Den som lever får te

Just precis som det är på denna bild är det hemma hos oss nu. Jag letade bland våra nedladdade bilder i arkivet och hittade denna som nästan är identisk med läget i vårt vardagsrum just nu, så den fick det bli. Jag är lite oinspirerad och tom i huvudet så det får bli ytterligre ett inlägg om ingenting. Jag vet, jag lovade storstilat fantastiska inlägg om Kina, populärkultur och politik men det blir en annan dag. 

Det är lördag morgon. Mina föräldrar åkte hem i förrgår. Som alltid när man har haft gäster är det lite skönt när de åker så man får lite vanlig vardag igen. Men det blir också lite tomt. Och man påminns om hur långt bort man bor och att man inte kan ses igen när man har lust utan att det kommer dröja ett tag till nästa gång. Så nu är det bara vi fyra igen. Eller dessvärre rätt mycket bara tre eftersom Henrik har jobbat jättemycket de senaste veckorna.

På Wulumuqiroad har det ätits frukost i olika omgångar. Elsa gröt vid 7 tiden, Nilo flingor och smörgås vid samma tid, Henrik gröt och smörgås och hemmagjord juice och kaffe och så i olika omgångar mellan 7 och 9 och jag musli och te och juice och nu kaffe i olika omgångar mellan 8 och 9. Det är alltid så, barnen är hungriga och får mat när de vaknar och sedan äts det och duschas i omgångar hela morgonen. Det är alltid två personer vid frukostbordet men sällan alla fyra. Henrik har precis stuckit iväg för att jobba några timmar trots att det är lördag. Utbildningminister Jan Björklund är i stan och han ska i någon typ av ceremoni för Sveriges räkning skriva på Sveriges deltagande vid Världsutställningen i Shanghai år 2010. Och Henriks företag ska ju göra paviljongen tillsammans medett arkitektföretag så de är med och hejar på och ser till att ministern gör som han ska. Eller nej föresten det är Catharina på konsulatet som får se till det. 

Igår kväll var första gången vi testade Liu Mei som barnvakt på kvällen. Det gick jättebra och barnen sov gott när vi kom hem. Och de verkade inte traumatiserade när de vaknade imorse. Henrik och jag var ute och åt med hans jobbgäng på en jättehäftig restaurang som heter Lost Heaven och som har mat från Hunanprovinsen. Det finns så många coola restauranger i denna stad. Det är inte alltid de är så snajdiga utanpå men sen kliver man in och det ena mer fantastiska stället än det andra döljer sig. Och maten är ju ljuvlig. I Shanghai finns massor av restauranger från hela världen, mycket mer än i Peking. Men jag är fortfarande helt såld på det kinesiska köket. Det är så gott! Och varierat! Så det var kul att få komma ut på restaurang och äta god mat och träffa vuxna människor och dricka TVÅ Cosmopolitan!

Men nu är det lördagmorgon, klockan är 10, och kidsen börjar bli rastlösa. De har redan dansat till "Är du vaken Lars" och "Det var så roligt, jag måste skratta, det kom en trekantig gubbe in". Och sett två avsnitt av Charlie och Lola ett på engelska och ett på kinsiska eftersom Elsa råkade trycka på en av knapparna på fjärrkontrollen. Fjärrkontrollen är på kinesiska så hamnar man fel så kan det vara svårt att komma rätt igen. Och Elsa vägrar svara när man frågar vilken knapp hon tryckte på. Så nu har vi kommit till stadiet att Nilo slänger alla tidningar på golvet och Elsa klättrar upp på TV-bänken och sätter sig bakom TV:n på något kreativt sätt. Det är ett tydligt tecken på att det är dags att - wrap it up - och gå ut! Innan Elsa välter TV:n och innan Nilo börjar riva ut sidorna ur tidningen och kasta dem på golvet. Dags för avfärd mot nya rastplatser för barnl!