Den som lever får te

Jag börjar med förtvivlan. Idag kom det fram att det inte bara är bröstmjölsersättningspulver som varit smittat av melamin utan även vanlig mjölk. Jag fick hjärtat i halsgropen och började genast kolla vilka märken det gällde och visst, precis dem som vi har druckit både här och i Peking. Det är de största märkena här. Det paketet som står där på bilden som vi hade till frukost. Nilo brukar få en mjölk i en 3 dl förpackning varje dag efter dagis och dricker dessutom mjölk hemma till frukost och till maten. Va fan! Mjölk ska bara var mjölk, gott och hälsosamt. Jag fick panik och slängde all mjölk vi hade hemma och mailade Livsmedelsverket, Smitskyddsinstitutet och Giftinformationen men jag har inte fått något svar. Jag har fått intrycket att mjölken inte är lika illa besmittad som pulvret men iallafall. Det verkar verkligen vara som en kille här hört en kines säga - Vi kineser slåss inte men vi fuskar gärna om det går! Hur kan man tycka det är en bra idé att hälla giftigt medel i livsmedel - till barn! Jag blir tokig. Jag som inte brukar vara så kinkig tänker faktiskt börja köpa så mycket importerad och ekologisk mat det bara går. Kineserna verkar generellt faktiskt inte ha något kvalitetstänkande utan det gäller bara att maximera hela tiden. 

Men nu till hopp. Vi har skrivit på ett kontrakt för en lägenhet och flyttar in imorgon klockan 12. Jajamensam. Det blev tyvärr inte någon av de två som hade finare utsikt och balkong. De hyresvärdarna var hopplösa. 3000 kronor mer i månaden och ingen anpassning alls av möbleringen. - We have nice furniture var svaret på det (bl.a. en tv-möbel där hela min lägenhet på Stora Nygatan hade fått plats inut i). Den lägenheten vi nu tog har en lite tristare utsikt men ändå helt ok och det är en trevlig landlord som var villig att anpassa sig efter våra önskemål. Lägenheten var 3000 kronor billigare och hon kunde gå med på att skriva ett kontrakt på kortare än ett år. Vår mäklare berättade att det finns många hyresvärdar som sätter sån prestige i att få en hög hyra att de hellre låter lägenheten stå tom ett halvår och därmed förlora typ 100 000. Vår landlord är däremot en sån där slipad amerika-kines som har massa olika business och full koll. Vill de ha ett nytt soffbord från Ikea för 500 kronor istället för detta glasbord så fixar vi det, bara inte lägenheten står tom för länge. Mei wenti (inga problem)! Efter att ha tittat på sammanlagt ca 40 lägenheter känns det som att detta är det bästa vi kan få utan att det blir skandalöst dyrt, det kommer funka bra för barnen och vi kommer att fixa så det blir mysigt där. Jag är faktiskt väldigt glad och lättad över att vi valde detta. I den äldre lägenheten hade jag nog oroat mig för hur det skulle gå att leva där. Nu är jag inte det minsta oroad (det kanske jag borde vara) utan känner bara skönt! Detta blir toppen! Dessutom, i lägenheten rakt under oss bor ett svenskt par som vi känner. Tjejen, Catarina jobbar på konsulatet och är alltså min kollega och killen, Björn, som är medföljande ska praktisera på Springtime under året med Henrik. De är jättetrevliga och ska bli våra nya bästisar. Vi ska på middag till dem imorgon. Nu ska vi packa, för sista gången på ett bra tag hoppas jag!