Den som lever får te

Idag åker Gloria hem! Det är tråkigt. Det har varit så roligt att ha henne här. Hon har hunnit göra massor. På en vecka har hon hunnit se och göra ungefär allt som jag har hunnit se och göra på två månader. Jag har hängt med på en del men inte allt. Kidsen tycker shopping på antikmarknader är sådär. Men hon och Mymlan har kunnat göra en del grejer ihop. De är olika personer men ganska lika i många avseenden har jag märkt. Mer lika varandra än lika mig. Ingen har lokalsinne, båda kan vara lite - Men oj, jag är säker på att jag la min plånbok där men nu är den borta, båda har en viss övertro på sig själva och en äventyrlysta som pockar på och säger - Men varför inte testa och ta lokalbussen från Sommarpalatset till en affär på andra sidan stan. Hur svårt kan det va? Hittills har förnuftet vunnit över äventyrslustan och de har struntat i lokalbussen. Men det är klart, de skulle säkert vara med om spännande saker på bussen. Som den praktiska och ordentliga person jag är, och som dessutom känner ett ansvar för dem här så försöker jag få dem att undvika de mest crazy grejerna. Fast jag känner mig lite präktig, jag skulle också vilja sätta mig på en lokalbuss och se var jag hamnar. Hittills är det mest att det verkar så svårt att få upp vagnen på bussen som har hindrat mig, och det faktum att de alltid är smockfulla, men jag kanske ska våga mig på en buss någon dag. Men både Gloria och Mymlan är så där härligt positiva och glada och vill prova allt. Den där bilden på menyn ser rolig ut, den tar vi! Vi åker till parken och kör lite chi gong. Klockan två på natten vill de inte gå hem utan ta ett varv runt kvarteret och kolla om det finns någon restaurang öppen så man kan få lite mat och snacka med lite folk, du kan gå hem! Mymlan har fortfarande fyra dagar kvar och det är toppen!