Den som lever får te

Hanyu, zhongguahua, putonghua, mandarin, kinesiska. Som med det mesta här i världen som man beslutar sig för att ge sig i kast med brukar det gå upp och ned. Svårt till en början, sedan en smekmånadnär man tycker att det här går ju strålande och sedan - huvudet rakt in i väggen. Idag hade jag en sådan lektion. Precis som i Peking så har jag en jättebra och trevlig lärare. Hon heter Huang och är ungefär 25 år. Eller så ser hon bara ut som hon är det och är egentligen 37. Första lektionen hade jag en annan lärare men sedan ändrade jag mina tider lite och fick byta lärare och då visade det sig att jag skulle ha receptionisten. Vilket bottennapp tänkte jag! Men jag bedrog mig tackochlov. Hon är bättre än den första. Till exempel så rättar hon mina uttalsfel direkt och HELA tiden. Och eftersom jag gör i snitt 5 uttalsfel i minuten så blir det ett par stycken på 90 minuter. 

Det finns många problem med det kinesiska språket, förrutom skriftspråket som jag inte ens har börjat med ännu. Dels är det de fyra tonerna, alla stavelser kan uttalas på fyra olika sätt. Och bara att få till dessa uttal är skitsvårt. Omöjligt skulle jag säga om det inte vore för att det finns 1,3 miljarder människor i detta land som upenbarligen kommunicerar med varandra på detta sätt och det verkar som att de förstår varandra. Sen verkar det bara finnas ett begränsat antal stavelsekombinationer; zhi, jiao, shu, hua, jie, tien, xiang, chang osv. kan med olika uttal och olika kombinationer betyda allt från vatten, platt karta, juice, språk, syster, banan eller vad sjutton som helst. Och förrutom tonerna så uttalas zhi naturligtvis inte si som vi svenskar kanske skulle tycka utan ett lite stumt djör typ. Men just det problemet har man ju med ganska många främmande språk. 

Iallafall. Idag hade jag eftermiddagslektion och bara det är alltid dumt. Man har redan slöat till i hjärnan. Sen har vi kommit så långt i boken att jag inte längre kan segla på gamla meriter utan nu är alt nytt. Dessutom handlade det om räkneord, alltså inte siffrorna utan den ändelse man ger siffran beroende på vad man räknar. En penna, en bok, en karta eller en apelsin är inte bara en utan typ enga, enzhong, enben eller enfen. Men vad tusan, jag börjar ju just kunna siffrorna rätt bra. Krångligt. Jag försökte verkligen vara uppmärksam men när hon sa en mening som bara lät som en lång rad dji-djö-dja-djo-dja-djong-dji och tittade frågande på mig och jag verkligen inte fattade någonting trots att jag egentligen kunde iallafall hälften av orden kände jag att det nog räckte för idag. När jag dessutom frågade om hon inte hade sagt samma ord i början och i slutet av meningen svarade hon - Ja, men det ena betyder endast och det andra är räkneordet för platta saker och eftersom jag sa en siffra före det andra och inte det första så skulle du kunna räkna ut att det var räkneordet. - Tänkte inte på det!

Men det är bara att spotta i nävarna och försöka vidare. Vissa ord fastnar och andra inte. Imorgon åker vi fyra dagar till Singapore som uttalas Zin Gåa Pååår på kinesiska. Där talar alla engelska. Tror jag.