Den som lever får te

Den andra dagen i Yunnan gav vi oss på att bestiga berget. Det höga berget norr om Lijiang som man ser vart man än är befinner sig nere i stan. Berget har två namn - Jade Dragon Snow Montain (Yulong Xueshan) eller Mount Satseto och högsta toppen är 5500 meter. Det är en början på Himalaya även om det inte räknas till Himalaya. Men det är liksom där det börjar krypa uppåt och Yunnan gränsar till Tibet. 

Först åkte man buss en bit upp på berget sen fanns det tre olika linbanor att välja till olika höjder. Den till 4500 meter där snön är var stängd denna dag, och vi ville ändå inte åka upp så högt med Elsa, så vi åkte till stationen som hette Yak Meadow på 3500 meter. När man kom upp så gick man en kilometer eller två genom en skog och sedan kom man fram till denna äng precis nedanför den högsta delen av berget. Det var så frisk luft och det doftade så mycket skog och man hörde fåglarna kvittra så vackert så någon sådan naturupplevelse har jag inte ens varit i närheten av i Kina. Ens om man skulle samla alla naturupplevelser tillsammans kan det mäta sig med detta. Efter månader i Shanghai hade vi nästan glömt hur det känns att andas frisk luft och hur natur kan dofta. 

På Yak Meadow fanns det naturligtvis yakar. Det är ett litet kodjur med långt hår som gillar att bo i bergen. Så där kunde vi nästan klappa dem. Och såklart är allt med yak en specialité i Yunnan. Så förrutom at nästan klappa dem drack vi varje dag yakyoghurt, och åt yakost och yakkött i alla dess former. Väldigt gott! 

Med på vår Yunnanresa var förrutom Lif-Sjöbegarna även våra vänner från Shanghai - Anna-Karin, Jakob, Alice och Sofia Torén och deras vänner från Hongkong - Dan, Mia, Oskar och Emil Tullberg. Så vi var ett stortgäng som for runt på utflykter tillsammans. På yakängen hängde vi rätt länge eftersom det var så skönt väder och de små benen behövde vila och ägnade oss åt matsäcksätning, jak- och bergsbeskådning, frisbeekastning och den nya leken kliva-på-yak-bajs-leken.