Den som lever får te

Elsa tog just sina första sju steg!!!! Jajemensan. Varför börja med ett när man kan ta sju. Från soffbordet till TV-bänken. Jag blev så glad så jag applåderade och då tittade hon på mig och ramlade och blev ledsen. Vilken tjej! Med Nilo tyckte jag han kunde vänta lite längre med att gå med med Elsa har jag längtat efter det. Det blir så ojämnt när man ska springa iväg med Nilo på lekplatser eller hemma och Elsa sitter i vagnen eller kryper efter eller ska bäras. Snart kan hon knalla runt alldeles för egen maskin. Det ska bli roligt.

Vi har inte riktigt fått till en bra Elsatillvaro ännu. Hon vill inte sitta i vagnen så länge och vi har inte hittat så många lekplatser. Dessutom är det svårt att hitta vettig mat här för en 1-åring. Barnmatsburkarna är bara lite töntig morotspuré som inte alls mättar en stor tjej och sedan har de massa matpulver av olika slag som Elsa inte alls gillar. Och hon är lite för liten för att äta vanlig mat ännu. När hon får några pastaskruvar sitter hon mest och leker med dem och sen kanke någon hamnar i munnen, mer av en tillfällighet än av vilja. Kinesisk bröstmjölksersättning har vi tack och lov aldrig använt. Det pågår ju, igen, en barnrelaterad skandal i Kina. Denna gång har det kommit ett giftigt ämne i detta pulver som förgiftat en massa spädisar och tre barn har dött! Man kan då sannerligen aldrig slappna av som förälder i detta land. Vi har hela tiden i Kina kört med svensk, trygg, berikad och god Sempervälling. Det blir tunga resväskor. Henrik hade med sig 12 paket när han reste hit i augusti. Alla utlandssvenskar med bebisar verkar ta med sig välling från Sverige. När vi åkte hem från New York hade vi ett paket över som jag gav till min kollega och han blev nästan tårögd av lycka. Inte ska väl jag! 

Tänk vilken tjej vi har. Sju steg! Och om en vecka fyller hon ett år. På bilden ovan sitter hon dock tryggt på rumpan bredvid sin fina moster Pyttan på Korpo i somras.