Den som lever får te

Jag hade faktiskt ingen riktig koll på¨vad Pekinganka var innan jag kom hit. Jag hade aldrig prövat det och visste inte mer än att det var anka och att man åt det i Peking. Men jag måste säga att det verkligen är gott. Man beställer en hel eller halv anka som rullas in på en vagn och skärs upp vid bordet. Sedan äter man det i små paket med olika tillbehör.

När man går på restaurang i Kina gäller naturligtvis egna regler för vad som är rätt och fel. Här beställer man inte in en rätt var utan någon tar kommandot över beställningen och tar in ett antal rätter. De kalla kommer först och sedan de varma. Man ställer rätterna på glasskivan i mitten av bordet som man snurrar på och tar vad man vill ha. Sist kommer riset och nudlar. De är bukfylla så man ska inte äta sig mätt på det. När maträtterna snurras runt får man inte sitta med pinnarna över en rätt och hovra som en fågel över sitt byte. Nej man får göra sin spaning efter nästa matbit med pinnarna på tallriken och sedan göra en snabb utryckning med pinnarna och ta den bit som ligger överst, inte gräva runt efter bästa biten. Man ska bara ta en bit åt gången och får inte som vi brukar göra lägga upp ett lager på sin tallrik. Man får inte heller spetsa maten med pinnarna. Att spilla lite och skvätta iväg lite mat gör däremot inte så mycket men har någon matbit ramlat ned på duken ska man dock inte äta den. Ja det är mycket att lära sig för att inte klanta sig för mycket. 

Att föra mig i svenska sammanhang gick däremot lite sämre i helgen. Vi skulle på middag till några vi inte känner så väl och visste inte riktigt vad det  var för middag. Vi tog med en halvkass flaska vin vi hade stående hemma och sedan köpte vi en leksaksfågel i en bur till deras dotter. När hon tog upp presenten hade fågeln tappat huvudet så det satt en huvudlös fågel på pinnen och huvudet låg på golvet i fågelburen. Dessutom visade det sig att de var värsta vinkännarna med vinkällare och allt och vårt vin var .... värdo. (Ja, men okej. Henrik hade sagt att det där vinet är nog inte så bra men dum som jag var sa jag att vi hinner inte fixa nbågot annat). Vi försökte men det gick ...sådär! Dagen efter var vi på en annan middag så då säkrade jag med att ta med för många franska petit chouxer OCH en hel vattenmelon till efterrätt.