabatt på medlemskapet så höll jag tyst och sa - Wow that seems fantastic.
Nåväl, nu har jag gått två gånger och jag har köpt ett klippkort på 15 gånger så nu ska här bändas. Klassena är på 90 minuter och ibland är det segt/lungt och ibland är det skitjobbigt. Man får göra alla bisarra ställningar som att stå på ett ben och sträcka det andra benet snett uppåt genom att hålla i stortån! Eller att typ gå i spagat mot en vägg, en fot i golvet och en upp på väggen. Jag kan säga att spagat är inte det första ord man hade tänkt på om man hade sett mig utan kanske snarare, - varför strechar hon benet på det sättet? Eller helt enkelt bara - Vad i hela friden håller hon på med? Men Rom byggdes inte på en dag. Här ska göras spagat uppåt väggarna och byggas muskler så det står härliga till! Båda gångerna har jag haft träningsvärk i hela kroppen så det är ju ett gott tecken. Jag tycker fortfarande att en löprunda är mer träning på riktigt men det är svårt att få till i denna stad med knappt några parker så nu blir det Yoga ett tag. Jag ska köra kortet till slut och se om jag är hooked. Nästa gång ska jag testa Hot Yoga då rummet är typ 40 grader varmt och man svettas kopiöst. Det ska bli intressant!
Världens tråkigaste blogg
Igår fick jag två kommentarer om att min blogg blivit tråkig. Jag håller fullständigt med. Vilket sömnpiller denna blogg blivit. Den senaste veckan har den varit så trist och oinspirerande att jag nästan somnat själv när jag gått in och kollat på den. Återseende av Peking - Zzzzzzzzz! Bara för att jag tyckte det var kul att vara tillbaka i Peking är det inte nödvändigtvis kul att läsa om. Bevaremigväl! Och USA-valet, jamen snälla någon kan vi tala om något annat snart! Jag gick senast idag och tänkte nej nu måste jag skriva något kul på min blogg annars kommer snart inte ens Arne och Ann-Marie gå in och kolla på den.
- Arne, har Cia skrivit något nytt på bloggen? - Jag vet inte kolla du, jag orkar inte kolla den är ju bara såååå tråkig nu för tiden!
Tur att jag har sådana trogna läsare som håller mig på tårna även om vissa från Singapore låtsas vara anonyma. Det enda jag kan skylla denna bläcka vid är att jag har varit bortrest, har mina päron på besök och ägnat tid åt att sy upp kläder till mina systrar och köpa lite (inte många så ha inte för stora förväntningar) julklappar till min familj att skicka med mina föräldrar hem. Men imorgon åker de och jag kommer ha mer tid.
Så kära läsare, håll ut. Jag lovar en lång radda spännande inlägg framöver. Några ämnen jag klurar på är:
- Daily life in Shanghai
- Yoga för nybörjare
- Dagens boktips
- Hemingway
- Världens coolaste möbelaffär
- Kreativitet för okreativa
- Julförberedelser i fjärran land
Och naturligtvis - Henriks inlägg. Han har lovat att han ska skriva men jag har sett honom sammanlagt i vaket tillstånd typ 5 timmar de senaste 10 dagarna så det är lättare sagt än gjort. Men jag ska snart börja med hot eller något.
Har ni önskemål om vilket inlägg jag ska börja med?
Kärt återseende
I tisdagskväll klockan åtta tog Elsa, Nilo, mina föräldrar och jag nattåget till Peking. Det var mycket spännande, för oss allihop. Vi hade köpt sängplatser i soft-sleeper som jag förmodar är typ första klass. Trots att tågresande här i Kina är mer som att checka in på ett flyg med säkerhetskontroll och biljettvisning vid tre ställen, så gick det väldigt smidigt och tåget gick i tid. Vi hade alla fyra sängarna i kupén och det var frächt och fint. Rena lakan, vit duk på bordet, varmt vatten i en termos och till och med en röd gerbera i en tungfotad vas. Nilo tyckte det var väldigt spännande och bestämde vem som skulle sova var. Han hade packat sin Shrekryggsäck med bilar, ett nattåg (så klart!) och hans nya bästis Findus. Elsa hade lite svårt att somna i den nya miljön men efter ett tag sov barnen och efter ytterligare ett tag sov mamma och pappa också. Det var mest jag som inte sov så mycket, mest för att det är lite trångt att sova brevid Elsa. Efter nästan tolv timmar, vid åtta på morgonen kom vi till ett kyligt Peking.
Det var ett kärt återseende att vara i Peking igen. Peking visade sig från sin bästa sida med solsken och blå himmel. Jag var på alla mina favoritställen och hann träffa alla människor jag känner i Peking. Eller alla och alla, det är ju inte precis så att jag har en hel posse i Peking men dem jag känner hann jag träffa och det var kul. Cornelia och Patrik, och Sandra och deras alla barn, min kollega på ambassaden och hans trevliga fru, min kinesiska lärare Carmen, Birgitta och Daniel och förstås Tien. Jag fick verkligen walk down memory lane. Och visa mina föräldrar våra kvarter, vår lägenhet, våra favoritställen och våra vänner.
Jag kunde också konstatera att det är lite lugnare tempo i Peking, de är lite bonnigare och det känns lite mer genuint kinesiskt där på gott och ont. Shangahi är en mycket mer kosmopolitisk stad. Det visste jag förstås innan men eftersom jag var hemma i Sverige några månader i mellan vår Pekingvistelse och att vi flyttade till Shanghai så var det inte lika tydligt som det blev nu. Men jag tycker mycket om båda städerna. Och det var såklart speciellt att få träffa Tien igen. Jag hade glömt att hon faktiskt inte kan någon engelska och det tog ett tag innan vi kom in i vårt gamla sätt att "prata" men hon var samma underbara Tien. Efter tre dagar flög jag och barnen hem. Mina föräldrar är kvar i ytterligare tre dagar och deltar i en guidadtur så de får se alla must-dos i Peking som jag redan sett. När vi kom tillbaka till Shanghai ösregnade det och hade blivit kallt. Jag tror Shanghaivintern håller på att börja. Bäst att köpa element innan de tar slut.
Yippeee jag hade fel!
Liten Obama
Oprah och mystery man
Vad roligt att Barack Hussein Obama vann. Det känns verkligen historiskt. När det närmade sig och siffrorna var så tydliga för Obama trodde jag faktiskt att Obama skulle vinna och vilken tur att det inte blev någon Bradleyeffekt. Jag hörde en CNN-debatt några dagar innan valet som sa att oavsett vem som vinner valet så har detta val genom Obama, Clinton och Palins deltagande inneburit att det aldrig mer går att säga att DEN personen kan aldrig bli president, som man tidigare resonerat i USA att svarta eller kvinnor inte är någon idé att satsa på eftersom de ändå aldrig skulle klara att vinna ett val. Nästa gång får det bli kvinnornas val. Det enda som fortfarande verkar obligatoriskt är att vara heterosexuell och ha en kärnfamilj. Man måste ha en snygg bättre hälft, som gärna är lika bra på att hålla tal som kandidaten själv, och några eller iallafall ett välkammat barn att ta upp på podiet som en garant för att man är hygglig. Men, Obama har vunnit och det är alldeles fantastiskt. Och hans familj verkar verkligen hygglig. Man vill liksom bjuda i dem på sitt födelsedagskalas, eller fest för all del, Barack kan nämligen dansa. Spana in lite sköna moves på YouTubeklipp:
http://www.youtube.com/watch?v=RsWpvkLCvu4
Vilket skiljer sig rätt mycket från när McCain besökte samma talkshow:
http://www.youtube.com/watch?v=A7addd1-SY8
Och jag grät när Obama höll sitt vinnartal i Chicago. Men jag måste säga att jag också grät när jag såg McCains förlorartal. Det var faktiskt fantastiskt. Obamas tal var otroligt för han är så cool och talar så bra och håller balansen mellan allvar och känslor. En verklig statsman, men man anar en känslig person där under huden. Men innehållet var inte sååå gripande det var mer stämningen. Medan McCain inte alls är en lika bra talare men verkade tala med hjärtat och verkade trots allt verkligen stolt över att USA valt en svart president och att Obama is my president! Jag var imponerad.
Apropå USA:s första svarta president läste jag en rolig grej någonstans som jag inte minns var att vadå USA:s första svarta presidenten - Obama är född på Hawaii och har vuxit upp med sin vita mamma och hans pappa kom från Kenya så han har inte någon koppling till slavarna på bomullsfälten i Södern. Bill Clinton däremot är uppvuxen i Södern, bor i Harlem, spelar saxofon och har haft fler kvinnoaffärer än Quincy Jones.
Nåväl när den första Obamayran lagt sig har frågan som hela USA undrat över i smyg nu klarnat. Nämligen vem den mystiska vita mannen som Opray Whinfrey stod och lutade sig emot och grät floder på när hon lyssnade på Obamas vinnartal. De var i bild mest hela tiden när Obama höll sitt tal i Chicago. Det visade sig att det inte alls var någon hon kände utan bara någon som råkade stå framför och fick sin jacka nedgråten. Han heter Sam Perry och jobbar i Silicon Valley och har varit med i Obama kampanjen i periferin. Han gav sig tydligen inte till känna själv utan någon som kände igen honom. Skönt, nu slapp man fundera mer på det.
Halloween
Tänk er en sisådär hundra barn mellan två och sex år. Fredag eftermiddag. Alla barn är ute på gården och utklädda till vampyrer, spöken, Batman, Spiderman, sjörövare, princessor, häxor, lejon, änglar, clowner (?). Lägg till ungefär hundrafemtio föräldrar och ett gäng småsyskon. Sen sätter man på Michael Jacksons Thriller i bakgrunden på lite för hög volym. Fröknarna pratar eller halvskriker i en mikrofon samtidigt som de föröker få upp barnen klassvis på scen. Sen toppar man hela tillställningen med att ge alla barn varsinn påse godis så att en skön sockerchock snabbt kickar in. Så där ja! Där har ni Sunrise Montessoris Halloweenfirande i ett nötskal. Tur att det är ett år till nästa gång!
Nilos klassrum
Det står en liten sjörörvare i randigt i bakgrunden
Laxkostym
Mina föräldrar är på besök. De har varit här en dryg vecka och börjar bli hemtama i denna stad. Det är första gången de är i Kina och det kan vara ganska överväldigande de första dagarna med allt nytt och obegripligt. Men nu rör de sig i kvarteren som de aldrig gjort annat och kan tunnelbanelinjerna bättre än jag. Det är jätteroligt att hademhär och visa dem allt fint och häftigt som finns här. Och Nilo och Elsa tycker naturligtvis det är toppen med mormor och morfar på plats. De kör samma visa som med farmor och farfar - Får jag gå in och väcka dem nu? Men nu då? Men NU då?
Idag var vi på Shanghai Museum. Det är ett stort museum mitt i Peoples Park som innehåller våning efter våning med målningar på sidenrullar, keramikvaser, bronsföremål, kaligrafirullar och massa annat från typ ching och chongdynastier för skitlängre sedan. Och det fanns Mingvaser - på riktigt! Högst upp fanns det en pliktskyldig utställning med föremål från Kinas minoritetesgrupper, som säkert har en lika stor befolkning som hela Europa. Det var många vackra dräkter men det allra mest fantastiska var en dräkt i garvad lax. Långbyxor och jacka! Och med kinesika knappar i laxskinn. Det kanske ni tycker är märkligt. Det skulle jag också ha tyckt om det inte vore så att jag hade en mamma som är särdeles intresserad av handarbete. Hon går ständigt på olika kurser i silversmide, knyppling, färgning av garn, tovning, spinning (alltså inte den typen när man sitter på motionscyklar i ett litet rum och svettas till man storknar utan old school spinning när man spinner en tråd av ull , ja det är väl inget som ungdomar av idag känner till), näverflätning - ja alla kurser som finns under kategorin handarbete. Men i somras trodde vi alla hon hade blivit galen när hon sa att hon anmält sig till en kurs i fiskgarvning. Man tar alltså ett rökt fiskskinn och rensar det på allt fiskkött sen tvättar man och mjukar upp det i vatten (eller om man röker det sist, jag minns inte) och sedan har man en superstark skinnbit som inte luktar fisk. Sen syr man ihop det till olika fantasifulla grejer. När min syster och jag var med mamma i Sigtuna i våras kikade vi in i en butik med fiskskinnsgrejer och där hade de t.ex. en keps i lax för 2000 kronor. Den var verkligen skitful, men det var kreativt. Nu har mamma gått sin kurs och i somras hängde det olika typer av fiskskinn på tork lite här och var på landet. Hittills har hon gjort två paserkortshållare till mina systrar och min polissvåger väntar fortfarande på ett pistolhölster i lax att ha vid specialla utryckningar. Jag vet inte om det är när han tjänstgör vid Salemdemonstrationerna eller Gaypride han tänker ha det. Men först måste han ju få det. Hur som helst kan ni ju förstå hur lycklig min mamma blev när jag visade henne montern med kostymen i lax. Vem vet, pappa kanske får en mycket speciell julklapp i år.
Morfar
Mormor och Elsa på vår gata Wulumuqilu
