Den som lever får te

Idag fyller Elsefjun ett halvår. Tänk vad tiden går fort, och långsamt. Det har hänt så mycket sedan hon kom och det känns så självklart att hon är med i gänget. Men samtidigt har hon ju liksom smugit sig in i vår familj. Ja inte själva förlossningen då där hon sannerligen inte smög utan tvingade sig ut på en timme och minsann inte hade tid att vänta på någon smärtlindring för mamma. Men sedan dess har hon varit så kolugn och glad. Ungeför som tjuren Ferdinand. Var vi än drar med henne så är hon nöjd bara hon får lite mat och en ren blöja nu och då. Och hon har alltid ett stort soligt leenden att bjuda på. Och det är tur att hon är så glad och tålmodig för kinesiskorna är inte direkt blyga när de kommer till bebisar. De ska gulla och prata och lyfta upp henne ur vagnen och bära iväg med henne. Ett par gånger om dagen blir hon iväg buren av någon glad kinesiska. Vi får se när hennes revolt kommer.

Idag började herr Nilsson på dagis. Det gick både bra och dåligt. Han sprang in glad i hågen och kastade sig över sågen och annat kul han såg där. Så jag gick till hans skåp för att lägga in lite grejer och då trodde han att jag hade gått och blev alldeles förtvivlad. Efter det fick jag inte vara mer än en meter ifrån honom resten av tiden. Han tyckte också det var lite konstigt att de pratade engelska och kinesiska. Leka i stora lekställningen gick jättebra men samlingarna och matstunderna var han mer skeptisk. Jag hoppas det går bättre imorgon men han har redan nu deklarerat att jag inte får gå därifrån. Dagis är roligt mamma, men bara om du är där och leker med mig!

Ayin dök upp imorse också. Hon heter Tien och är 48 år och har en son som är 22 år. Så mycket har jag förstått. Det var lite mer avslappnat när hon kom nu än när hon var här på en "intervju" för några dagar sedan klockan 8 på morgonen. Vi hade knappt sovit en blund och hade ingen aning om vad vi skulle fråga henne, dessutom kunde vi inte prata med henne eftersom hon kan lika många ord på engelska som vi kan på kinesiska, typ fyra var. Det går jättefort när man har sagt sina fyra ord var. Men vi slog lite tafatt i ordböcker och gjorde någon typ av förhandling och idag började hon. Hon promenerade med oss till dagis och vi slog lite i ordböckerna för att kommunicera, så lite kinesiska övning är det. Sedan gick hon och handlade och när vi kom tillbaka från dagis var lägenheten skinande ren, all tvätt tvättad, hon hade handlat och alla våra kläder låg i i fina högar i garderoben. Till och med strumporna var ordnade. My god! Lever folk så här. Det känns onekligen ovant att ha någon som jobbar så här hemma men det är comme il faut här. Och jag hoppas barnen vänjer sig vid henne så vi kan få lite barnvakteri någongång nu och då.