Den som lever får te

Det har ar min nuvarande posse. Dem jag traffar mest pa dagarna. Elsie och Tien. Tien ar verkligen superbra. Hon ar glad och gullig med Elsie och herr Nilsson och hon hjalper mig med allehanda svarigheter man kan stota pa har i fjarran land. Haromdagen fick jag punktering pa barnvagnen. Inga problem, mei wenti, sa piper hon ivag och kommer hem med ett fixat dack. For 7 kronor! Men det ar bara for jag ar kines. Av dig hade de begart 17 sager hon. Jag hade gladeligen betalat 70 for att fa barnvagnen att fungera. Igar hjalpte hon mig att fa in pengarna i mitt kontantkort i mobilen och idag har vi varit och handlat pa den lokala marknaden. Jag alskar marknader. Jag forsoker ta mig till sadana var jag an ar. Nar jag hangde mycket i Rom gick jag alltid till Testaccio innan jag skulle aka hem och kopte kassar fulla med parmesan, tomater och farsk pesto. Vi har en fin lokal marknad har nara i Peking men jag fattar ju ingenting. Hittills har jag mest vagat kopa tomater och applen dar men idag gick jag och Elsie och Tien dit tillsammans och storhandlade. Gronsaker, kanda och okanda frukter, farska nuddlar, kryddor, plastbalja till Elsie och en massa annat. Och nu ska hon lara mig laga kinesisk mat. Eller jag ska smygkika over hennes axel och se vad hon gor. Det ska bli kul. Dessutom far jag ju trana kinesiska med henne. Men nu ska jag in i koket och se hur spenat, aubergine och nuddlar tillreds chinese style.