Jesus i Kina
Igår deltog jag i söndagsmässan i en av Pekings största protestantiska kyrkor. Jag hade själv tänkt på att jag ville söka upp en kyrka men när min storasyster gav mig i uppdrag att ta reda på mer om kristendomen i Kina var det bara att pinna iväg. När ens storasyster och i mitt fall dessutom en storasyster som är präst pekar med hela handen är det bara att göra som man blir tillsagd. Ungefär som när regeringen säger åt en kines hur han ska tänka. Man fogar sig. Skämt å sido var det intressant. Kyrkan låg mitt i ett hutongområde och var ca 100 år gammal. Det var en rund kyrka byggd i sten med plats för ungefär 600 personer. Jag kom precis när det skulle börja (eftersom min förvirrade taxichaufför körde fel flera gånger) och blev hänvisad till den internationella sektionen där man fick tolkning i hörlurar. Mässan var om en mässa hemma. Förbön, körsång, psalmer. Allt leddes av en sympatisk kvinnlig präst i 40-årsålder. När det blev dags för predikan klev dock en manlig präst i 60-årsålern upp i predikstolen. Han talade om jordbävningen i Sichuan och jämförde den med någon historia i bibeln. Var det Guds vilja? Nej det var det inte. Han gav sig också in i en fysisk-geologisk förklaring om varför jordbävningen ägt rum. Sen pratade han om detta på längden och tvären i en timme. Det var segt. Och dessutom med en halvkass simultanöversättning i lurarna. Men sedan tog den sympatiska prästen över igen och det blev trevligt. Vi nya besökare välkomnades och vi hälsade på varandra med "herrens frid" precis som hemma. Psalmerna sjöng kineserna på kinesiska och utlänningarna på engelska. På det hela taget var det fint. Kyrkan var proppfull. Över 600 personer och man kunde också följa mässan ute på gården via en storbildstv vilket många barnfamiljer gjorde.
Detta var en kyrka öppen för alla och som därmed också hålls koll på av staten. Men när jag tittade över listan över alla protestantiska kyrkor i Peking så var de allra flesta for "foreign passport holders only". Religion blev tillåtet igen i Kina under 1980-talet men religionsutövande är inget staten tycker direkt om. Alla typer av organiseringar som de inte styr över, och särskilt sådana som kan skapa lojaliteter åt annat håll än åt staten håller de koll på. Det finns också hemliga mässor där folk samlas i lägenheter och på andra ställen för att fira gudstjänst tillsammans. Där tycker de att de har mer frihet att utöva sig religion. Man ser rätt få kyrkor här i Peking och de jag sett är nästan alla katolska. I Shanghai såg jag fler och där verkar de också vara något mer religiösa än här. Det finns tydligen en trend här bland unga att bli kristna. Jag vet inte om det är av övertygelse eller om det är att de lockas av västvärlden generellt. Vissa menar att kineserna behöver något att tro på när inte de kommunistiska värderingarna längre är vägledande utan det bara är mammon som gäller även här. Min kinesiska lärare har ibland ett kors runt halsen och när jag frågade om hon var kristen sa hon nej absolut inte, jag gillar bara halsbandet.
Jag håller på att läsa boken Hertig Larsson av Axel Odelberg. En bok om en svensk missionär som levde i Kina men främst Mongoliet under första halvan av 1900-talet och blev en uppskattad person där. Dock inte så mycket för sitt missionerande som verkar ha gått sådär men för att han var en trevlig typ. Jag tycker generellt inte missionerande är någon bra verksamhet. Men det är klart, är man övertygad om något vill man naturligtvis att även andra ska få ta del av det. Men det har varit rätt tufft att vara kristen här i Kina. Boxerupproret under slutet av 1800-talet hade nationalisterna ihjäl så många utläningar, kristna och missionärer de hann med.
Tack för din rapport! Vad intressant! Var det "torrmässa" eller fick man nattvard? Hur går det med Svenska kyrkans representation i Peking? Jag har hört något om en OS-präst... Är det fortfarande förbjudet att vara Falun Gong - utövare? Var den kvinnliga prästen kines eller västerlänning? Finns det några teologiska utbildningar i Kina? Vad tror du det är i kristendomen som attraherar kinesiska ungdomar? Är det den kristna nådes-tanken? Eller är det helt enkelt att man ser kristendomen som en västerländsk och därmed eftertraktansvärd företeelse?
Torrmässa. Men den höll ändå på 2,5 timmar! Prästerna liksom de flesta besökarna var kineser. Jag tror inte det går så bra med svenska kyrka. Alla kyrkor måste vara registrrerade och godkända av staten och jag tror inte utländska samfundfår etablera sig här. Så SKUT finns bara i Hongkong. Jag tror det finnas teologiska utbildningar. I någon artikel jag läste stod det att prästrna i de öppna kyrkorna var statsutbildade. Men det vet jag inte. Jag tror det både kan vara på modet att bli kristen, att man söker någon tro efter år av att inte få utöva religion och då tycker kristendom och det västerländska är spännande. Jag vet inte heller om det är mer protestantiska kyrkan eller om katolicismen också ökar här. Men jag tror också att först stenhård kommunism och nu stenhård kapitalism gör att människor söker något annat. Men jag ska gräva vidare i detta när jag kommer till Shanghai. Nu är det bara en vecka kvar och jag ska åka till Shanghai ensam i två dagar och försöka fixa dagis till herr Nilsson, förutom att packa och säga hej då oc allt vad det är.
