Lussekatter och hemlängtan
Igår bakade jag lussekatter. Jag älskar lussekatter! De finns på min tre-i-topp lista över de godaste saker man kan äta. De andra två kan variera lite men sushi och carpaccio är två andra saker som ofta finns på min lista. Och en påse perfekt blandad smågodis! Sushi kan man få här i Kina (även om jag blev matförgiftad senast jag åt det!). Carpaccio går säkert också att få i en internationell stad som denna, men i ärlighetens namn är nog inte Kina landet att äta rått kött i. Men lussekatter och smågodis - inte en chans. De som kände mig på den tiden jag bodde i Gamla Stan med mina systrar vet att 50 % av mitt dagliga intag under decembermånad var lussekatter. Fyra för 20 kronor på Seven Eleven. Och jag lovar, det gick inte en enda dag utan att jag åt fyra stycken. Jag såg ut som en lussekatt innan julafton ens hade börjat. Men det var det värt. Det är gudomligt! De övriga 11 månaderna bestod hälften av min föda av smågodis så sockerintaget var nog konstant när jag tänker efter.
Här i Kina fick jag ta saken i egna händer. Jag hade förberett mig genom att fråga mina svenska kompisar i Kina hur de gör för att hitta ingredienserna och alla tricks. Det var tur det för det var inte enkelt. Torrjäst och saffran fick jag av kompisar förrutom det enda paketet jag hittade för en förmögenhet på utlänningsaffären. Kesella, som verkar vara den nya grejen att ha i bakning, fanns såklart inte heller så det fick bli Philadelfiaost som mina kompisar i Peking tipsade om. Det allra viktigaste rådet fick jag nog av grannarna en trappa ned som sa att eftersom våra ugnar bara har undervärme måste man vändgrädda bullarna, annars blir de svarta under och degiga ovanpå. Typiskt ogott! Så jag bakade och jäste och sen satt jag på vakt framför ugnen och vände dem i rätt ögonblick och såg till så att inte en enda liten katt skulle brännas. Och ovan ser ni resultatet. På grand av vändningen halvägs så blir de ju inte särskilt snygga så några snygghetspoäng blir det knappast. Men de smakar lussekatter och det är underbart! Jag är nöjd.
Precis som i Marcel Prousts bok I väntan på den tid som flytt som börjar med att han äter en kaka och sedan börjar minnas saker så fick jag massa minnen när jag åt lussebullarna. Luciatåg som barn med för stora lucialinnen och varma, korviga strumpbyxor under, naturligtvis Seven Eleven i Gamla Stan, fika i personalrummet i Storkyrkan och mammas gula hushållsassistent (varför heter det så?). Om jag var i Stockholm idag skulle jag ta med mina systrar till Gamla Stan och dricka kaffe och äte tjyvtjockt med lussekatter på Grillska huset och minnas våra år i varsinn 1:a i Gamla Stan (men bara en dammsugare). Och sen skulle jag åka till Bergshamra och krama min fina mamma och baka ännu fler lussebullar med henne och hennes gula hushållsassistent. Tills jag får the real stuff i form av människor och bullar får jag nöja mig med mina vändbakade!
Vilka fina, vändgräddade lussebullar! Själv har jag bakat världshistoriens äckligaste GI-lusse-bullar: grovt mjöl och stevia-extrakt istället för socker MED EN TYDLIG BISMAK AV LAKRITS samt fikon istället för russin. Vissa saker gör sig inte i varianter. Lussebullar är en sådan sak. Jag ska nog baka vanliga.
Det låter skitäckligt! Förra året gjorde du de ljuvligaste av lussekatter. Kör på de istället. GI passar så dåligt med julen!
Jag kan stoltsera med att jag igår lagade och bjöd på julbord på mitt jobb. Jag fick en somalier, åtta afganer och lika många kurder att plocka tallrikarna fulla med lax och sill och paté. Köttbullar med röbettsallad och dejon och gräddslungad brysselkål. Det mesta gick ned med varierat behag. Efter maten plockades munnarna fulla av mandelmassefikon i choklad, brieost och pepparkaka. Jag höll ett litet jultal, (som översattes) och inte ett öga var torrt.
Ikväll ska jag äta japansk buffé med jobbet, så att också mitt sushibehov mättas. Efter jul ska jag också börja fundera på GI-kost för jag har en jättestor bilring där midjan en gång satt, men först ska jag äta ordentligt.
Bilringarna ska man arbeta med under jul oh emot resten av året. Ta tag i det sen och njut lite nu. Det tänker jag och min bilring göra!
Är för tillfället i fosterlandet och ska fira jul i det juligaste som går att föreställa sig, Leksand och Siljansnäs. Det är som att fira jul i en Carl Larsson-tavla. Själv tycker jag jävligt illa om Carl Larsson, men det gör ingenting eftersom jag har sån tur att min frus släkt är genomtrevlig. Lars Norén bor inte i Siljansnäs.
Sen blir det förstås också svensk julmat lagad från scratch och för en gångs skull är man inte redan trött på julmaten när julafton närmar sig.
För övrigt fick jag chansen redan på Centralen att äta något som jag saknat i Singapore: en leverpastejsmacka med gurka. Vi svenskar tror gärna att vi är kosmopolitiska och moderna i vår matkultur och är öppna för allt. Och visst är det sant till viss del, jag har ätit orm, hund, fladdermöss, elefant, myror, apa, larver och annat som bjudits mig runt om i välden. Men viss mat är djupt rotad i ens svenska själ, och lussekatten är en hörnsten. Vi letade aldrig saffran i Singapore eftersom jag visste att vi skulle hem till fosterlandet. Men de som är mer rutinerade svensksingaporianer tipsar om att man ska söka sig till indiska affärer, de brukar ha saffran av bra kvalitet. Det finns väl indier i Shanghai också, leta reda på dem bara.
För övrigt ser dina lussekatter helt ok ut.
