Milk and honey wrap
Det låter som en frukostmeny eller något sådant men det är det inte. Det är den SPA-behandling jag var på igår. Precis runt hörnet från där vi bor ligger ett lyxigt SPA-ställe. När vi blev erbjudna att åka hit sa Henrik att när vi bor i Peking då kan man gå på olika behandlingar hela tiden. Så vi sa att så fort vi kom hit ska vi gå på någon behandling. Så i förrgår när herr Nilsson hade somnat var Henrik på Aromatherapy Massage och igår kväll gick jag på Body Milk-Honey Wrap. Jag hade också tänkt ta massage men eftersom jag är lite småförkyld struntade jag i det och tänkte att bli invirad i honung måste väl ge en ännu större effekt mot en förkylning än att bara dricka lite honung i teet.
Stället som heter Bodhi är väldigt fint med massa små porlande fontäner och doftljus och skum belysning (hhmm stavas skum med ett eller två M, jag är ju ganska dålig på att stava. Det var dämpad belysning inte belysning med badskum på om ni fattar.) Man känner sig ju alltid lite osäker när man går på behandlingar tycker jag, även i Sverige, på vad som gäller. När ska man ta av sig kläderna? Ska man behålla några kläder på? Ska man lägga sig på britsen eller ska man sitta och dingla med benen som hos doktorn? Här fick man ett par engångsunderbyxor i papper som man skulle sätta på (gäller också för killar kunde Henrik informera mig om) och sedan kom en barsk kvinna in och visade hur jag skulle ligga. Efter det började the hard treatment - en halvtimmes skrubbade över hela kroppen med grovkornig scrub. Men sedan kom belöningen i form av ljummen frukostmenysmörja som smetades in på kroppen. Det var väldigt skönt! Särskilt som hon gav huvudmassage medan man låg där med inplastad med varm mjölk och honung. Så nu är jag ren och len som en bebiskind! Som för all del inte alltid är så ren. Iallfall inte Elsefjuns nu sedan hon börjat äta fruktmos och gärna hjälper till med matningen genom att ta ett fast grepp rakt över skeden.
Fast det är inte första gången jag blir kroppsskrubbad kom jag på medan jag satt och skrev. Förra gången var det en turk med mustasch jag betalade för att ta mig på brösten. För 5-6 år sedan var Henrik och jag på charter i Turkiet och det regnade nästan hela veckan. Så vi gick på ett turkiskt bad för att värma upp oss lite. Då satt man i en unisexångbastu i bara handduk och när det blev ens tur (eller otur) skulle man lägga sig på en brits inne i bastun där en bastant turk med stor mustach skrubbade hela baksidan av kroppen med en bortse och sedan skulle man snällt vända på sig och så fick man framsidan skrubbad också. Henrik satt med immiga glasögon och undrade vad som pågick.
Nåväl. Efter tre dygn i Peking kan jag konstatera att maten är gudomlig. Vi har ätit ute fyra gånger och alla gånger har det varit fantastiskt. Människorna är vänliga och älskar barn. Särskilt vår dubbeldäckarvagn och den ständigt leende Elsefjun väcker stort intresse och förtjusning. Sömnen är fortfarande rätt dålig. Sängarna är stenhårda, herr Nilsson vaknar vid 2 varje natt och vill läsa saga och dricka välling, Elsefjun ammar några gånger per natt och jag har svårt att somna. Den dåliga luften som alla talar om är påtaglig. Kanske inte direkt när man andas men hittills har jag inte sett någon blå himmel och solen har jag bara sett genom ett dis.
På måndag börjar nästa stora prövning. Inskolning på dagis. Vi gick förbi dagiset igår och hälsade på personalen och tittade på lokalerna. Herr Nilsson gillade det direkt. Det var ingen avskalad Montessoristyle här inte utan en skön amerikansk the-more-the-merrier-style med tusen leksaker och en stor inomhus lekplats som vi fick dra honom ur. Så jag hoppas det ska gå bra. Dock ligger tyngdpunkten mer på kinesiska än på engelska så vi får väl se hur det går för honom. Om ett par veckor kan han säkert mer än vi. Och det är ju inte så svårt eftersom Henrik och jag bara kan säga hej, tack och hej då än så länge. Med hans språkbegåvning kan han det innan lunch på måndag. Nu ska jag väcka herr Nilsson ur hans middagslur så han inte blir omöjlig att natta ikväll. Zai jian (hej då)!
Stället som heter Bodhi är väldigt fint med massa små porlande fontäner och doftljus och skum belysning (hhmm stavas skum med ett eller två M, jag är ju ganska dålig på att stava. Det var dämpad belysning inte belysning med badskum på om ni fattar.) Man känner sig ju alltid lite osäker när man går på behandlingar tycker jag, även i Sverige, på vad som gäller. När ska man ta av sig kläderna? Ska man behålla några kläder på? Ska man lägga sig på britsen eller ska man sitta och dingla med benen som hos doktorn? Här fick man ett par engångsunderbyxor i papper som man skulle sätta på (gäller också för killar kunde Henrik informera mig om) och sedan kom en barsk kvinna in och visade hur jag skulle ligga. Efter det började the hard treatment - en halvtimmes skrubbade över hela kroppen med grovkornig scrub. Men sedan kom belöningen i form av ljummen frukostmenysmörja som smetades in på kroppen. Det var väldigt skönt! Särskilt som hon gav huvudmassage medan man låg där med inplastad med varm mjölk och honung. Så nu är jag ren och len som en bebiskind! Som för all del inte alltid är så ren. Iallfall inte Elsefjuns nu sedan hon börjat äta fruktmos och gärna hjälper till med matningen genom att ta ett fast grepp rakt över skeden.
Fast det är inte första gången jag blir kroppsskrubbad kom jag på medan jag satt och skrev. Förra gången var det en turk med mustasch jag betalade för att ta mig på brösten. För 5-6 år sedan var Henrik och jag på charter i Turkiet och det regnade nästan hela veckan. Så vi gick på ett turkiskt bad för att värma upp oss lite. Då satt man i en unisexångbastu i bara handduk och när det blev ens tur (eller otur) skulle man lägga sig på en brits inne i bastun där en bastant turk med stor mustach skrubbade hela baksidan av kroppen med en bortse och sedan skulle man snällt vända på sig och så fick man framsidan skrubbad också. Henrik satt med immiga glasögon och undrade vad som pågick.
Nåväl. Efter tre dygn i Peking kan jag konstatera att maten är gudomlig. Vi har ätit ute fyra gånger och alla gånger har det varit fantastiskt. Människorna är vänliga och älskar barn. Särskilt vår dubbeldäckarvagn och den ständigt leende Elsefjun väcker stort intresse och förtjusning. Sömnen är fortfarande rätt dålig. Sängarna är stenhårda, herr Nilsson vaknar vid 2 varje natt och vill läsa saga och dricka välling, Elsefjun ammar några gånger per natt och jag har svårt att somna. Den dåliga luften som alla talar om är påtaglig. Kanske inte direkt när man andas men hittills har jag inte sett någon blå himmel och solen har jag bara sett genom ett dis.
På måndag börjar nästa stora prövning. Inskolning på dagis. Vi gick förbi dagiset igår och hälsade på personalen och tittade på lokalerna. Herr Nilsson gillade det direkt. Det var ingen avskalad Montessoristyle här inte utan en skön amerikansk the-more-the-merrier-style med tusen leksaker och en stor inomhus lekplats som vi fick dra honom ur. Så jag hoppas det ska gå bra. Dock ligger tyngdpunkten mer på kinesiska än på engelska så vi får väl se hur det går för honom. Om ett par veckor kan han säkert mer än vi. Och det är ju inte så svårt eftersom Henrik och jag bara kan säga hej, tack och hej då än så länge. Med hans språkbegåvning kan han det innan lunch på måndag. Nu ska jag väcka herr Nilsson ur hans middagslur så han inte blir omöjlig att natta ikväll. Zai jian (hej då)!
Kommentarer
Trackback
