Prövningar för en mamma
Dag två på dagis var liksom dag ett, både bra och dålig (som Mymlan brukar säga). Det gick lite lättare på förmiddagen med samlingen där de sjöng gamla favoriter som Blinka lilla stjärna, Imse vimse spindel och Hjulen på bussen - fast på engelska. Det gick ok att äta mellanmnål och att leka i stora lekplatsen gillar han. Men när det kom till vilan blev allt fel. Herr Nilsson ville inte sova. Det var delvis mitt fel eftersom vi försov oss imorse så han hade sovit för mycket. Men sedan var det precis som i boken God natt Alfons Åberg för dem som läst den. Jag vill inte vila. Jag vill inte ha det täcket. Du måste sitta HÄR mamma. Jag är hungrig. Var är pappa? Jag vill ha vatten. Nej, inte från flaskan jag vill ha en mugg! Jag vill gå hem. Jag tycker inte om det här dagiset. Vad är det som hänger där i taket där? Etc. Etc. Och sedan klev han upp och skulle gå iväg och leka. Allt medan det ligger åtta andra barn på madrasser som försöker sova. Och Elsa sitter i min famnen och jollrar alldeles för högt och vill slå med en skallra. Jag var verkligen gråtfärdig och redo att - ta min Mats ur skolan - och ge vika och gå därifrån! Men hade vi gått i det läget hade han aldrig sovit där igen. Han är alldeles för smart för att gå med på att sova där igen om han vet att det finns en flyktväg. Så jag härdade ut och efter en halv timme somnade han och sov gott en timme. Vem hade trott att min jobbiga envishet faktiskt skulle bli användbar någongång. Men det var verkligen inte kul och i sådana lägen undrar man vad man håller på med. Varför har vi tagit honom ifrån hans trygga värld till ett ställe där precis allt är nytt och konstigt och han begriper inte vad någon säger? Men en dag i taget. Tids nog blir det nog bra för honom här också.
Eftersom det inte går att städa denna lägenhet hur mycket som helst och det ännu inte är läge för Tian att vara barnvakt så frågade jag om hon ville laga mat. Hon hade erbjudit sig att göra det. Så när vi kom på kvällen stod fem rätter här färdiglagade. Spenat med vitlök, kyckling med cashewnötter, bönor med vitlök, tomat med ägg och svampar i någon söt sojasås. Det var de ingredienser jag kunde utröna. Men när jag tittade på kryddorna som blev kvar förstår jag att de innehöll mycket annat också. Det smakade fantastiskt! Vilken lyx! När jag bli lite mer varm i kläderna här ska jag fråga om hon kan lära mig laga kinesisk mat. Då blir det andra bullar eller risrätter när ni kommer på middagar i framtiden.
Fantastiskt ambitös och vacker blogg. Som Löfbergs lila fastän från Peking i stället för Karlstad. Våra minnen från kafferosteri är dock inte så positiva; aldrig har jag tyckt så synd om Gunnel som när vi bodde granne med kafferosteriet och hon spydde hela tiden. Här i Solna är det soligt, men med en snål, kall vind. Gunnels tillställning börjar om en timme. Allt verkar vara under kontroll och Gunnel har bett mig köpa 15 liter (!) vin idag; hon vill verkligen vara på den säkra sidan.
Jag förstår att det inte är så lätt med två små barn i främmande miljö, men kom ihåg att vi hade 3 i Zambia och bodde mycket sämre och hade det allmänt svårare än vad ni har det. Första månaden i Zambia var nog pest, tänk att vi stod ut! Kramar till alla!
