Den som lever får te

Idag har jag varit på manikyr och pedikyr samtidigt. Det är konstigt hur djupt rotad den svenska janten är. Det kändes liksom förbjudet att sitta i en fåtölj med en tjej som fixar mina naglar, en annan som fixar med mina fötter och en tredje som bär runt på Elsefjun. Jag vill liksom ursäkta mig. Men det tänker jag inte göra. Jag betalade för mig och de gjorde sitt jobb bra. Det är ju så tjänstesektorn funkar, någon erbjuder sin tjänst och jag köper den om jag vill ha den och tycker det är värt priset. När jag tänker efter så jobbar nästan alla människor jag känner i tjänstesektorn. Jag tycker debatten om hushållsnära tjänster är så konstig i Sverige. Det finns en jantedimma över debatten om vilka tjänster som är ok att sälja och inte. Jag tror att det bara leder till en stor svartmarknad där människor arbetar utan några rättsliga skydd, sociala förmåner och möjlighet att organisera sig. Massor med människor jag känner har svart städhjälp hemma men nu efter skattelättnaden är det många som gått över till att anställa vit städhjälp via företag, det är jättebra. Men nog om det. Naglarna på sötnosarna här ovanför sköter jag, alldeles gratis. Men så får de heller inte händerna insmorda i oljor, nedpetade nagelband eller nagellack, bara avklippta naglar. Ska de ha extra-treatment för de gå till proffs när de är gamla nog att komma upp i fåtöljen på Frost nails.