Den som lever får te

Idag åker Mymlan hem, det är också tråkigt. Det tycker herr Nilsson också. Han har kört den vanliga - Mamma får jag gå in och väcka Mymlan nu? Och så har han kört med henne från arla morgonstund. Det är så vi gör med gästerna här. De får ett fint rum med eget badrum och tror att de ska få lugn och ro. Men dels pågår ett stort bygge utanför fönstret som håller dem vakna på nätterna och efter en natt med halvdann sömn kommer torpeden herr Nilsson in och säger God morgon! Vid halv 7 - 7-tiden. Så det är inga sovmorgnar här icke! Vid halv 8 tiden är det full fart grötlagning till Elsie, fruktjuicepressen på högvarv och herr Nilsson bygger på sin hutong. Och ibland står Karlsson på taket på på TV:n för at lägga en extra ljudmatta. Vill ni vila ut ska ni inte komma till oss! 

Men vila har Hymlan ändå inte ägnat sig åt. Frukost och sen iväg - ibland med mig ibland utan. Hon tycker mest att hon hängt runt och tagit det lungt här men hon har hunnit med muren, Himmelska fridens torg, Hutongerna, Förbjudna staden, 798-konstområdet, Statsbyggnadmuseet, Beihaiparken, Ritanparken två gånger, Himmelens tempel, manikyr, pedikyr, klippt håret, sjukt mycket shopping, ett antal restauranger och barer och dessutom lekt med kidsen flera timmar varje dag. Och hon är ute nu på en sisa sväng och det är inte alls omöjligt att hon håller på med akupunktur eller zonterapi eller qi gong eller tatuerar sig eller tar jobb på det lokala dumplingköket eller vad vet jag. Klockan 11 ska vi iallafall allesammans hoppa in i en taxi till flygplatsen. Sussie Lif ska åka hem och jag och herr Nilsson och Elsie ska åka till Shanghai. Det är första gången jag flyger ensam med barnen. Henrik är redan på plats. Jag ska se till att ha en valium i fickan. Jag får se om jag tar den själv eller ger den till herr Nilsson.