Den som lever får te

Ett av de bästa ställena att uppleva Peking på är parkerna. Det finns några verkligt fina parker. Vi har varit i parken vid Himmelens tempel och Bei Haiparken flera gånger och de är fantastiska. Men bäst är Ritanparken. Den ligger ganska nära oss och är lite mindre och mer överblickbar än de andra, dem har en lekplats som är toppen och det känns verkligen som en vardagspark ditt folk i omnejden går på morgonen för att göra chi gong eller på kvällen för att spela mahjong. Oavsett om man är i parken på morgonen eller kvällen så sjuder den av liv. Folk dansar, sjunger, gör chi gong, gör vattenkalligrafi på marken, tränar, spelar mahjong och snickisnackar. Jag tror det både bero på att de är sociala och tycker om att umgås ute men också att folk bor rätt trångt och det är skönt med lite svängrum. Journalisten Ola Wong skriver i sin bok No, I´am from Borås om sin kinesiska farfars liv. Han har verkligen ett tufft liv först som soldat i olika arméer och sedan i arbetsläger i 20 år. När han kommer ut därifrån åker han till sin sons familj utanför Borås men konstaterar ganska snart att han visserligen har lidit och svultit i princip hela sitt liv men han har aldrig haft tråkigt. Det hade han i Sverige. Inte en nykter pensionär sitter på torget och snackar (särskilt inte kinesiska). Så trots att han har sina barnbarn i Sverige och dessutom var någon månad ifrån att beviljas pension i Sverige så står han inte ut utan drar han hem till Shanghai för att kunna sitta i parkerna på dagarna och umgås och spela mahjong. När jag blir pensis ska jag tvinga ut mina kompisar i parken och dansa med mig. Håll i er nu tjejer för nu ska vi dansa till Britney så lårbenshalsarna går itu och löständerna flyger ut!