Hår
Idag slapp herr Nilsson gå till dagis och vi var istället tillsammans med farmor och farfar hela dagen. Nu när de är här har jag åkt rakt ned på tredje, eller till och med fjärde plats efter Elsefjun. Och imorgon när Henrik kommer tillbaka lär det ju bli ännu ett pinhål ned på popularitetsstegen för en tjatig morsa. Som mamma är man som en tapet, man är en stabil bakgrund men inte det roliga framför, som min syster brukar säga. Idag sa herr Nilsson - Mamma du kanske inte behöver följa med på utflykten idag. - Nähä, varför inte det då. - Du måste ju ta hand om Elsie. - Ja men hon kan väl också följa med. - Ja, hhmmm...., men mamma du måste ju.... LAGA MAT! När han insåg att jag nog tänkte följa på utflykten iallafall svängde han snabbt som en vessla och gjorde det till sin förtjänst. - Mamma du får följa med på utflykten, kul va! Han kommer gå långt den där smarta lilla spjuvern. Så vi spenderade förmiddagen i Ritanparken. Det ställe där magnolian blommade så fint förra gången vi var där hade nu förändrats helt och istället blivit ett pionparadis. Helt otroligt. Massor av pioner i alla möjliga färger stora som fotbollar, nästan iallfall.
På eftermiddagen gick jag och svärfar och klippte oss. Det händer jättesällan hemma faktiskt att jag och svärfar går och klipper oss tillsammans, men i Peking kan vad som helst hända. Som vanligt kastar sig en flock kinesiskor över Elsefjun och ska bära runt på henne. Vi satt i stolarna bredvid varandra och fick håret tvättat och klippt, som en tjejgrej, fast med svärfar. När man är gravid och ammar så tappar man inget hår utan kroppen är inställd på något sorts bäst-att-behålla-alla-extra-resurser-i-kroppen-nu-när-det-händer-konstiga-grejer-i-den-här-kroppen-läge. Så jag har haft tjockt fint hår i ett år nu. Men det är över nu. När man trappar ned på amningen så börjar kroppen fatta att man ska återgå till normalläge igen och då släpper den taget om allt extra hår. Jag har borstat stora tovor ur håret rätt länge men dagens tvättning, balsamering, borstning och klippning var den definitiva spiken i kistan. Frisörskan bara drog och drog och håret bara ramlade av. Så bilden ovan är FÖRE dagens massaker. Nu är jag tillbaka till en sån där töntig liten hårsvans igen som man måste dra en gummisnodd typ fyra varv för att sitta kvar (tjejer fattar vad jag menar!). Imorgon kommer Henrik tillbaka. Det ska bli kul!
Kommentarer
Trackback
