Den som lever får te

Igår var det otroligt varmt i Peking. Över 25 grader. På kvällen var det fortfarande så där sommarvarmt och skönt. Så vi gick till en italiensk restaurang och åt middag på deras uteservering. Jag tror inte att någon italienare hade gjort vågen åt deras spagetti vongole men den var helt ok. Och det kändes så lyxigt att få sitta på en uteservering i april och äta middag i värmen. Herr Nilsson sprang runt på trottoaren och lekte med sina bilar och var på strålande humör och säger - Ni hao! till alla som vill prata med honom. Han börjar snappa upp en del engelska och några ord här och där på kinesiska. Ibland får jag dåligt samvete för att vi har dragit honom över halva jorden från sin trygghet och sin flock till ett helt okänt ställe. Och det har varit rätt kämpigt för honom under stundom. Och han befinner sig i en trotsålder nu vilket gör det extra tufft ibland. Men sen efter att vi har tampats en stund blir han helt underbar och lugn. Och säger att - Det är superkul här i Kina! Mina dagisfröknarna är snälla! Idag var det roligt på dagis! Vilka goda jordgubbar! Och är allmänt söt, go och glad. Och tuff förstås när man får ha både kepsen och skateboarden med sig ut!