Den som lever får te

Igår ägnade jag dagen åt olika "kulturella" aktiviteter. Jag startade upp dagen på Silk market! Ahh, underbart! Ett varuhus nästan lika stort som Åhlens på Klarabergsgatan i Stockholm med små bås/affärer med grejer - en blandning av sportkläder, herrockar, gympaskor, Mulburryväskor, Maos lilla röda, teer, sidentavlor, D&G jeans, tekannor, kashmirtröjor och framförallt tusentals ettriga försäljare. De måste ju tjäna på att vara så jobbiga annars skulle de väl inte göra det men jesus vad påfrestande det är. Jag är ändå van. Jag tar några djupa andetag. Jag vet vad jag ska ha. Jag vet ungefär vad det ska kosta. Jag är tjatig och tålmodig men ändå blir jag helt färdig, och arg, och känner mig lurad. Det är svårt att veta vad allt ska kosta men man får bara gå på vad man själv tycker något är värt. När de ger mig priset 300 kronor för ett par skor skriver jag 30 på deras miniräknare. - You are joking. Får jag altid till svar. Då säger jag - No you are joking. I live here. Give me a good price. Och efter lite - No you are joking framochtillbaka i 5 minuter får jag det för 60-70. Ibland mer, ibland mindre. Men att gå därifrån när man verkligen nått sin egen maxgräns brukar funka. Mitt bästa kap igår var inte till mig utan till en kompis till Henriks bror Johan. Hon behövde sidentyg till sin brudkläning och hade skickat ett tygprov. Tyget kostade 700 kronor metern hemma och här dealade jag mig till 120 kronor metern - 700 kronor för hela klänningen istället för 4000 kronor. Hoppas hon blir fin!

Min andra lektion i kinesisk kultur var matlagning med Tien. Vi lagade sju rätter. Den klassiska och åh så goda Gongbaikycklingen, bönor, svamp, ägg i tomat, chili- och gurksallad och biff med ärtor. Ljuvligt gott som vanligt! Att gå en matlagningskurs här i Kina var en av tankarna jag hade att jag skulle göra innan jag kom hit. Men på detta sätt får jag en helt egen kurs, dessutom utan extra kostnad. Vi brukar titta på bilderna i kokböcker tillsammans oh jag brukar leta saker jag har ätit på restaurang. Sen går vi och handlar tillsammans. Sen lagar vi ihop och jag skriver och hon visar hur man ska göra. En kurs hemma som ingår i priset av hennes lön. Och vi har väldigt roligt också. Jag gillar Tien, hon är toppen. Och dessutom får vi äta upp den goda maten till middag.  

Den sista kulturupplevelsen igår var potentiellt den bästa men visade sig vara om inte vara i klass med tjatiga försäljare på Silk market så iallafall bra nära. Svärmor och jag gick på Pekingopera. Ett käntställe, bra platser - men nej. Det var värdo. Först kommer en kvinna in med den sedvanliga crazysminkning och tokkläderna. Hon dansade runt lite och sjöng så där ljust. De hade textat på engelska och det handlade om Åh, dessa dimhöjda berg. Fienden kommer att komma och min hemby, ack, den står i fara.Endast jag kan rädda den. Åhh, kära nån. Fast på engelska blev det lite Th enimis bloood will comme och så. Nästa del var en annan färgglad kvinna som sjöng ännu ljusare och än mer påfrestande om - ja inte vet jag, men det var säkert något jättegripande Sista delen är den som är mest populär. En clownliknande typ ska slåss mot ett gäng apor eller vad det nu var. Då blev det rena buskisföreställningen. Här kommer tokiga jag och är så full så jag - hoppsan - snubblar! Och jag då, jag är så gammal så jag ser inte krokbenet och - nämen tjosanhoppsan - jag ramlade på mage! Tokiga jag! Jag försökte verkligen gilla det men nej, det gick inte. Det var påfrestande och dåligt. Det kanske finns bra Pekingopera men detta var inte en av dem. Vi får se om jag ger det en andra chans. Just nu är jag bara glad att det är över.