Den som lever får te

Pågår det uppror i Lh@sa? Det känner vi inte till något om. Möjligen lite oroligheter orsakade av några upprorsmakare. Det är allt vi vet. Skämt å sido så har jag under denna första vecka i Kina inte hunnit ta reda på så mycket om detta och jag har inte vågat söka så mycket information heller. Jag vet inte riktigt var jag ska börja eller vilka de viktigaste nyhetskanalerna här är förutom BBC och de andra vanliga. Vem vet, om man söker för mycket information om detta nu så kanske en arg kinesisk statstjänsteman knackar på dörren då och anklagar mig för fientlig verksamhet. Och jag som måste skola in herr Nilsson på dagis, jag har inte tid att sitta i fängelse (jag inte åka flängelse - som en östeuropeisk bordellmamma bedjande sa till min svåger när han jobbade som plit på Kronobergshäktet). Och lilla Elsefjun måste ju ammas. Och Tien måste ju få sina dagliga uppgifter. Nej det går inte.

Huvudrubriken i den engelskspråkiga regeringsbundna tidningen China Daily igår var dock Riot reports show media bias in West och menade att många kineser världen över hade upprörts över hur vinklad CNN och andra var i sin rapportering (till skillnad från dem då får man anta). En annan stor nyhet var att en tysk tv-kanal hade visat en bild från Nepal och hävdat att det var från Lh@sa och att de sedan blivit tvungna att ta tillbaka detta och erkänna att de gjort fel. Det gavs som ett exempel på alla felaktigheter som sprids i väst. Det lilla jag har förstått om detta är dock att det finns ett enormt stöd hos gemene kines för att T1bet är och bör förbli en del av Kina. Men inte ens den glada orangea farbrorn som heter som ett långhalsat sydamerikanskt djur tycker ju att T1bet ska bli självständigt. Men lite mer religionsfrihet och skydd av de mänskliga rättigheterna i regionen vore väl inte så dumt!   

Dag två på dagis var liksom dag ett, både bra och dålig (som Mymlan brukar säga). Det gick lite lättare på förmiddagen med samlingen där de sjöng gamla favoriter som Blinka lilla stjärna, Imse vimse spindel och Hjulen på bussen - fast på engelska. Det gick ok att äta mellanmnål och att leka i stora lekplatsen gillar han. Men när det kom till vilan blev allt fel. Herr Nilsson ville inte sova. Det var delvis mitt fel eftersom vi försov oss imorse så han hade sovit för mycket. Men sedan var det precis som i boken God natt Alfons Åberg för dem som läst den. Jag vill inte vila. Jag vill inte ha det täcket. Du måste sitta HÄR mamma. Jag är hungrig. Var är pappa? Jag vill ha vatten. Nej, inte från flaskan jag vill ha en mugg! Jag vill gå hem. Jag tycker inte om det här dagiset. Vad är det som hänger där i taket där?  Etc. Etc. Och sedan klev han upp och skulle gå iväg och leka. Allt medan det ligger åtta andra barn på madrasser som försöker sova. Och Elsa sitter i min famnen och jollrar alldeles för högt och vill slå med en skallra. Jag var verkligen gråtfärdig och redo att - ta min Mats ur skolan - och ge vika och gå därifrån! Men hade vi gått i det läget hade han aldrig sovit där igen. Han är alldeles för smart för att gå med på att sova där igen om han vet att det finns en flyktväg. Så jag härdade ut och efter en halv timme somnade han och sov gott en timme. Vem hade trott att min jobbiga envishet faktiskt skulle bli användbar någongång. Men det var verkligen inte kul och i sådana lägen undrar man vad man håller på med. Varför har vi tagit honom ifrån hans trygga värld till ett ställe där precis allt är nytt och konstigt och han begriper inte vad någon säger? Men en dag i taget. Tids nog blir det nog bra för honom här också.

Eftersom det inte går att städa denna lägenhet hur mycket som helst och det ännu inte är läge för Tian att vara barnvakt så frågade jag om hon ville laga mat. Hon hade erbjudit sig att göra det. Så när vi kom på kvällen stod fem rätter här färdiglagade. Spenat med vitlök, kyckling med cashewnötter, bönor med vitlök, tomat med ägg och svampar i någon söt sojasås. Det var de ingredienser jag kunde utröna. Men när jag tittade på kryddorna som blev kvar förstår jag att de innehöll mycket annat också. Det smakade fantastiskt! Vilken lyx! När jag bli lite mer varm i kläderna här ska jag fråga om hon kan lära mig laga kinesisk mat. Då blir det andra bullar eller risrätter när ni kommer på middagar i framtiden.  

Idag fyller Elsefjun ett halvår. Tänk vad tiden går fort, och långsamt. Det har hänt så mycket sedan hon kom och det känns så självklart att hon är med i gänget. Men samtidigt har hon ju liksom smugit sig in i vår familj. Ja inte själva förlossningen då där hon sannerligen inte smög utan tvingade sig ut på en timme och minsann inte hade tid att vänta på någon smärtlindring för mamma. Men sedan dess har hon varit så kolugn och glad. Ungeför som tjuren Ferdinand. Var vi än drar med henne så är hon nöjd bara hon får lite mat och en ren blöja nu och då. Och hon har alltid ett stort soligt leenden att bjuda på. Och det är tur att hon är så glad och tålmodig för kinesiskorna är inte direkt blyga när de kommer till bebisar. De ska gulla och prata och lyfta upp henne ur vagnen och bära iväg med henne. Ett par gånger om dagen blir hon iväg buren av någon glad kinesiska. Vi får se när hennes revolt kommer.

Idag började herr Nilsson på dagis. Det gick både bra och dåligt. Han sprang in glad i hågen och kastade sig över sågen och annat kul han såg där. Så jag gick till hans skåp för att lägga in lite grejer och då trodde han att jag hade gått och blev alldeles förtvivlad. Efter det fick jag inte vara mer än en meter ifrån honom resten av tiden. Han tyckte också det var lite konstigt att de pratade engelska och kinesiska. Leka i stora lekställningen gick jättebra men samlingarna och matstunderna var han mer skeptisk. Jag hoppas det går bättre imorgon men han har redan nu deklarerat att jag inte får gå därifrån. Dagis är roligt mamma, men bara om du är där och leker med mig!

Ayin dök upp imorse också. Hon heter Tien och är 48 år och har en son som är 22 år. Så mycket har jag förstått. Det var lite mer avslappnat när hon kom nu än när hon var här på en "intervju" för några dagar sedan klockan 8 på morgonen. Vi hade knappt sovit en blund och hade ingen aning om vad vi skulle fråga henne, dessutom kunde vi inte prata med henne eftersom hon kan lika många ord på engelska som vi kan på kinesiska, typ fyra var. Det går jättefort när man har sagt sina fyra ord var. Men vi slog lite tafatt i ordböcker och gjorde någon typ av förhandling och idag började hon. Hon promenerade med oss till dagis och vi slog lite i ordböckerna för att kommunicera, så lite kinesiska övning är det. Sedan gick hon och handlade och när vi kom tillbaka från dagis var lägenheten skinande ren, all tvätt tvättad, hon hade handlat och alla våra kläder låg i i fina högar i garderoben. Till och med strumporna var ordnade. My god! Lever folk så här. Det känns onekligen ovant att ha någon som jobbar så här hemma men det är comme il faut här. Och jag hoppas barnen vänjer sig vid henne så vi kan få lite barnvakteri någongång nu och då.

Det är påsk. Men det märks inte av här direkt. I helgen har vi dock varit på påskpyssel och äggjakt på herr Nilssons nya dagis och idag var vi på världens, och då menar jag verkligen en av världens eller kanske Asiens eller åtminstone Pekings, lyxigaste brunch. Och på dessa ställen har folk, servitriser och barn gått runt i kaninöron. Rena playboy mansion-stämningen, men ändå inte. Vad är grejen med kaninöron. Äggen kan jag förstå att man efter fastan ska festa till det lite med ägg, men påskharen var kommer det ifrån? Och sedan att hoppa över allt annat och bara fokusera på kaninöronen känns lite bisarrt. Men så är ju inte kristendomen dominerande här.

Brunchen som vi var på med två andra svenska par med barn hette Bubbly Bruch och var fantastisk. Det var på ett lyxigt hotel som heter Westin och det var säkert 150 personer där, och lika många barn. Och det fanns oändligt många matstationer: havskräftor och pilgrimsmusslor, sashimi, italienska delikatesser, fisk av olika slag, kött i alla former, nuddelbar, bröd av alla dess slag, oster, frukter, juicer och så vidare. Och champange förstås (och vin, men vem vill ha det!). För att inte tala om efterrättsbuffen och glassbaren och alla ljuvliga små bakverk. Och allt var så där litet och lyxigt och bakom varje station stod en kock och assisterade. Oh my god! Jag skulle kunna hålla på i evighet. Det var helt enkelt fantastiskt. Vi var där i 4 timmar. Och herr Nilsson åt så mycket socker som han aldrig gjort i hela sitt liv. Sockervaddsstationen var precis bredvid vårt bord så ni kan ju gissa. När vi gick därifrån med varsinn sockervaddskladdig unge under armen och mötte ett gäng högljudda amerikaner som hade spenderat den mesta tiden av sin brunch vid cocktailbaren kändes det som att det var ett bra tillfälle att gå. Jag lärde mig också att kombinationen vit skjorta/två och ett halvt-åring/chokladfontän är dålig. Jättedålig. Jag hoppas fläckarna går bort från min skjorta, från herr Nilssons kläder, från stolen och duken och allt och alla andra som kan ha kommit i hans väg.

Idag var den vackraste dagen sedan vi kom idag. Himmelen var blå, solen sken och det var 15 grader varmt. Underbart! Inget av det snöslask vi läst om hemma. Och dessutom har jag upptäckt att detta måste vara en av de magnoliatätaste städerna i världen. Gata upp och gata ned står det magnoliaträd med vita och rosa knoppar som precis ska eller just har slagit ut i blom. Det är fantstiskt. På eftermiddagen gick vi till vår närmaste stora park, Ri Tan park. Där fanns massor av magnolior. Dessutom fanns det en lekpark med ett litet nöjesfält. Tänk er ett nyckelpigetåg fast med bilar och i varje bil finns två fastsatta vattenpistoler och så åker man runt ett litet berg och skjuter på dinosaurier. Bil/vattenpistol/dinosaurier - allt i ett! Rena himmelriket för en liten en. De radiostyrda bilarna var lite för stora för herr Nilsson men det var intressant att den mest populära bland de kinesiska barnen var pansarvagnen. Militärromantiken är starkt rotad. Och de var för små för att tänka på den klassiska bilden från Himmelska Fridens Torg som ligger bara några kilometer därifrån.

Imorgon blir en spännande och lite läskig dag. Henrik ska till Shangahi i två dagar på tjänsteresa så jag blir ensam med barnen. Sedan är det första dagen för Herr Nilsson på sitt nya dagis. Vi ska börja skola in lite imorgon så jag och Elsefjun ska hänga med lite i bakgrunden. Dessutom börjar vår ayi. Det är hemhjälpen som alla verkar ha här. Så vi tänkte att det måste väl vi också ha. Men jag vet inte hur vi ska kommunicera med varandra eller vad hon ska göra här sju timmar om dagen. Hmm. Mycket på en gång.

Imorgon är det dags. Då far vi. Klockan 18 går planet. Jag har fått lite lagom resfeber och magonda. Herr Nilsson känner av att något är pågång. Idag frågade han på t-banan - Ska vi åka hem till huset nu eller åker vi till Kina nu? Vi försöker berätta för honom att vi ska flyga långt och att de talar enelska på dagis och att vi ska bo på ett annat ställe men det är inte lätt att förstå. På honom låter det som om vi ska till Vällingby Centrum imorgon. He is up for a wake up! Coola Elsefjun tar som vanligt allt med ro. Hon hojtar till när hon är hungrig och sitter annars mest och studerar oss på sitt vanligt lugna sätt och verkar tänka  - värst vad de yrar runt här, jag tuggar vidare på min strumpa!

Denna sista vecka har präglats av nedpackning av hemmet och farväl. Det är inget roligt att lämna alla som jag tycker så mycket om. Fy sjutton! Jag är ett flockdjur som behöver min flock. Men nu har vi bestämt oss för att dra så nu är det bara att kliva ut på trampolinen och hoppa. Min syster M sa idag att - jamen åk någonång då så man kan börja sakna er! Så nu ska jag inte sitta här och skriva utan packa bilbarnstolar, blöjor, kläder, böcker, leksaker, hostmediciner, nappar, välling och alla andra tusen saker man kanske kan behöva. Sedan ska storstädningen sätta igång för imorgon kl 14 kommer hyresgästerna. Nästa inlägg blir från Peking