Den som lever får te

I söndags var det mors dag. Jag känner många mammor. Både nyblivna sådana och de som varit mammor länge. Men det finns en mamma som jag är särskilt imponerad av. Hennes idiot till sambo träffade en annan när hon väntade deras andra barn och lämnade henne i princip i nionde månaden. Ingen rakryggad sorti utan månader av lögner, dubbelspel, skuldbeläggande och fullkomlig egoism. Min kompis som naturligtvis har varit alldeles förkrossad över detta har dock ställt sig upp rak i i ryggen och fixat allt - mäklare, jurister, bodelning och allt som tänkas kan FÖRRUTOM att varje dag ta hand om sitt nyfödda barn och sin tvååring alldeles ensam. Jag tycker det är jobbigt när Henrik är borta några dagar och jag har dessutom Tien! Min kompis har både fina föräldrar och fina kompisar som ställt upp, men ändå. Sist och slutligen är man ensam där klockan tre på natten och något av barnen vaknar för tredje gången. Och alla som haft en nyfödd bebis vet hur bräcklig den där första tiden är. Hon är verkligen helt otrolig. Jag är så imponerad av henne. Varje dag tar hon hand om sina barn med sån stor kärlek och omtanke. När man frågor hur han klarar av det säger hon som de flesta människor gör i svåra situationer - Jag klarar av det för att jag måste klara av det. Det finns inga alternativ. Men det gör det inte mindre imponerande. Hon är värd dagens ros och körsbärsblomma och årets mamma och allt vad man kan tänka sig. Hennes barn är för små för att veta vad mors dag är men när de blir stora nog att förstå vilken enastående och fantastisk mamma de har är jag säker på att de kommer de att ge blommor och presenter i överflöd åt henne.