Den som lever får te

Igår flyttade vi. Från Gongti Beilu till Seasons Park. Från en charmig men ganska kall lägenhet i ett vanligt bostadshus till en lägenhet som är lite mindre charmig men som passar oss bätttre. Lägenheten ligger i nytt och modernt område med varmare lägenhet. Herr Nilsson har ett eget rum som ligger vid vardagsrummet och han kan leka bättre. Och Elsefjun har fått en spjälsäng. Och dagis och lekplats ligger tvärs över gården. Och vi har ett fint gästrum med eget badrum. Vi bor i en av de översta lägenheterna till vänster på bilden. Man trycker på våning 22 men eftersom man går in på plan 1 och det finns ingen våning 4 (otur på kinesiska, rimmar på död), eller 13 (otur på västerlänningar), eller 14 (otur för kineser) så egentligen bor vi på 18:e våningen. Vi har häftig utsikt, inte riktigt lika cool som vi hade i New York, men nästan. Det är panoramafönster från golv till tak överallt så är man höjdrädd (svärfar!) får man hålla sig mitt i rummet. Jag börjar kunna det där med att flytta. Jag har packat en del det senaste halvåret, och mer kommer det att bli. Efter våra tre månader i Peking börjar sommarens nomadliv och efer det Shanghai. Det är så trist att packa ned, släpa väskor, ha stökigt, leta nya platser för babylarm och haklappar och jumpaskor och blöjor och pass och halsband och brandbilar och sjalar och vällingpaket och hårspännen och hostmedicin. Jag börjar få rutin men varje gång är samma transportsträcka. Men nu är det gjort och nu ska vi boa till oss så det känns hemma här. Herr Nilsson stortrivs redan, det finns ju en lekaksbil man kan sitta på och Elsefjun gillar sin säng. Så det här blir bra!