Peking i mitt hjärta
Låt oss besjunga det nu.... Eller hur är det Allsångslåten går? Jag är i en förälskelse- och separationsfas över Peking. Jag börjar känna mig hemma. Jag hälsar på vakterna och tjejen i blomaffären och killen på pizzerian och jag vet var man handlar bröd och var de har rätt sorts blöjor. Jag ser framemot att åka hem och träffa alla och sommar hemma är underbart. Men höstens Shanghaiprojekt känns ... lite läskigt. Kastas ut i det okända ännu en gång. Och ännu mer okänt än Peking. Här hade vi dagis, boende, Henriks kollegor, mina kollegor på plats. I Shanghai har vi inget. Vi tror att vi vill bo inne i stan men det har verkligen både för- och nackdelar. Men ett hus i förorten, ja det är samma sak där, både för- och nackdelar. Jag tror att det kommer at bli toppen även där. Shanghai verkar jättehäftigt. Men just nu är det lite uppförsbacke innan vi är där. Så nu är jag en Pekingkramare och tycker allt är fantastiskt här. Jag kan till och med för en stund tänka bort att det finns en regering här som fängslar journalister och utfärdar flest dödsstraff i världen och skickar vapen till Mugabe och att Mao hänger på ett jätteporträtt på Himmelska Fridenstorg. Just nu är Peking bara i ett rosa skimmer för mig.
Igår kom sista besöksgänget hit. Och det med besked. Två vuxna, Anna och Anna med varsin son, Bill och Casper 5 månader respektive 1,5 år. Jajamensan. Så nu är vi fyra vuxna och fyra barn här. Det är en del blöjbyten och barnmatsvärmning kan jag lova. Och dessutom en värmebölja. Igår klockan elva på kvällen var det 28 grader ute och minst lika varmt inne! Då kom ett riktigt läskigt blixtoväder. En sån där urladdning efter en dag med tryckande värme bara sprakar det av blixtrar på himmelen och det känns alldeles elektriskt och sen öppnar sig himmelen och det kommer ett störtregn! Det kändes tropiskt. Idag har vi tack och lov fått igång vår aircondition så i natt sover vi förhoppningsvis lite bättre. Desstom är det inte lika varmt idag.
Jag säger bara: Parkteatern, Street, jordgubbar, Bondens butiks lunch, Etno frukt och grönt på Nytorgsgatan, Signes kramar och teckningar, vår uteplats i juni, baren längst upp i Skrapan,ljuset på försommarkvällen, koltrastarna, Marimekkobutiken, fiske-utrustningsbutiken på St Paulsgatan, marinerad rostbiff och lakristpuck. Kom hem. Kom hem. Kom hem, för bövelen.
Hallå käraste fru!
Förstår att du måste ha fullt upp med allt i ditt liv, med gäster å alla tankar som surrar i ditt söta lilla huvud! Då kommer jag här å åxå vill ha din uppmärksamhet! Jag ville bara veta om du har fått mina mejl? Eller kommer du inte ut på din mejl? Kan du inte bara kommentera det på nåt sätt så man vet? Igår var jag med i bungycomedyfinalen och jag vann inte... men Elina min kompis vann så jag är glad för hennes skull men lite bitter att jag inte gjorde det... Men jag är ju ändå husägarinna nu å snart filmstjärna igen! Kramar i massor å jag lääängtar sååå myyyycket efter dig!
Kram, Glorkan ( Jag å mymmel ska hänga på fredag, snacka gamla minnen...)
Elina var säkert grym men jag (och mina läsare) vet vem som är HumorDrottningen!
Och nu längtar jag hem ännu mer. Jag vill sitta på altanen och rita med Sorken och dricka kaffe och jag vill grilla med Cubas-Tapia och massa annat. Peking är ju en rätt svettig och disig stad utan vatten och framförallt utan family och homies.
