Den som lever får te

Precis när vi hade kommit till Kina för ett år sedan så bröt hand-, foot and mouth sjukan ut. Om jag inte minns fel så dog ett 20-tal barn i Kina och det var rätt jobbigt att vara nykommen hit då utan kunskap, erfarenhet eller kontakter. Och dessutom med två små barn.

Nu har sjukdomen kommit igen, eller rättare sagt, den har pågått hela året men det är en ny topp nu vilket är ovanligt tidigt på året. I år har kineiska regeringen beslutat att ta till hårdhandskarna för att stoppa smittan. Det är för all del ett bra initiativ men på Nilos dagis blev de skitjobbiga. När vi kom dit i torsdags tittade skolsköterskan på alla barns händer när de kom och när Nilo visade händerna kunde man ana en prick. Alltså typ som att man hållit i styret på en cykel och det därför är lite rödare där man brukar greppa saker. Oj, oj, ni måste åka raka vägen till akuten! var budskapet. Tur att man inte har ett jobb att åka till utan kan ta en taxi direkt. Doktorn tittade på pricken och sa, nja det där ser ju inte ut som foot and mouth direkt men jag kan ju inte ge en garanti på att han INTE har det. Suck. Dokton tog ett test och sa att det tar 2-3 dagar att få svar.
 
Nåväl, 2-3 dagar får jag väl klara utan dagis, trots att han bara gått på dagis en dag sedan vi kom tillbaka från Yunnan. Så i början på denna vecka ringde jag för att få besked om testet och då sa de, oj då sa vi 3 dagar, det tar 7-10 dagar att få svar! Amen vadå! Han hade en prick stor som ett knappnålshuvud på handen som man knappt ser och i övrigt är han frisk som en nötkärna. Ingen feber, ingen diarre, inga blåsor i munnen. Nada! Jag fattar att man ska vara försiktig men jesus - jag har fler prickar i min hand.

Om jag verkligen trodde att han kunde vara smittad skulle jag inte säga något men han studsar på väggarna och vill ut! Så jag ringde dagis igen och undrade över läget och tyckte det kändes lite mycket med 10 dagar hemma. Nja, de var ju tveksamma och så men sa att han möjligen får komma tillbaka om jag åker tillbaka till doktorn igen och han kontrollerar pricken igen (om han hittar den) och han sägr att det är ok. Sagt och gjort. In i taxin, tillbaka till sjukhuset och titta på samma osynliga prick. Doktorn sa igen att han inte har ett enda symptom så äntligen, efter att ha varit borta från dagis i nästan två veckor (med Yunnanresan) fick han äntligen komma tillbaka! Det var skönt för både honom och mig kan jag säga. När testresultatet väl kommer om en vecka och om det mot alla förmodan visar sig att att faktiskt varit sjuk får jag väl äta upp min hatt och krypa till dagis och be om ursäkt. Tills dess är jag glad för att återfå lite vardag igen!