Den som lever får te

Låt mig få presentera Liu Mei. Hon är vår nya ayi. Hon är 35 år, som jag. Hon kommer från en by i Anhui och bor med sin man som är skräddare i Shanghai. De har en son som är 12 år men som många migrantarbetare bor han kvar ed sina farföräldrar i deras hemby. Jag tycker det är så sorgligt att så många här inte får bo med sina barn utan måste lämna sina hembyar och åka dit där det finns jobb. Och banen kan inte följa med eftersom de inte skulle få gå i skolan om de kom med eftersom ens rättigheter är kopplade till där man är skriven. Hon träffar honom på loven. Hon pratar lite engelska vilket är skönt eftersom jag inte satt fart med kinesiskan ännu. Elsa tycker jättemycket om henne och de är tillsammans några timmar varje dag. Och då får jag tid att göra något annat. Det har jag verkligen sett framemot efter denna sommar som faktiskt var rätt kämpig. Tre månader utan barnomsorg när man dessutom byter boendeplats varanann vecka var kämpigt. Tänk att man ska behöva ta hand om sina egna barn. Så lite fritid utan barn är fantastiskt. Jag får tid att kolla in Shanghai lite mer och de är verkligen roligt. Shanghai är spännande, stort och det finns miljarder coola affärer, kaféer och restauranger. Så det är fantastiskt att ha Liu Mei här.