Saker jag tänker på denna vecka
Om John McCain säger "I have been fighting for this country since I was seventeen, and I have the scars to prove it" en gång till kastar jag ut min TV genom fönstret. Och det skulle vara jättesvårt för vår TV är skitstor och vi de enda fönster som går att öppna är sådana där små vädringsfönster. Jag ser framemot att det amerikanska valet snart är över så de kan visa något annat på TV. Trots att Obama leder tror inte jag att han vinner. Tyvärr. På valdagen tror jag de osäkra väljarna kommer tänka - vill vi verkligen ha en president som är svart och heter Hussein i mellannamn och som gått på en muslims sola i Indonesien eller ska vi ta något vi känner till - en vit, konservativ, tråkig förutsägbar typ. Vi vet vad vi har men inte vad vi får. Plus alla mörkermän som kryper fram under olika stenar och röstar repbublikanskt. Jag hoppas jag har fel.
Fast det är klart då blir det väl BARA finanskrisen istället. Jag är inte ekonom. Jag förstår inte så mycket av allt som händer annat än att allt känns väldigt osäkert och att den svenska kronan har försvagats med typ 20% den senaste tiden. Man har liten klump i magen men har ingen aning om hur man ska hantera den.
I Kina har de 1500 hundar dött av melaminsmittat foder på en hundfarm. 1. Det finns foretfarande melamin i mat och foder i detta land - jobbigt! 2. De föder upp hundar för pälsen. När jag jobbade på Jordbruksdepartementet höll vi på med frågan om huruvida våra pälskragar på våra dunjackor var hund eller inte. Nu vet vi.
Sen kan jag inte låta bli att tycka att det är jätteroligt att Jörg Haider var bisexuell. Jag vet inte vad han sagt om homo- och bisexuella men det känns som om det inte skulle passa så bra i hans extremhögerkretsar. Att en sån machokille med många fördömmande åsikter om andra människor lever dubbelliv och har en pojkvän vid sidan av frugan. Det är ironi. RIP Jörg.
Håller med Pyttan om att nu är det dags för ett långt inlägg från Henrik. Det var länge sen han ens var med på bild i den här bloggen, är ni fortfarande ihop överhuvudtaget? Vi vill veta hur livet är för en av Kinas mest framgångsrika pr-människor, skandaler från jetset-livet, hur det känns att ha en fru som är kändisbloggare osv.
Kul också att McCain har "scares to prove it". Har han filmat alla gånger han blivit rädd då? (Förlåt, kunde inte låta bli).
Håller med om att det var stor komik när det visade sig att Haider var bisexuell. Inte riktigt lika kul när det kom fram att han brukade åka till Slovenien för att ha sex med 15-åriga pojkar, eftersom det är olagligt med homosex-sex i Österrike när man är under 18 (en lag som Haider förresten stödde, en s.k. dubbelmoralsironi). Som grädde på moset var han tokfull när han körde ihjäl sig. Given plats på högerextremisternas wall of fame således.
Hallå, ni globetrotters och UD-workers: vad är det för fel på Österrike? Varför är Österrike ett så sinnessjukt land? Jag har sökt förklaringar och hittat en roligt raljant liten artikel där det bl.a. står så här: "Genom en lavin av Mozartkugel, lippizanerhästar, joddlare och fånigt leende skidlärare har man nästan lyckats övertyga omvärlden att Beethoven var österrikare och Hitler tysk. Den österrikiska charmen har varit lika oemotståndlig som förljugen.
En utbredd självbild hos många österrikare är att se landet som "Hitlers första offer", fast det var stämningarna och antisemitismen i Linz och Wien som formade den unge Adolf. Glädjen och entusiasmen hos majoriteten av befolkningen gick inte heller att ta miste på när Hitler gjorde sitt triumfartade intåg i landet efter " Anschluss" i mars 1938.
Att SS chefen Himmlers närmaste man var österrikaren Ernst Kaltenbrunner, och därmed högste ansvarig för koncentrationslägren samt över 50,000 anställda i Gestapo och SD jämte de för bla judeutrotning beryktade "Einsatzgruppen", är något som det österrikiska efterkrigssamhället försökt förtränga, förringa och förtiga.
Till skillnad från tyskarna, som gjort upp med sitt nazistiska förflutna, har österrikarna försökt krypa undan allt ansvar, sett sig själva som offer och därför inte ansett sig behöva göra samma sak. Ingen hörde, ingen såg, ingen visste och mörkret från de nazistiska åren har därmed aldrig vädrats ut. Det tog exempelvis ända fram till 2007 innan österrikarna utlyste belöningar för uppgifter om nazistiska krigsförbrytare. Var och en förstår hur många sådan som finns i kvar livet 62 år efter kriget.
Den som tror att det bara är de högerextrema som värnar om österrikarnas oskuld har fel. Även en så pålitlig antinazist som socialdemokraten Bruno Kreisky protesterade på 70-talet mot Simon Wiesenthals försök att ställa nazistiska krigsförbrytare till svars.
Genom skickligt lobbyarbete lyckades Österrike få FN att välja Kurt Waldheim till generalsekreterare 1972 -1981. Han anklagades sedermera för att ha hållit tyst om krigsförbrytelser under kriget och för nazistsympatier. Efter att ha avgått som generalsekreterare valdes Waldheim till president i Österrike och under hela sin presidentperiod 1986-1992 ansågs Waldheim och hans hustru Elisabeth till följd av anklagelserna som "persona non grata" i många länder.
1987 placerades de på en lista över personer som skulle förvägras inresetillstånd i USA och under sina sex år gjorde Waldheim endast utlandsbesök hos länder i Mellanöstern samt Vatikanstaten. Han besökte varken USA eller några europeiska länder. Men österrikarna låtsades som om inget hade hänt.
I det senaste valet nu höstas fick de högerextrema partierna BZÖ och FPÖ närmare 30 procent av rösterna. Och här talar vi om en verklig "hardcoreextremism", som med en lätt överdrift får Sverigedemokraterna att framstå som nästan rumsrena. Det här valresultatet är inte heller någon engångsföreteelse. FPÖ hade exempelvis under ledning av Jörg Haider i valet 1999 ensamma hela 26,9 procent av rösterna.
Österrikarnas extrema inre politiska liv fick EU att år 2000 ta det drastiska steget att politiskt bojkotta landet. Det var naturligtvis i och för sig dömt att misslyckas. Anledningen var att den nu avlidne invandrarfientlige Jörg Haider tagit plats i regeringen med 27 procent av rösterna bakom sig. Valet var ju fullt demokratiskt genomfört så EU fick snöpligen backa efter ett halvår. Men å andra sidan säger det naturligtvis något om hur omvärlden betraktar österrikarnas politiska omognad.
Och så var det här med dubbelmoral och sexuella perversioner.
Jörg Haiders bisexualitet och kokainmissbruk har varit känd i vida kretsar under lång tid. Landets största organisation för homosexuella, Hosi, säger att den har känt till hans bisexuella läggning i åtminstone tio år. Österrikisk press har duckat för sanningen trots att Haider, när han var ledare för FPÖ, gick till val på att familjen är samhällets grundsten och där man i partiprogrammet slog fast att familjen består av man, kvinna och barn, eventuellt av en ensamstående förälder med barn, och alla strävanden i någon annan riktning skall avvisas. Krav på lag och ordning har självklart också alltid varit en bärande valfråga hos Haider.
Först efter att han rattfull kört ihjäl sig på väg hem från en bögklubb började österrikisk press att lite försiktigt närma sig sanningen. Men det efter att tyska och engelska medier rotat fram fakta i frågan. Enligt The Guardian föredrog Haider pojkar snarare än män - och då helst yngre än arton år - vilket är den sk "byxmyndighetsåldern" för homosexuella i Österrike. På senare år har Haider istället, enligt tidningen, sökt sig till det närliggande Slovakien - där åldersgränsen endast är 15 år.
En dubbelmoral i sann österrikisk tappning.
Ingen har naturligtvis undgått historien om Josef Fritzel och barnen i Amstetten samt Natascha Kampusch, som hölls inspärrad i åtta år. Jag är inte helt övertygad om att det är en tillfällighet att dessa och liknade tragedier händer just i Österrike. Till skillnad från den förhärskade uppfattningen i Österrike, har jag också svårt att köpa tanken, att man i en mindre stad, visst kan ha sin dotter boende i källaren i 24 år, och där föda sju barn, utan att frun anar ett smack och inte heller de 100 personer, som under åren varit hyresgäster i Fritzels hus.
I delar av det österrikiska samhället finns det en inåtvänd unkenhet och en attityd av inget hört och inget sett som mycket väl kan utgöra grogrund för den här typen av händelser. Att det skulle finnas en alldeles särskilt fasansfull baksida till den skinande fasaden är också ett vanligt tema för österrikisk litteratur. Elfriede Jelinek, som fick Nobelpriset 2004, har av sina landsmän anklagats för att smutskasta sitt hemland.
Och vad tror Ni det beror på? Jo, att hennes böcker handlar om makabra sexuella perversioner i gemütlichkeitens Österrike."
Clinton lär på sin tid ha sagt att USA borde genomgå en 12-stegs-behandling kollektivt. Jag tror att Österrike också behöver det. Minnesota-modellen över varenda liten alptopp. Problemet är bara att hitta en lämplig sponsor. Jamaica? Luta er tillbaka, Österrike, lyssna på lite skön musik, kicka lite boll och rök nånting. Chilla!Eller något afrikansk land i stil med Namibia? Har ni några bra förslag? Och om ni har det: kan inte ni som faktiskt jobbar på UD ta lite ansvar här?
Vad hette han förresten, den där homosexuelle, högerextremistiske, islam-motståndar-politikern som blev skjuten i Holland?
Intressant och skrämmande artikel. Killen i Holland hette Pim Fortuyn och Daniel, jag tyckte också det såg lite konstigt ut i stavningen men hastade iväg inlägget som vanligt. Den dagen jag får betalt för at blogga ska jag bli noggrannare.
Jag tror (och hoppas) att du har fel Cia om den sk Bradleyeffekten, dvs att vita amerikaner säger en sak i opinionsundersökningarna och sen gör en annan sak i valbåset. Obama har inte bara krossat alla rekord vad gäller insamlade kampanjmedel, i den siffran ligger även ett rekordstort antal donatorer. Hela 80 % av alla donationer är små insättningar av privatpersoner och tesen är att den kandidat du betalat till kommer du även att rösta på. Jag tror även att republikanska väljare i större utsträckning än normalt väljer sofflocket i år, mycket pga Sarah Palin. Republikanerna tänkte som vanligt att man måste ha någon som tilltalar Joe Sixpack som bor någonstans mellan kusterna och egentligen bara vill ha rätt att bära vapen, särskilt som McCain i dessa läger anses stå bara ett snäpp till höger om kommunisterna. Men bara för att Joe Sixpack inte bryr sig om politik är han inte helt dum i huvudet. När Palin ger helt galna svar på seriösa frågor (intervjun som parodierats i SNL är en klassiker) väcks frågan om det verkligen är bra att hon är "a heartbeat from the presidency" mtp att McCain är en 72-åring som haft cancer. Det får nog tom Joe Sixpack att ta sig en funderare, särskilt som han kanske har en son eller dotter i Irak som löper risken att få Palin som överbefälhavare. Republikanerna har den här gången gått för långt i sin cyniska populism och till skillnad från tidigare val är det nog så att det är deras väljare som i avgörande antal väljer sofflocket. Hoppas jag.
Fö håller jag med om att Henrik borde synas mer, han är ju familjens "looker". I internets ungdom i slutet av 1900-talet pratade han om att han skulle göra en hemsida som bara skulla handla om Level 42 och Paul Auster. Hemsidan skulle vara en motvikt till www.marcusboberg.nu, men det visade sig bara vara ytterligare en uppsnackad del av den sk IT-bubblan. När vi nu gått in i blogeran kanske han istället kunde blogga på det temat? Med bilder på Mark King, Paul Auster och Henrik (olika bilder, tror det kan var svårt att samla dem alla på en bild).
Med erfarenheter från begravningsbranchen och med ett dagsfärskt exempel (en änkling) vill jag säga detta: det tycks vara den könsstereotypa uppdelningen att kvinnan sköter de sociala kontakterna och mannen hänger på. Detta får trista konsekvenser för mannen på lång sikt. Ledsen om jag lägger sprängmatta på stämningen med detta inlägg, men HENRIK; KOM IGEN NU: DU ÄR JU FAMILY - VI VILL HÖRA MER FRÅN DIG.
Apropå Pyttans inlägg om Österrike så vill jag bara bekräfta att jag har ganska starka synpunkter om österrike och österrikare också för den delen, liksom om belgare och schweizare, men just för att jag är UD-anställd så undviker jag att lufta dem på internet. Fegt men nödvändigt.
En intressant konsekvens av dessa länders karakteristika är att de alla producerat extremt originella och roliga konstnärer. Om man går på en utställning och ser ett Jas-plan insmetat i hivsmittat snor, i cockpiten sitter svårt massakrerade barbiedockor, bredvid planet står skäggiga män i blodiga sjuksköterskeuniformer och planet är nedklottrat med slagord som "krig macht frei" och "militärische waltz-träume", då kan man vara ganska säker på att det är en österrikisk konstnär som ligger bakom.
Jag läste på om Bradley-effekten: "den är ett fenomen som innebär att en opinionsundersökning överrapporterar politiskt korrekta svar". Jag har en Bradley-effekt under diskbänken: trots att jag skriver så engagerat om konsumtionsmönster och miljöförstöring hitan och ditan så kan jag inte komma mig för att sortera min egna, jävla sopor bortsett från pappersinsamlingen. Det är förskräckligt. Jag måste skärpa mig. Kan vi tillsammans utarbeta en motsatt Effekt och ge den ett snyggt namn? Hjälp mig! hmhm....-effekten 2009!
Hoppas sofflockarna stannar där och Obama vinner.
Vad gäller Henrik så bad jag honom göra ett inlägg redan i Peking men det hans inte med. Nu har jag med er hjälp uppmanat honom att göra det igen och det kommer snart. Men med tanke på den höga kvaliten som krävs så vill han jobba att tag på det. Dessutom är han i Peking för tillfället. Men håll ut, snart kommer det.
