Den som lever får te

Detta har varit en kämpig vecka. Och idag är det kallt och regnigt i Peking. Men efter gårdagens lågvattenmärke så känns det bättre idag trots allt. Det är skönt att det är fredag och att vi ska vara tillsammans hela gänget. Inskolningen gick bättre idag. Jag lämnade herr Nilsson på morgonen och var bara tillbaka en halvtimme mitt på dagen och sedan hämtade jag honom klockan två. Han hade gråtit lite men inte jättemycket. Eller som han själv sa: Jag var bara jätteledsen lite när du gick mamma! Jag sa att jag var tvungen att gå för att handla och frågade om han ville att jag skulle handla något gott till honom och fick det lite oväntade svaret - lite broccoli skulle vara gott! Se där, killen är lite förnuftig ibland. Eller bara lillgammal. Elsefjun har varit lite förkyld och hängig i veckan. För första gången har hon varit lite bökig på natten och vi har fått dona med snorsugen och alvedon mitt i natten. Men så bortskämda som vi varit men henne detta första halvår är det inte så synd om oss. Och hon verkar vara på bättringsvägen, hon ser inte lika hängig ut och hon bjuder på sina solskens leenden som vanligt. Min chock över min vän har lagt sig lite och tankarna är inte lika förlamande idag. 

I helgen har vi nästan fullt schema. Vi känner ju några här och alla är så snälla och vill bjuda in oss och välkomna oss hit. Ikväll ska vi hem till Henriks kollegor som snart åker hem, de bor i den lägenheten som vi ska ta över. Imorgon ska vi på lunch hos min kollega på ambsassaden och på söndag brunch hemma hos min andra kollegas pojkvän. Så det ska bli kul. Sen hoppas jag att vi hinner gå till Himmelska Fridens torg. Det känns inte riktigt som att man verkligen är i Peking förrän man stått under den där Maobilden där på torget.