Döden
Det finns en sketch med Magnus och Brasse där Brasse är ett barn som inte vill sova och kommer på alla möjliga sätt för att slippa sova. Ungefär som i boken Godnatt Alfons Åberg. Han ber sin mamma borsta hans tänder, läsa en bok, komma med vatten. Sen måste han kissa och sen måste lakan bytas och så vidare. Men om inget annat funkar så är hans ess i ärmen, det som funkar varje gång, att fråga - Mamma, kommer mamma att dö? Då minsann är det inga problem att få komma upp. Lampan tänds, man får sitta i famnen, får varm choklad och det ska berättas om glada saker och mysas.
Nilo är inne i en period där han är rädd för saker. Mamma finns det troll? Är det en orm bakom dörren? Kan taket ramla in? I kväll när han inte kunde somna och ropade på mig att ligga bredvid honom (eller egentligen ropar han - Mamma kan du ligga med mig?) ropade han sen - Mamma hur känns det när man dör? Blir man hel när man dör? Jösses, jag var inte förberedd på dödensnacket redan. Dessutom är det Henrik som måste ha det snacket i vår familj. Jag har dödsångest och kan knappt prata om döden. Det är inte så att jag går runt och tänker att jag eller mina kära ska dö. Eller jo kanske lite, men nog inte mer än andra. Min dödsångest handlar om vad som händer sen. Och den brukar komma precis när jag ska somna och hamnar i det där läget mellan vaket tillstånd och sömn. Då kan dödsångesten grabba tag i mig. Jag tänker att är det bara det här livet? Vad händer sen? Är det bara ett svart hål? Ska det gå miljarder och miljarder av år och vi finns inte? Jag fattar det inte. Jag får inte in det i mitt huvud. Och jag är ändå kristen.
Kristina Lugn har skrivit en dikt i boken "Hej då , ha det så bra!" som fångar min känsla precis:
Jag vill inte lämna denna värld
Jag vill inte att denna värld ska lämna mig
Vi lever i en demokrati
Jag röstar för att de levande i denna värld ska vägra lämna mig ifrån sig
Om detta förslag avslås yrkar jag härmed att förhandlingarna omedelbart inleds med ambassaden i Dödsriket.
Jag vill avtjäna straffet i mitt fosterland
Jag träffade igår Carl Henning Wijkmark som skrivit romanen "Stundande natten", och frågade honom vad han tyckte att man skulle läsa, tänka och göra för att förbereda sig på sin egen död, och därmed bidra till att upphäva döds-tabut i vårt samhälle? Han svarade: tänk inte på döden så mycket. Ta tag i den när det är dags. Jag fick mig en tankeställare. Allt har sin tid, och man blir säkert redo när det är tid för det.
Om ni läste boken om mig för Nilo skulle det vara en utmärkt sätt att få igång ett bra prat. Barn fattar mer än vad man tror.
Med tanke på din egen rädsla för mig borde du kanske läsa dödenboken själv. Bättre än att läsa poeter som ser ut som de dött för länge sen i alla fall.
Tänk på att jag inte bara kommer en dag och hämtar er dödliga. Jag finns hos er hela tiden. Lika bra att förlika sig med det så fort som möjligt. Min ankomst är en lisa för många. Jag tycker att Bergman lyckas illustrera det på ett bra sätt i "Sjunde inseglet" i scenen där jag för första gången gör entré och träffar Antonius (Max von Sydow):
- "Vem är du?"
- "Jag är Döden."
- "Kommer du för att hämta mig?"
- "Jag har redan länge gått vid din sida."
- "Det vet jag."
- "Är du beredd?"
- "Min kropp är rädd, inte jag själv."
Ett barn jag känner hade börjat fundera på det där med döden och förstått dynamiken så långt som att gamla människor är närmare döden än yngre. Så när hon lekte med sin mormor tog hon en paus i verksamheten och sade med stort allvar: "Mormor, du vet väl att du ska dö snart?". Det lade lite sordin på pärlhalsbandsbyggandet. Sen har jag också hört att när man pratar med barn om döden så ska man undvika liknelser med sömn, typ att nu sover farfar och vaknar inte mer, vilket kan tyckas som ett smidigt sätt att komma runt vad som egentligen med den som dött. Det kan nämligen leda till svår sovångest, dvs barnet vill inte gå och lägga sig av rädsla för att inte vakna upp mer.
Kanske är just Nilo en bra samtalspartner för dig om döden. Fråga vad han tror? Vad menar han med frågan om man blir hel när man dör? Är det på ett andligt plan han menar att man blir hel då? Jag önskar att vi kunde snacka med varandra om saken. Hälsa honom att jag älskar honom!
Jorå. Vi har läst Dödenboken och herr Muffin och snackar döden här hemma också. Till och med jag fixar det. Men just det där innan man ska sova tankarna. De är svårare. Nilo tror dock väldigt pragmatiskt att om man död då åker man till sjukhuset sen blir man bra igen efter et tag. Allt ha sin tid.
