Den som lever får te

Nu har de skärpt sig ytterligare på herr Nilssons dagis med anledning av fot-, hand- och munsjukan. Idag fick de vuxna inte komma in på dagis utan man lämnade barnen vid dörren, de tog tempen på alla barn och alla barns händer tvättades med sprittvätt. Så det känns som att de tar det på allvar och håller koll. Jag tror inte heller det har spridit sig i Peking ännu men vad vet man. Det är så konstigt det där med att mörka information som man tydligen gjorde när sjukdomen bröt ut i Anhui. Är det inte bättre att säga att några barn blivit sjuka så föräldrar får en chans att hålla bättre koll på sina barn. Att barn är lite febriga är ju inget ovanligt men vet man att det är en farlig sjukdom som härjar har man en chans att vara lite mer uppmärksam och dessutom kunna förhindra smittan genom att tvätta händerna mer och dessutom åka till sjukhuset innan det är försent. Det är klart att det är jobbigt med hysteriska föräldrar men hellre några halvhysteriska föräldrar än stora massor som är helhysteriska. Men att mörka funkar säkert ibland, annars skulle man inte göra det. Undra hur mycket man inte vet. Jag hoppas de snabbt får bukt med denna smitta.

Appropå Kinesisk mediehantering så har jag funderat på det där med OS-facklan. Igår nådde den tydligen Mount Everest. Jag har inte förstått det där med elden. Varför ska den åka till massa olika ställen på jorden? Att den hålls på Olympia och sedan förs till OS-staden, ja det kanske inte är varken nödvändigt eller praktiskt men okej då. Det finns någon symbolik som säkert är jättefin men som gått mig förbi. Men varför ska den fraktas till en massa olika platser. Så vitt jag vet kom elden hit till Peking redan för en månad sedan. Och sen alla protester och attacker mot OS-facklan. Visst jag förstår också att man protesterar mot Kinas regering och det är ett bra tillfälle att klämma åt kineserna eftersom OS är så viktigt för dem. Men det blir symbolhandling på symbolhandling. När den skulle genom Paris släcktes elden av en polis eftersom läget blev osäkert och sedan tändes den igen på en annan plats och demostranterna sökte sig dit och det blev tumult. Det är så många symbolhandlingar staplade åp varann att man knappt vet vad som är vad tillslut. I veckans The Economist som på framsidan hade ett öga av en arg drake och texten Angry China stod det så här i ledaren:  China is in a frightening mood. The sight of thousands of Chinese people waving xenophobic fists suggests that a country on its way to becoming a superpower may turn out to be a more dangerous force than optimists had hoped. Och de skriver vidare att det kan drabba regeringen själva. (---) for while the government may distract Chinese people from their domestic discontents by breathing fire at foreigners, such anger, once roused, can run out of control. In the end, China´s leaders will have to deal with those frustrations head-on, by tackling the pollution, the corruption and the human-rights abuses that contribute to the country´s dangerous mood. The Chinese people will demand it. - Kina är en potentiell krutdurk frågan är bara åt vilket håll den sprängs, om den sprängs.

Jag skulle precis gå in och kolla amnestyys hemsida om hur många människor som avrättas i Kina varje år (tror det är typ 4000 och att det är 90% av alla i världen men jag är osäker) men den sidan var blockad. Nu är det bäst jag slutar uppvigla så inte åker i flängelset.