Att köpa sig lycka
Att man inte skulle kunna köpa lycka? Klart man kan. Det är en alldeles fantastisk lyckoboost. Ja kanske inte på grunden och för evigt, men visst kan man känna sig lycklig för saker man köper. Så kombinationen av att jag haft två rätt låga veckor, Henrik jobade som sjutton ett par veckor och min mobil la ned helt och hållet ledde till att Henrik snip-snap-snorum köpte väldens coolaste apparat till mig - en iPhone! Det är inte bara en telefon utan ett helt litet paket fullt med all teknik en person på 2000-talet möjligen kan behöva. Telefon, internet, podcastning, musik, jättebrakamera. Det enda den inte kan göra är att koka kaffe, måla naglarna eller byta blöja. För det behövs den så kallade mänskliga faktorn. Jag är lycklig över min nya maskin!
Vi frågade Nilo vad han önskar sig i julklapp och lite förvånande var hans första önskan en Barbie. Vi frågade hur hon ska se ut och ha på sig. - I Sverige har man gult hår och i Kina har man svart hår så eftersom vi är i Kina vill jag ha en Barbie med svart hår. Wow, vilken politiskt korrekt önskning. Men sen kom den vanliga listan med saker man kunde förvänta sig att han ville ha - bilar, lego brandstation och sånt.
Igår hade vi vår första middag här. Eller vi har väl haft lite fikor och några drinkar och någon spontan middag tidigare men igår hade vi bjudit Nilos dagiskompis Mats och hans familj hit. Det var trevligt. De är tyskar men har bott 10 år i Kina. Mats mamma och pappa är journalister och de var väldigt trevliga. Vi bjöd på svensk mat - köttbullar, potatis, lingonsylt och gräddsås från Ikea och inlagd gurka från utlänningsaffären som tyvärr var salt. Det blev ok. Men vi hade väldigt trevligt de gick hem vid tolvtiden, efter tre flaskor vin och att barnen som var uppe låååångt efter läggdags.
Idag är det söndag och det är regnigt i Shanghai. Idag tänkte vi köpa oss lycka i form av chokladbakelser på något fikaställe med Björn och Catharina. Björn blir nästan lite tårögd när han pratar om dessa bakelser så jag har höga förväntningar.
Grattis. Vad roligt med en ny IPhone. Är den lätt att förstå. Jag köpte en typ av Ipod för ett tag sen som jag aldrig blev vän med. Jag har lyckats radera all musik som fanns på den och min telefon har inte ens en kamera. Men jag drömmer fortfarande om maskinen som kan allt och som jag fattar. Berätta gärna mer om IPhonen. Kolla följande som förklarar också mina känslor,
HjWr3Nk" rel="nofollow">http://www.youtube.com/watch?v=k6CHjWr3Nk
Ja. Det var just det där med mig och teknik. Kolla gärna in klippet genom att istället gå in på youtube och skriva Eddie Izzard "Encore with computer".
En mer relevant fråga tycker jag är: kan man köpa sig olycka? JA, det kan man. Man kan t.ex. köpa sig ett par dyra skor som inte gåra tt gå i - bara stå, lutad mot något/någon under korta stunder, en båt som aldrig ens fick göra någon jungfrufärd, en moped som var en moped från helvetet, en prenumeration på nåt skit som man inte kan bli av med förrän man köpte 687654554 varor till fullpris, en hårklippning som tarvar ständigt möss-bärande, en telefon som inte går att begripa. Men de saker som verkligen gör en olycklig är för det mesta gratis. Löss, olycklig kärlek, cancer, konflikter. Jag hoppas att miljöförstöringen kommer att börja kosta snart - att vi får oss tilldelade ex antal utsläppsrätter per person/år att disponera efter tycke och smak. En myndighet skulle upprättas där man kunde ansöka om undantag exempelvis i händelse av släkting akut sjuk utomlands, vid naturkatastrofer eller andra extrema situationer. Att man behöver lustgas - i koldioxidutsläpp motsvarande en bilresa från Stockholm till Berlin - vid sina barns förlossning skulle också OK, samt andra typer av smärt- och lidande-dämpande åtgärder av olika slag. Men detta får inte införas förrän ni har flyttat hem från Kina, förstås.
En helt annan fråga: Vi är många här hemma som tycker att Mona Sahlin inte riktigt funkar som partiledare. Vem skulle ni vilja se på posten istället? Per Nuder? Tomas Östros? Vid en middag vi var på igår framkom dessa två herrar som förslag. Tomas Bodström blev genast nedröstad. Jens Orback likaså. Vem, vem skulle funka bäst?
Ytterligare något helt annat: jag hoppas att Nilo får en Barbie i julklapp. De är väl gjorda i Kina? Han har ju mest velat ha motorcyklar tidigare. Jag vet många killar som ville ha en Barbie men inte fick någon. Bert t.ex. De pratar om denna Barbie-sorg fortfarande. Den Barbie som aldrig blev.
Den som kan koka kaffe, måla naglarna och byta blöja kallas "ayi" i Kina ;-)
Vem är du boxtavskex?
Lyckost mig som BÅDE har en iPhone och en ayi. Och som om inte det vore nog var chokladbakelsen precis så gudomlig som Björn hade beskrivit. Åååhhhh. Det gjorde inget att bara min mamma kom ihåg min namnsdag eftersom jag fick bakelsen.
Självklart ska Nilo få en Barbie i julklapp. Minst. Kanske en från varje kontinet med olika hårfärger för att vara helt politiskt korrekt och dessutom avspegla hur barnen på hans dagis ser ut.
Vad gäller partiledare så tyckte jag Mona var ett bra val eftersom Anna Lindh inte levde och Margot Wahlström inte ville. Vad gäller gubbarna så är både Pär Nuder och Thomas Östros grymt slipade men ack så okarismatiska. Dessutom är det ju alltid bäste man utan mest partitjafs som styr. Jag vetinte vem som hade varit bättre. Jag tycker MOna ska få lära sig av läxan och fortsätta.
Ska genast kolla in Eddie Izzard, kom just på att jag saknat Eddie. Har inte sett något med honom på länge.
Apropå politiskt korrekt Barbie. Våra vänner Jeremy och Ging gav Stella en Indonesisk Barbie med guldtiara, långt svart hår och glittrig klänning. Stella valde direkt att kalla henne för.....just det, Jeremy :-).
