Backlash
Igår kväll var Nilo jätteledsen.
- Jag vill inte gå till dagis. Jag vill vara med ER! De pratar bara engelska och kinesiska och det KAN INTE jag. Imorgon kommer jag att vara jätteledsen på dagis.
Och så klart var han det. På morgonen var han glad och det var okej att komma till dagis men när jag skulle gå blev han jätteledsen. Det är hemskt! Fruktansvärt! Jag hatar inskolningar. Det är tredje gången jag gör det nu och det har alltid varit mer eller mindre kämpigt. Han klarar det bättre nu för han är större och vet vad det handlar om och tycker också det finns mycket kul på dagis. Men han kan också formulera sig bättre och sätta fingret på vad som är jobbigt. Det är klart det är jättesvårt att vara på ett ställe där ingen pratar ens språk och man inte känner någon. Varsågod här är din nya arbetsplats och dina kollegor tyvärr kan ingen prata med dig eller förklara hur det funkar här men lycka till! Han känner sig nog så liten som han ser ut i det stora traktormonstret ovan som fällde 100 träd på en timme på landet i somras.
Jag tror att Nilo och Signe ringde varandra igår morse, för det var samma tema här igår morse. Just nu gör jag husrannsakan i Signes rum och letar efter en mobiltelefon....med en hög telefonräkning till Kina.
Hur gör man?
1. Tar på sig en rolig hatt och försöker skämta bort alltihop?
2. Är klämkäck och försöker distrahera på andra sätt och säga att detdär kommer att gå finemang?
3. Försöker att verkligen prata ut om problemet för att få sockertoppen att känna sig hörd och sedd, men sen gör man inget åt saken i alla fall utan tänker att det ordnar sig?
4. Man pratar med personalen och ställer till med en liten utredning om varför det är jobbigt och tråkigt på dagiset/skolan?
5. Man berättar sin egen tårdrypande historia om hur det är att vara utanför och sen säger man: men titta på mig nu! Jag har ett jobb! Jag har kompisar!?
6. Man tar ett väldigt djupt andetag, knäpper händerna och ber till Gud att det ska bli en bra dag?
Hjärtegrynet. Ja, det måste vara hjärtskärande att man inte kan ge den söta precis allt vad han vill ha. Jag önska att jag (eller snarare ni)hade råd att anlita mig. Jag skulle öppna en svensk liten dagisfilial och vi skulle latja alla lekar han kunde hitta på.
Kanske kan också Nilo få lite språklektioner i en något barnvänligare typ av "sound of music" pedagogik?
Det var ok när jag hämtade honom idag. Men han hade gråtit hela förmiddagen. Inge kul. Men vi pratar mycket och jag paratde med fröken och jag ber till Gud. Och den fina lägengheten vi bestämt oss för vill inte aceptera några av våra krav och HÖJA hyran för at vi har två barn! Letandet fortsätter och nu vill kidsen ha mat. Puss.
Det skär i hjärteroten att veta att Nilo är ledsen.
Mitt förslag är att tillsammans med någon lämplig dagisfröken börja med engelskundervisning och ta ett eller två ord per dag. Skriv en lista på ord och meningar som är användbara på dagis.Skaffa en bok med lämpliga bilder. Sitt ner en stund varje dag - kalla det skola eller något annat spännande. Han har ju så lätt att lära sig svenska ord, så det borde väl gå med engelska ochså.
Kramar till alla små och stora barn.
