Den som lever får te

Nu är de äntligen här! Farmor och farfar har landat! På riktigt! Herr Nilsson är överlycklig. Farmor berättar så bra sagor hela tiden. Och med farfar kan man köra bilar och dessutom kan man leka att man är farfar om man tar hans glasögon, hans mobiltelefon (som är en sån där supercool öppningstelefon!) och dessutom låna hans rapapparat. Ja, RAPapparat. En sån man har när man behöver rapa och dessutom kan man ta bort skägget med den men det är mer en sekundär funktion. Dessutom har vi fått sådana livsförnödenheter som blöjor, senaste Elle, wettextrasor, kaffe och lite annat smått och gott. Det är roligt att visa någon hemifrån hur vi har det här. Och eftersom vi inte vill att de skasova bort tiden här så var herr Nilsson inne och väckte dem redan vid kvart över sex imorse. Och då hade han redan frågat mig tre gånger om han inte fick gå in och väcka farmor och farfar snart. 

Jag har träffat lite mamma- och pappalediga svenskar och deras bebisar här den senaste veckan. Det är ett lätt sätt att lära känna människor på. Man får hänga med i föräldragrupper (även om jag inte gjort det ännu utan bara träffat folk med bebisar). Jag som aldrig haft något stort Kinaintresse tidigare tycker det är kul att träffa så många människor som är och har varit Kinaälskare länge. Många pluggade kinesiska på gymnasiet, åkte hit för att läsa en termin och har blivit kvar i 10 år. Särskit när man får barn är det många som uppskattar livet här. Och dessa underbara ayis som alla har underlättar livet för många. Apropå ayis kan jag inte låta bli att skriva den underbaraste, eller mest bisarra, ayikommentarern jag hört (hittills). När en tjej köpte en kashmirtröja här sa kvinnan i affären, be din ayi ringa mig så kan jag berätta för henne hur tröjan ska tvättas!  

Några tjejer som slagit sig ned i Kina är tjejerna bakom Chang och Bijörk (http://www.changbiorck.com/). Det är en dansk och en svensk tjej som startat ett designföretag här och som säljer tyger, kuddar, saker och massa annat till butiker över hela Europa. Fantastiska saker! Jag och A, en ny bekantskap här, var på deras show room idag och fick kolla på deras underbara saker och träffa dem. Jag köpte ett par randiga tofflor och en fantastisk tekanna. 

Jag och A gick sedan vidare till ett jättehäftigt hutongområde med massa coola affärer och kafeer som låg blandat med vanliga hutongbostadshus och vanligt folkliv. Det var ett spännande ställe. Efter både Chang och Bijörkbesöket och raskt promenerande med vagnar var vi hungriga och hade siktet inställt på en takterass på en hutong. Det var en smal, brant trätrappa upp. Med varsin barnvagn med varsitt sovande barn i kändes det lite vanskligt, men terassen såg så lockande ut. Så med hjälp av lite handlingskraftiga kineser fick vi upp barnvagnar, väskor, sovande barn och allt annat man släppar på upp på takterassen. Skönt! Vi lutade oss tillbaka i fåtöljerna, äntligen lunch! - Vad har ni att äta? Vi har inget att äta! Vi säljer bara smörgåsar men de är slut. Ursäkta, ingen mat. Som i ingen mat alls? Typ noll mat. Just det, noll mat. Madre mia! Men vi var ju inte på Stureplan utan i Peking så då säger servitrisen glatt - Men det finns en taiwanesisk restaurang några hus ned, jag kan gå och köpa mat till er där och ta hit det till er om ni vill? - Det ville vi gärna. Vilken räddare i nöden. Så vi fick sitta på takterassen och äta lunch. Sedan gick vi runt en sväng till och hann nästan precis fram till bilen innan det kom en störtskur. Men det var inte så farligt att bli lite blöt efter en sådan trevlig dag.