Den som lever får te

Nu har farmor och farfar varit här i en vecka och det är toppen! Vi har jätteroligt tillsammans allihop. Och Herr Nilsson är överlycklig. De första dagarna kom han in till mig vid sex-halv sjutiden på morgonen och frågade - Får jag väcka farmor och farfar nu? Och 15 sekunder senare - Men nu då? Och så där höll han på tills jag sa ok vid sju-halv åttatiden. Men han är smart den lilla killen så efter några dagar slutade han komma in till oss först och går direkt in till dem och drar undan gardinerna och säger  - Godmorgon, vakna, det är dag nu! Fast i just detta fall gör det inte så mycket att han inte lyssnar på sina föräldrar. Nu är dagis stängt till på tisdag (vilket vi fick reda på igår!) så det är extra bra med sånt bra leksällskap.

Fröken Elsie har utvecklats massor bara denna vecka. Från att ramla efter tre sekunder när man tidigare satte henne upp sittandes kan hon nu sitta i kanske tre minuter. Sen ramlar hon rakt åt sidan eller bakåt och ser lika glad ut hela tiden. Och hon tycker det är så roligt att sitta, man ser ju så mycket mer då. Sen har hon börjat åla också. Så när hon ramlat åt sidan, gungar hon sig runt på mage och så iväg! Tidigare bara en halvmeter eller så men nu kan han åla sig fram flera meter. Man går in i köket och hämtar något och kommer ut och då ligger hon flera meter från där man la henne, halvt inkilad under soffan. Det gäller det att ha koll på henne. Det är just vid sådana utvecklingssteg som olyckor brukar ske. Den andra tanden börjar komma upp nu och hon har ett ännu sötare leende än tidigare.