En alldeles alldeles underbar morgon
Väl utsövd efter åtta timmars sömn slog jag upp mina blå. En solstråle hade letat sig in mellan gardinerna och lyste på Henrik som låg och sov djupt bredvid mig. Elsa snusade lugnt i sin säng och när kastade in en blick i Nilos rum påväg till köket för att göra juice i juicepressen och sätta på kaffe slog precis Nilo upp ögonen och sa "God morgon mamma, vilken underbar dag det ska bli idag"!
Inte.
Både Elsa och jag har varit lite småförkylda sen vi kom hem från Singapore. Förra natten var Henrik i Peking och båda barnen sov oroligt så jag sprang mellan sängarna och tryckte in nappar i olika små munnar. Så det blev en halvrisig natt. I natt sprang Nilo in till oss med jämna mellanrum och skulle prompt sova i vår säng. Vi turades om att leda tillbaka honom och sova en stund bredvid honom. Så man får ens skönt hackig sömn. Elsa blev riktigt dålig under natten och vaknade varannan timme och var jätteledsen. Ville INTE vara i sin säng. Ville INTE vara i vår säng. Ville INTE vara i famnen. Ville INGENTING, bara skrika. Framåt vargtimmarna började hon kräkas eller hosta upp massa slem. Och man ligger bredvid och försöker febrilt få några minuters sammanhängande sömn men väcks hela tiden av ett gny eller en tappad napp på golvet eller gråt. Så då fick hon en flaska välling och somnade. En stund. Och när jag äntligen har fått kanske 10 minuters sammanhängande sömn så kommer den. En kaskadspya av en hel vällingflaska över mig. Så där ja! En kick-start på dagen. Ingen kan få en att komma ur sängen så snabbt som en spya över sig, jag lovar. Sen fortsatte Elsa att kräkas över vardagsrumsgolvet, över köksgolvet, över hallgolvet och avslutningsvis i Nilos cyklehjälm! Vi var precis påväg ut genom dörren för att en halvtimme sena cykla till dagis men tackochlov såg han inget och vi lyckades ta bort kräkset i smyg innan vi kastade oss på cykeln. Det finns en risk att han aldrig hade velat ha på sig hjälmen igen. Och vi hade kommit en timme för sent till dagis. Som de flesta barn så är Elsa på gott humör trots sina spyor. Det kommer lite kräks och så lekar man vidare med det man höll på med. Eller som Nilo i somras som kräktes up en halv morot men tuggade glatt vidare på den andra halvan! De är inte lika pjoskiga som vi vuxna som ska ligga i sängen och titta på TV och tycka synd om oss själva. Sådär ja nu har jag skrivit spy, slem eller kräks tio gånger i ett inlägg. Jag tror budskapet har gått fram.
Vilken pärs! Inte alls roligt egentligen....och ändå så kan jag inte låta bli att skratta. En spya i cykelhjälmen, det är ju vansinnigt roligt :-). Krya på er alla!
När, NÄR kommer solen någonsin att leta sig in mellan de vackra gardinvåderna? Här är det atomvinter fast utan atom (kyla) grått som i något jävligt fult grått. Nu är det 18 dagar till vintersolståndet. Sen vänder det. Väldigt sakta. Men dock.
Idag såg jag solen skina igenom det gråa. Jag sken också plötsligt upp och vifftade mot solen och försökte förklara för en afgan på mitt jobb som i denna stund mötte mig i trapphallen,(och som inte förstår svenska)att detta var magiska sekunder. Det ljuvliga samförstånd som vi nordbor känner i sådanna stunder uppstod inte. Han tittade konstigt på mig, min maniska blick och mina vifftande skester, log lite överseende och smög sig därifrån.
Notera fotot på en pigg, glad och kry Elsa som "åker tiger" på vår condo-lekplats. Ett riktigt lugnet före stormen-ögonblick förstår jag nu...
För övrigt har Singapore nu återgått till sitt vanliga jag efter att ha visat familjen Lif-Sjöberg sin soligaste sida: Ösregn och åska åtminstone nån gång per dag. Det är ju trots allt monsunperiod. I dag regande det så intensivt att svimmingpoolen svämmade över på nån timme. Men det är väl å andra sidan så mycket hardship som det blir här i vårt "Asia light".
