Den som lever får te

Det måste ha varit några tuffa dagar för dig kära läsare eftersom det inte har kommit några nya inlägg på bloggen. Jag är ledsen för detta, blogg.se har uppdaterat sin databas så det har inte gått att lägga in några nya spaningar. Men nu är jag tillbaka på banan.

Igår landade OS-elden med ett specialchartrat Air Chinaplan i Peking. Presidenten Hu Jintao tände en lykta med elden på Himmelska Fridens torg och det är 130 dagar kvar tills OS börjar den 8/8 2008 kl. 8.08. Nu glömmer ni aldrig det! http://en.beijing2008.cn/ Jag vet inte vad jag tycker om diskussionerna av att bojkotta OS-invigningen som Prins Charles, Thomas Bodström, Nicolas Sarkozy och andra medelålders grabbar har hotat med/argumenterat för.  Det finns verkligen all anledning att ta tillfället och markera för Kina att vi inte tycker om deras agerande vad gäller mänskliga rättigheter. Och OS verkar ju onekligen vara att prestigeuppdrag för Kina. Men å andra sidan finns det en risk att kineserna tolkar detta som att väst fortstätter att motarbeta och missförstå Kina och att man därmed fortsätter att blicka inåt. Efter att ha varit i Kina i två veckor kanske jag inte riktigt kan anses som sinolog riktigt än, om ett par veckor kanske, men mitt intryck är att kineserna är ett mycket stolt folk, med ett enormt land och lång historia vilket gör att de ser sig som en stormakt som andra försöker ge sig på. De känner sig missförstådda och angripna och vet bäst själva hur detta land ska styras. Och angrepp utifrån kan stärka denna vi-mot-dem känsla och då får det ju bara motsatt effekt. Anti-västkänslan förstärks.Och isolering är aldrig rätt väg. Å andra sidsn fungerar ju bojkott ibland, som mot aphartheidregimen i Sydafrika. Tur att det inte är jag som måste fatta det beslutet. Som ett exempel på att detta inte är ett fritt samhälle så bröts BBC-sändningen igår i någon minut igår när de rapporterade om nya upplopp i T!bet. Man han precis se några munkar slås ned av polisen innan det blev svart i rutan tills de rapporterade om något snällare och sändningarna satte igång igen. Det måste sitta någon tjänsteman någonstans och titta på BBC med fingret på pausknappen och trycka till när det behövs. Det är märkligt detta land.   

När Hu Jintao höll på med elden var jag i krokarna kring Ivy Bilingual Pre-School i Seasons Park och idag var första dagen utan tårar. Eller, det hade varit en dag utan tårar om inte Brian 2-år hade slagit herr Nilsson i huvudet med en trälåda precis när jag skulle gå. Det var ett vansinnesdåd! Herr Nilsson, fröken Sherry (kineserna brukar hitta på västerländska namn till sig själva här, tjejen på kontoret heter Sweet!) och jag satt och pratade och jag skulle säga hejdå när Brian smög sig upp och från ingenstans tog han fram trälådan och - pang! We did not see it coming. Kanske polissvåger kan flyga in och förhöra Brian och alla vittnen. Jag tror de två tvååriga fransyskorna Audrey och Oriane kan vara huvudvittnen, de var alldeles i närheten när det hände. Efter den tillfälliga back-lashen så gick jag och var inte på dagis på hela dagen och herr Nilsson frågade efter mig men grät ingenting. Det känns väldigt skönt. Så om det inte blir några stora backslag (och Brian håller sig på avstånd) kan jag kanske börja upptäcka Peking lite mer än jag gjort hittills. Det ska bli kul.

Jag spenderade kvällen tillsammans med Henriks kollega C och Elsefjun på det stora shoppingparadiset Yashow. Där finns allt och man måste pruta. Ibland är det kul och ibland orkar man bara inte. Och det är absurt ibland. Jag fick en väska för 100 kr som de ville ha 950 kr för och då prutade jag inte ens, det skötte försäljaren helt själv medan på barnklädsavdelningen går det knappt att pruta alls utan köper man för 100 kr kanske man får 10 kr rabatt. C har bott här länge så hon vet. Men det är väldigt billigt. Jag köpte en del kläder till herr Nilsson och Elsefjun, en jacka till herr Nilsson, ett par sneakers (eller gummitossor som min findlandssvenska mormor skulle säga), en handväska och lät sy upp två blusar för ungefär 700 kronor.